Barnkammare i fågelsjön

Jag hade mediciner att hämta ut på apoteket vid Ica kvantum och eftersom naturområdet och fågelsjön Lillsjön ligger alldeles i närheten passade jag på att gå en promenad där. Naturligtvis ville jag hitta en del av alla checkpoints som finns där också. Jag kom aldrig fram till sjön. Men precis bredvid parkeringen finns en liten minisjö där tydligen en del fåglar trivs. Det kanske är lugnare och inte lika farligt för små dunbollar att växa upp i en så liten pöl. Det började med att jag såg Herr And ligga och ha det skönt i gräset.

DSC_0001

Plötsligt kom en sothöna upp ur vattnet och såg sig förvirrat omkring. Hon såg ut att undra var hennes barn höll hus. Kolla in hennes fötter. Inga nätta små saker men säkert väl anpassade för en sothönas liv.

DSC_0009

Rätt som det var sprang den sötaste dunboll jag sett upp ur vattnet och stannade till på en sten. Den såg också förvirrad ut. ”Var är min mamma?” såg den ut att undra.

DSC_0015

En mamma som letar efter sina barn och en liten unge som letar efter sin mamma. Men det här blev ju fel.

DSC_0016

”Du är inte min mamma” verkade den lilla andungen tänka och försökte skynda sig iväg. Sothönemamman såg ut att vilja jaga undan den unge som inte var hennes

DSC_0017

Andungen såg sin mamma till sist men hade vissa svårigheter att ta sig dit. Men den lyckades efter ett tag och återförenades med sin mamma inne i ett buskage.

DSC_0020

Under tiden kom en annan liten figur simmande. ”Mamma, här är jag”.

DSC_0033

”Vi är också här” försökte de två syskonen berätta.

DSC_0034

Det var stor glädje vid återföreningen. Jag kan inte kalla dessa sothöneungar för vackra men håll med om att de är ganska söta ändå. Fulsöta.

DSC_0037

Herr And hade vaknat till och tagit sig ner i vattnet. Men han kom lite för nära och sothönan jagade argt iväg den som möjligtvis kunde hota hennes ungar.

DSC_0039

Visst måste det vara så att ungarna tänkte ”vi har världens starkaste och modigaste mamma och det är bäst att vi håller oss nära henne”. De såg ut att vilja klättra upp på mammans rygg men det gick hon inte med på. Hon ökade takten så att de kom lite på efterkälken i stället. Barnuppfostran i fågelsjön. Jag såg hur hon lite senare sa ifrån genom att ta tag med näbben runt en av ungarnas huvud och skaka lite på den. Då hade ungen varit ganska närgången ett bra tag. Det är stor dramatik och väldigt händelserikt i fågelvärlden.

DSC_0042

En liten rödblära bjuder jag på som avslutning. Den blommar nästan överallt nu, i diken och på ängar.

DSC_0048

Jag stannade inte hela dagen hos fåglarna. I dag hittade jag elva nya checkpoints och stötte på några andra som var ute i samma ärende. Då stannar man och pratar om hur många och var man har hittat de märkta stolparna. Lite småtrevligt. Man får även lite kontakt med andra personer, som undrar vad det är som alla letar efter där de går med sina mobiler och irrar omkring. Jag kan inte låta bli att dra en parallell till hur det var när jag träffade fågelskådare vid Ändsjön.

Perfekt vandringsväder

Värmen har försvunnit och det gör ingenting. Så länge solen tittar fram ibland och det inte regnar eller blåser storm är det perfekt med lite svalare temperatur. Då kan jag vandra iväg, iklädd en fleecetröja eller liknande, och bara njuta utan att bli svettig. Jag har nämnt tidigare att jag har börjat leta efter checkpoints att registrera i ”hittaut.nu” och nu har jag hittat alla inom gångavstånd från mig. Därför bestämde jag mig för att ta bilen och återigen fara iväg till Andersön. Den här gången utan att is och snö gjorde det lite besvärligt.

Det var 10 grader när jag gav mig av och 16 grader när jag kom hem. Nästan i varmaste laget men i stort sett perfekt. Jag parkerade vid ett annat ställe än sist och följde sedan en stig in i skogen. Vi har alltid följt de stigar som går runt yttersta udden men nu var det ju checkpoints som gällde. Kul att få se andra stigar än bara de vanliga välkända. Andersön är ett populärt område. Det märks inte minst på att folk campar lite här och där. Jag var där tidigt och fick några gånger smyga för att inte väcka tältare när jag letade efter de märkta stolparna. Jag kom fram till en öppning i skogen och stannade en stund, satte mig på en sten och bara njöt. Det var knäpptyst förutom fågelsång. Bofinkarna hade tydligen körövningar för de underhöll mig från alla möjliga håll. En härlig stund som säkert kan räknas in i begreppet mindfulness.

DSC_0017

Här blir det snart lingon.

DSC_0024

En av alla checkpoints jag registrerade i dag. Det blev tio stycken men de sista fyra orkade jag inte leta efter. De får bli en anledning att återkomma. Den här ser ut att stå alldeles vid stigen men det var inte en stig som jag följde. Men med lite kartvana var den inte så svår att hitta. Värre var det med vissa andra medan en del var väldigt enkla att se från stigen.

DSC_0027

Jag kom ut från skogen och kände mig som hemma. Här är en del av den stig vi ofta följde.

DSC_0033DSC_0040DSC_0045DSC_0050

Att en plats är vacker och rofylld innebär inte att den inte har ruskigheter i bagaget. Allt var definitivt inte bättre förr. Alldeles för mycket styrdes av fördomar och inskränkta människor. Kanske kan de ursäktas med att de inte visste bättre men jag blir lika arg varje gång jag går förbi här och läser om den sorgliga sägnen. Även om kanske inte just den här berättelsen är sann så finns det säkert en anledning till sägnen.

DSC_0057

Jag tog återigen en stig som gick genom skogen och ännu en gång kom jag ut på en välkänd plats. Jag kände i magen att det var dags för lite lunch och här satte jag mig på en lagom hög sten, både för att äta min matsäck och för att vila. Tänk att jag inte har något vett i huvudet utan ger mig ut på äventyr som jag inte borde ge mig ut på. Men jag satt här en lång stund och kände mig ändå väldigt nöjd. En tanke dök upp i mitt huvud om att det är ju bra att verkligen testa gränserna inför Islandsresan i höst. Kan jag gå så här långt och sedan återhämta mig till nästa dag, då är det ju väldigt bra. Vi får väl se i morgon om jag tar mig iväg på det jag har planerat 😉

DSC_0080

Precis bredvid min vilosten såg jag blommor som jag inte har sett sedan jag bodde här sist. Kattfot. Genast började strofen ”gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol” spelas upp i mitt huvud. De flesta känner nog igen de orden och kanske t o m kan frammana bilden av hur Rönnerdahl dansar omkring bland blommorna i ”Sjösala vals”.

DSC_0079

Jag tog mig tillbaka till bilen och strax innan jag kom fram mötte jag en springer spaniel med teckning och färg som en berner sennen. Otroligt fin och när matte skulle ropa in sin lösa hund var jag snabb med att säga att den gärna fick hälsa. Nu var det inte en hund som gärna gosade och efter en snabb hälsning gick den iväg till mer spännande lukter. Men lite hundkontakt fick jag i alla fall.

Jag har träffat ännu en granne och även denna kvinna verkar, vid ett första möte, trevlig. Av henne fick jag veta att alla i det här huset, förutom min balkonggranne, är ensamstående. Jag har tydligen hamnat i rätt hus. Men jag har även konstaterat att trots att jag är 57 år så sänker jag genomsnittsåldern en hel del.

Ängsblommor

Jag vet inte om alla blommor här räknas till ängsblommor men eftersom jag hittade dem på ängar så får de räknas dit ändå. Ännu en dag började med värme och sol och jag packade vätska i min ryggsäck, hängde på mig kameran och gav mig ut i nu välkända spår. Varje gång jag följer stigarna över ängarna uppe på höjden ser jag nya blommor. Snart kommer de ännu maskrosgula fälten att översvämmas av midsommarblomster och många andra sorter. Jag hoppas att det blir riktigt vackert.

Jag tar gärna emot hjälp med namn på blommorna på de två första bilderna. På lite avstånd och med inte helt perfekt syn tyckte jag först att de såg ut som väldigt spretiga klöver. Men på lite närmare håll såg de helt annorlunda ut. En väldigt söt liten blomma.

DSC_0022DSC_0077

Humleblomster.

DSC_0018

Rölleka, halvt utslagen.

DSC_0014

Teveronika.

DSC_0025

Smörblomma.

DSC_0030

Smultronblomma.

DSC_0038

Jag valde en ny stig och kom fram till ett café. Tyvärr dröjde det en timme innan de öppnade. Det skulle faktiskt ha suttit fint med lite fika då. Men dricka hade jag att släcka törsten med så jag klarade mig. Bänkar och andra sittplatser hittade jag också med jämna mellanrum och allt var egentligen bra även utan kaffe med något gott till.

DSC_0053

I stället fortsatte jag och valde att följa den här trevliga stigen som jag gissade skulle ta mig ner till välkända stigar igen.

DSC_0062

Det gjorde den och när jag klev fram över ängen blev jag omsprungen av någon som var bra mycket hurtigare än jag. Vet ni vad jag tänkte här? Hade den här stigen funnits nere i Mjölby så hade jag snart valt andra stigar p g a alla fästingar. Men här kan gräs och blommor växa sig höga och jag kommer ändå inte att vara rädd att de små odjuren ska krypa omkring på mig. Förra sommaren hade jag tre fästingar som satt fast och ett antal som kröp på mig. Glad över denna insikt fortsatte jag att barbent följa den smala stigen.

DSC_0071DSC_0075

 

 

 

Nationaldag på Jamtli

Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om att det har varit nationaldag och vi har aldrig firat den. Men de senaste dagarna har jag då och då nuddat vid tanken att det kanske kunde vara roligt att se vad min stad har för program. Det jag hittade var ett firande på Jamtli, som består av ett innemuseum med utställningar, och ett friluftsmuseum med historiska hus och gårdar. Sommartid finns skådespelare lite här och där i gårdarna och de interagerar med besökarna. De bjuder även på små föreställningar som visar hur det kunde vara förr.

Jag hade nästan bestämt mig för en skön promenad på lugnare plats men lite impulsivt kom tanken att i alla fall först åka till Jamtli och se om det fanns någon ledig parkeringsplats. Om jag hittade en sådan skulle jag kunna gå in på området en liten stund, bara för att se om det kändes kul. Som ni förstår är det en tillvänjningsperiod innan jag känner mig riktigt bekväm med den här sortens aktivitet på egen hand. Jag har börjat med vandringar och små utflykter men har inte gett mig ut på några äventyr där det mest är par och familjer.  Eftersom jag alltid är ute i god tid till allt jag gör hittade jag parkering och gick mot ingången.

DSC_0001

Det finns en ingång till lite längre fram och dit gick jag. Vi var ett gäng som väntade de sista minuterna och snart fick vi gå genom grindarna. Dagen till ära var det ingen inträdesavgift och det gjorde ju inget.

DSC_0007

Jag lägger in en karta över området om nu någon skulle vara intresserad av hur det ser ut. Jag gick alltså förbi entrén och nationalmuseum för att komma in genom grinden.

Screenshot_20190606-184843_Chrome

Jag kom in på torget där denna slängkarusell har stått så länge jag kan minnas. På många platser stod olika bodar med försäljning av diverse saker, lotterier, porslinskrossning, tombolas etc. När jag tittar igenom mina bilder märker jag att jag inte har fått med många av dem men här ser ni några i bakgrunden. I huset till höger finns en pryttelbutik och i många hus finns det verksamheter.

DSC_0008

Den här gården ser ni tydligt vad den heter. Hackås är en by i närheten av Oviken. Den här gården är en lekplats för barn. I huset rakt fram kan man t ex hoppa från en höskulle ner i hö och om man vill kan man åka rutchkana ut på gaveln.

DSC_0009

Även den här byggnaden står på Hackåsgården.

DSC_0014

Jag kom ner till stora scenen men där var det väldigt lugnt än så länge. På andra sidan sjön ligger Frösön.

DSC_0017

Tingshuset från baksidan.

DSC_0021

Lillhärdalsgården.

DSC_0022

Midsommarblomster (skogsnäva).

DSC_0028

Getter som hör till Näsgården.

DSC_0034

Jamtlis kyrka, där det var drop-in-vigsel på eftermiddagen.

DSC_0042DSC_0043

Tingshuset från framsidan. Här var det drop-in för borgerliga vigslar.

DSC_0046DSC_0051

Samevistet.

DSC_0061

Sedan jag var här sist har mycket hänt. Det har t ex tillkommit fler aktiviteter för barn Men timmerflottningen har funnits sedan mina barn lekte här. Jag fotar helst inte barn men om de är så anonyma som här kan jag göra undantag. Det blev inga fler bilder, som kan visa hur flottningen går till, eftersom det var gott om ungar.

DSC_0063

Jag kom bort till ”barnens järnväg” som ligger alldeles utanför kartan längst upp. Ni kan se rälsen på kartan. Inga bilder därifrån p g a lekande barn. På väg tillbaka passerade jag ett gammalt sågverk från 1860- 70-talet.

DSC_0068DSC_0074

Efter ca en timme var jag tillbaka vid stora scenen och precis när jag kom dit började programmet där. Nu var det lite mer folk framför scenen. Jag hittade en bra plats och satte mig. Först hölls ett kort anförande av konferencieren (namn okänt) och han lämnade över till Terese Bengard från ”Hela Sverige ska leva”. Hon höll ett föredömligt kort och trevligt tal och sedan var det dags för Hemvärnets musikkår att göra sitt.

DSC_0079

Naturligtvis skulle vi sjunga nationalsången och vi i publiken reste oss upp och stämde upp i vacker skönsång till ackompanjemang av musikkåren. De duktiga musikanterna spelade två musikstycken till och sedan kom nästa självklara inslag i festligheterna. Självklart när man är i Jämtland.

DSC_0086

Det finns nog ingen festlighet här där inte Jämtlandssången sjungs och spelas.

Som jag skrev till mina barn, önskar jag att jag hade kommit ihåg mer av texten och att jag kunde tänka på att inte försöka sjunga när jag filmar 😉

Sedan kom ett lite annorlunda inslag. I alla fall sa vår landhövding, Jöran Hägglund, att det är unikt och att han får reaktioner varje gång han berättar om det i andra län. Det har blivit tradition att landshövdingen delar ut flaggor till motorcyklister som de sedan levererar ut till medborgare i de olika komunerna i Jämtland. Vem som helst kan anmäla sig för att få en flagga. Det som krävs är att man har en flaggstång och kan vara hemma när flaggan kommer. Underligt nog anmäler inte särskilt många intresse. Konferencieren vädjade till oss i publiken att anmäla oss, ifall vi har en flaggstång. Här väntar Mc-gänget på att få de flaggor de ska dela ut.

DSC_0099

Och här har de fått sin tilldelning. Alla är inte med här eftersom vissa långväga leveranser redan var på väg.

DSC_0103

Nästa programpunkt var musik av ”Jonny Johansson med vänner”. De spelade inte dåligt men jag hade suttit tillräckligt länge i solen så jag reste mig och gick.  En sista bild ner mot scenen blev det men mest för att jag blev fascinerad av hatten på damen till vänster i bild.

DSC_0109

Jag hade egentligen velat passa på att se utställningarna i de olika muséerna men det hade blivit lite mycket. I stället gick jag till Jamtlibutiken och där köpte jag mig ett pussel med ett fint Östersundsmotiv. Jag var väldigt nöjd med dagen. Det var inte ett dugg svårt eller jobbigt att göra det här helt ensam. Skönt, nu vet jag att jag fixar det också och att jag inte känner mig udda.

Jag hade bara hunnit vara hemma i drygt en timme innan den blå himlen plötsligt blev mörk och åskan dundrade en bit bort.

DSC_0110DSC_0111

Men molnen försvann lika snabbt som de hade kommit och utan att en droppe regn hade fallit blev det snart soligt igen.

Men var är borgen?

Efter att i tre dagar ha stannat hemma för att vila foten, var jag så ivrig att komma ut att jag övermodigt bestämde mig för att vandra iväg till Öneberget och försöka hitta Mjälleborgen. Jag kan redan nu erkänna att jag borde ha tagit bilen och börjat vandringen lite närmare målet. Men jag hade bestämt mig och då blev det apostlahästarna som fick göra jobbet. Vädret var perfekt. Klockan var strax efter åtta på morgonen när jag gav mig iväg och termometern visade 13 grader. Solen sken genom en del dis och det var bara skönt att den höll sig bakom molnslöjorna.

Ni kanske kommer ihåg att jag undrade vad en tillsammansodling är för något när jag såg skylten tidigare. Då låg snön kvar men nu ser man att det odlas något och att det verkar skötas omsorgsfullt. Jag vill minnas att kommunen upplåter mark men att en förening ansvarar för själva odlingen. Föreningen kan bildas av boende i närområdet, t ex i hushållningssällskapets regi.

DSC_0001

Ett blommande fruktträd. Det kan vara ett äppelträd men jag vågar inte säga det säkert.

DSC_0002

Efter en för mig rejäl promenad kom jag fram till en av stigarna som leder upp till Önebergets topp. Som ni ser börjar det lätt med en slät och fin stig.

DSC_0004

En bit upp syntes den vanliga siluetten av fjällen.

DSC_0006

Nästan uppe på toppen kom jag fram till små kullar i marken. Jag tänkte att det kanske kunde vara gravhögar men ingenstans såg jag någon skylt. Däremot hittade jag en checkpoint som jag registrerade i appen hittaut.nu

DSC_0010

Stigen hade blivit lite knöligare och full med rötter när jag kom in i skogen men var fortfarande väldigt lätt att följa, även om det var mycket uppför (som jag mår bra av). Jag hade läst att det skulle vara en fantastisk utsikt här uppifrån men den utsikten skymdes av alla träd. Här funderade jag på om den relativt platta höjden med en del stenar kunde vara rester av fornborgen. Men fortfarande såg jag ingen skylt.

DSC_0011

Det fanns flera stigar att välja mellan och jag valde en som gick ner lite och där jag såg att det kunde finnas en chans att se lite bättre mellan träden. Nu börjar ni nog känna igen min stad. Sjukhuset och Arctura är de byggnader som sticker upp i den här bilden.

DSC_0015

Jag var lite besviken över att inte ens kunna förstå var Mjälleborgen har stått. Jag satte mig en stund på en sten och vilade och sedan började jag klättringen neråt, nu på en annan stig. En stig som var lite mer äventyrlig. Men återigen, det är sådant min rygg gillar.Det var ganska brant bitvis och jag var glad för att det fanns räcken att få stöd av.

DSC_0022

Så småningom blev det mer lättgånget igen och jag lyckades hitta ännu en checkpoint. Jag sökte efter två till men orkade inte leta särskilt noga. Jag får återkomma. Väl nere från berget, utan att veta om jag hade varit på rätt plats för att se resterna av borgen, började en lite besvärlig promenad hemåt. Som tur är finns det bänkar utplacerade med jämna mellanrum. Jag passerade en buske, som kanske kan vara en fläder.

DSC_0046

Det var en härlig förmiddag och jag vill gärna komma tillbaka och upptäcka fler stigar. Jag googlade Mjälleborgen och tydligen är kullarna jag såg rester av borgens terass, 120 m lång och 10 m bred. Borgen uppfördes på 300-talet och är ett av Norrlands största byggnadsverk från forntiden. Nu vet jag att jag i alla fall var på rätt plats och det är ju bra.

Jag vill bara kort nämna att jag var hos min leverläkare i måndags och efter att ha frågat en del, gått igenom mediciner och undersökt mig gav hon mig ett strålande leende tillsammans med orden ”du är frisk”. Jag skrattade men sa inte emot för det är så ovanligt att jag får höra det från en läkare. Men det är härligt att vara frisk från någon av krämporna 😀