I dag hade jag två ärenden i Östersund. Först skulle jag lämna prover på sjukhuset och sedan hämta några beställda varor på Jysk. Däremellan hade jag drygt en timme att fördriva och då kom jag på att jag skulle återuppväcka minnen från vårt första år i Östersund. Då menar jag inte mitt första år eftersom jag är född här men det år jag, min man och våra tre barn flyttade hit. I mars 1995 kom vi till Torvalla, en stadsdel i utkanten av staden där vi bodde i drygt ett år medan vi letade efter ett hus att trivas i. På den tiden var bostadsfrågan inte lika svår att lösa som i dag och efter att ha sökt lägenhet tog det två månader innan vi fick flytta in i en 5-rummare i ett ganska nybyggt område.

Nu ska vi bli lite kulturella för de minnen jag nämnde handlar om en konstrunda som började bara ca hundra meter från vår lägenhet. Den var nästan alldeles ny, bara ett år gammal, när vi flyttade dit. Företagare och politiker var överens om att Torvalla behövde utsmyckas och ca 40 konstverk av olika konstnärer placerades ut i stadsdelen, både inomhus och utomhus. Jag har nog sett alla de som finns utomhus och den konstrunda som vi bodde granne med blev en ofta besökt början på våra hundpromenader. Namnet på denna konstrunda är ”konstgömman” och jag gillar verkligen idén med att placera ut konst som alla lätt kan ta del av och som det t o m är fritt fram att leka och klättra på. Att denna konstrunda dessutom går via en stig i skogen är ett jätteplus enligt mig.

Lite utanför själva konstgömman finns denna kvinna, som tydligen mediterar. ”Meditation” av Peter Linde.

Ingången till konstgömman går genom Blå porten. Tyvärr inte helt lämnad ifred av klottrare. Blå porten – Beskrivning: Entréportik i formgjuten målad betong 4,5 – 5,5 m hög. Konstnären, Lillemor Petersson, beskriver: ”En i Torvalla ganska central parkskog där vandringens meditativa stämning fördjupas av konstverken. Murverk eller stenhällar kan vara mål för lek eller en stunds vila”.

Genom blå porten går man på en stenlagd gång som också är en del av konsten. Den flata stenhällen, som nämns i texten, kan anas i en bild lite längre ner.  Stigen – beskrivning: Konstnärlig gestltning i stensatt stig i skogen. Stigen finns i Konstgömman. ”Omkring 300 m stig varav cirka 100 meter stensatt med varierande material, mönster och form och en gatstensbula – liten kulle stor som en myrstack  och som slutar vid en flat stenhäll, skiffer från Offerdal. Konstnär: Lillemor Petersson.

Jag har aldrig lyckats se fenomenet när solen är i rätt läge men det är säkert fint.  Soluret – när solen står rätt ska den lysa genom den blå och röda glasrutan i solurets stora sten och ett mönster uppstår då på den blankpolerade, nu spruckna, skifferskivan på marken. När solen står som högst ska mönstret vila i en fördjupning.

Konstverket Tors bockar är alldeles blankpolerat av alla barn som har klättrat och ridit på bockarna. Fullt tillåtet att göra så och det är t o m meningen. Lång bort i bilden skymtar den flata stenhällen som nämns ovan.  Tors Bockar – beskrivning: ”Skulpturgruppen är en fri fantasi kring sagan om Tors bockar, där den yngre bocken försöker sig på ett maktövertagande sedan den äldre drabbats av hälta. Min önskan är att väcka ett intresse och skapa en nyfikenhet på vårt kulturarv av sagor och myter som ju fortfarande sätter sin prägel på vårt vardagsliv i t ex ortsnamn. Skulpturen skildrar kampen mellan ont och gott, starkt och svagt. Vad visar sig i längden vara värt mest? Psykisk eller fysisk styrka?”
Karin Issef

Nästa konstverk har roat många, både barn och lite äldre (mig inräknad). Att gå in i gångarna är väldigt lockande. Den här gången stod jag emot men jag har gått in i konstverket många gånger förut. Utan barn är det inte riktigt lika roligt.  Solhjul – konstnären, Lillemor Petersson,beskriver sitt verk som ”tre sammanbundna, medsols cirklande murar som har lånat sin form från ett keltiskt tecken”.

Det här var några av konstverken i konstgömman. Jag hittade aldrig korpen (förmodligen Hugin eller Munin) och jag glömde bort att ”Drakens ögon” finns som två prickar i ån och som gör att man kan ta sig över till andra sidan. Det finns inga skyltar så det gäller att veta vad man ska leta efter. Det som känns mest tragiskt är att en fin bronsstaty av en liten flicka tydligen är så utsatt att den har behövts räddas från övergrepp. När man läser nedanstående text, som jag har kopierat från konstwebben,  kan man ju undra vad denna staty egentligen har blivit utsatt för.

Liten Eva – ”En naken liten flicka mitt i skogen blir ofta överfallen av illasinnade som släpar iväg henne bland ljung och kvist och barr. Nu är skulpturen inlåst i ett av kommunens förråd i väntan på att en ny plats är vald. En plats där skulpturen syns väl från många håll och ingen kan förgripa sig på henne.”

Denna lilla flicka finns även i Örebro, men kallas där ”Mimi”. Kanske är det så att Peter Lindes statyer finns i flera exemplar. Jag har även sett den översta statyn ”Meditation” på bilder i annan miljö.

Det finns annat än konst att titta på också. Jag har aldrig sett en björk se ut så här. Jag trodde att det var mest bara barrträd som blev värdar för denna lav. Det verkar i alla fall vara bra luft i den här skogen eftersom dessa lavar är ett bra tecken på det.

Jag gick en annan väg tillbaka och passerade 4H-gården. Jag funderade lite över vad detta kan vara för en söt liten krabat. Att det är en fjording i bakgrunden ser jag men är det lilla mörkare djuret verkligen en häst…eller kan det vara en åsna. Den ser i alla fall dräktig ut.

Jag följde ån tillbaka till bilen och sedan var det lagom att fortsätta till Jysk och sedan hem.

Det här var en alldeles lagom kort och fin promenad och om ni kommer till Östersund så finns det mycket att se även i de yttre stadsdelarna.

När jag kom hem ringde en kompis och sa att fjällen var alldeles vita igen. Jag tog det lugnt några timmar men sedan var jag bara tvungen att gå en runda och titta om det stämde. Men det får bli ett annat inlägg för nu är ni nog trötta efter konstvandringen.