Trivsel- och/eller städardag

För några veckor sedan låg det en kallelse från bostadsrättsföreningens styrelse i brevlådan. Texten var inte formulerad som ett krav utan som en inbjudan till att delta i vårens trivseldag, det som egentligen handlar om en städardag. De som inte kom för att arbeta med buskar och övriga trädgårdsuppgifter var ändå välkomna för att umgås, äta korv med bröd eller hamburgare och kaffe med kaka. När jag läste kallelsen kom genast en liten stresskänsla i magen. Jag borde ställa upp för det gör man om man är en bra människa. Men att komma dit och säga att nej, jag orkar inte med trädgårdsarbete och jag äter inte det som erbjuds, kändes inte särskilt lockande. Det är inte så jag vill presentera mig för övriga boende i området. Jag fegade ur och höll mig inomhus.

Men jag var inte helt sysslolös i alla fall. Jag hade visserligen förberett mycket redan dagen innan men det finns alltid en del att fixa den dag man väntar middagsgäster. Den här gången kom våra närmaste grannar från Vattjom (där vi bodde 1996-2009) och två par som bodde grannar med oss i Optand. Tyvärr kunde varken en annan god vän från Järpen eller en bloggvän, som jag träffade förra sommaren, komma. Men då får det bli vid senare tillfällen. Ännu en jättekul kväll med människor jag trivs bra med och som det inte blir obehagligt att nämna min man för. Tvärtom är det självklart att han blir en del av samtalsämnena. Det kändes väldigt bra för om man pratar om honom så är han inte glömd.

Även denna kväll verkade maten uppskattas och snart satt mina gäster och pratade gemensamma bekanta. Två av paren kände varandra men de insåg naturligtvis att de hade en hel del beröringspunkter även med det tredje paret. Det är bara så det är här. Vi konstaterade att världen är liten och det har jag fått många exempel på under åren både i Vattjom och Optand. Det blev en riktig trivselkväll. Mycket mer trivsel än jag tror att städardagen medförde. Tre nya, vackra blommor har nu placerats ut i mitt hem och en honungsburk blev också min.

DSC_0003

Honung, som en f d kompis till min son har tillverkat och som jag nog inte kan låta bli att åtminstone smaka av. Det är lite av en kamp inom mig om hur jag ska göra när jag får animaliska produkter av goda vänner. Jag fick även en burk honung, en väldigt god sådan, av en vän tidigare i år. Den smakade jag på och lämnade sedan kvar burken hos min svärmor. Jag blir glad för dessa fina presenter, som jag faktiskt också tycker är goda, men ni förstår nog att det inte är helt lätt att gå emot mina relativt nya principer. Jag ska ta en klick honung i min nästa kopp té och sedan får det bli en bjudhonung som säkert kan uppskattas av andra.

Sista värmen…för den här gången.

Ännu en helt sagolikt skön dag fick vi här innan ruskvädret kom. Förmiddagen var precis lagom varm och solig och jag gick upp mot de stigar jag helst går om jag inte tar bilen någonstans. Jag tog god tid på mig där jag strosade fram och ibland hukade bland växter som jag ville föreviga. Pärlhyacinterna hittade jag utanför en trädgård och den vackert röda gullvivan växte också precis utanför en tomt, bland massor av gula gullvivor.

DSC_0016DSC_0030

En liten ekorre hoppade fram och stannade som paralyserad när den fick syn på mig. Men snart kom den på andra tankar och skuttade snabbt iväg, kanske till sin mamma.

DSC_0038

En annan liten figur verkade trivas bra i en maskros.

DSC_0050

Det tog bara några dagar från häggens knoppar till blommor. Underbara träd och buskar som doftar väldigt gott när man passerar. Jag gjorde som under tidigare promenader och satte mig under häggen en stund. Jag ville försöka gå lite längre längs stigen för att få se vad som finns där.

DSC_0053

Jag önskar att jag kunde vandra som förr för de lockande stigarna såg ut att fortsätta åt flera håll. Men när jag kom till en vacker liten stuga (jag skulle gärna ha en sommarstuga som den) satte jag mig på en bänk i närheten och vände sedan tillbaka.

DSC_0091

Jag gick inte exakt samma stig utan valde en som svängde lite uppåt höjden. Där såg jag att det verkar bli en fin blåbärsskörd i år. I alla fall för den som orkar plocka de goda bären.

DSC_0112

På många ställen blommade harsyran. Söta små vita blommor som är vackert mönstrade och det upptäcker man vid en mer närgången granskning.

DSC_0145

Stigen ledde mig till ovansidan av de fält jag tidigare vandrade på och förbi en gammal lada.

DSC_0121

Maskrosor kanske inte alltid är så önskvärda men helheten blir ganska fin när man ser dem så här.

DSC_0078

Innan jag kom in i den lilla skogen och nästan var hemma igen dök det här ekipaget upp.

DSC_0143

I dag är det ett helt annat väder. Det småregnar, blåser och termometern visar på sju grader. Ganska perfekt för min del eftersom jag har en del att förbereda inför lördagen då jag får gäster.  I dag blir det städning och kanske någon del av maten också blir förberedd. Jag gillar att vara ute i god tid och slippa stressa på slutet.

Fågelskådare – ett trevligt släkte

När jag hade lämnat av min svägerska vid stationen i förrgår fortsatte jag mot Ändsjön, den sjö som ligger bara en liten bit ifrån mitt hem och som jag länge har tänkt besöka. Klockan var strax efter halvåtta på morgonen och jag tänkte att det nog skulle vara en bra tid att försöka se några fåglar. Jag hade med mig teleobjektivet men tänkte att jag skulle kunna hålla kameran stilla mot något i fågeltornet och tog därför inte med stativet.

Genast, när jag kom fram till sjön, lyfte en gräsand och flög iväg. Inte en särskilt ovanlig fågel men vad gör det. De är ju också fina.

DSC_0013

Stigen, som gick runt sjön, var 2,7 km lång och väldigt välordnad. Den gick genom en hel del våtmarker men då fanns det alltid en spång att gå på.

DSC_0026

Blåsipporna blommar fint i skogarna fortfarande .

DSC_0008

Att kabbelekan trivs i de här markerna är inte underligt. Helt rätt förutsättningar och de växte lite överallt.

DSC_0042

Så småningom kom jag fram till fågeltornet, som skymtar bakom granarna.

DSC_0041

Jag såg att tre personer redan befann sig i tornet och jag fick en impuls att gå vidare för att inte tränga mig på. Men de hejade glatt på mig och när jag då frågade om det fanns plats för en person till var de så välkomnande att jag genast glömde alla tveksamheter. Förmodligen har fågelskådare koll på varandra och vet vilka som brukar synas till i tornen för de visade ett väldigt intresse för vem jag är och om jag hade varit där förut. Jag berättade att jag är en återvändare och de nickade och verkade förstå mig väldigt väl när jag sa att jag känner att jag är hemma här.

De förstod ganska snart att jag inte är en van fågelskådare och de pekade ut olika fåglar, berättade lite om dem och erbjöd mig att titta i en kikare som de hade på ett stativ. De visade bilder i en fågelbok och jag önskar att mitt minne kunde lagra all denna information men det var lite för mycket vid ett och samma tillfälle. De tyckte förmodligen att det var kul att dela med sig av sina kunskaper till någon inte lika kunnig. Jättekul att de var så vänliga.

Det var en miss att inte ta med stativet. Jag satte på teleobjektivet men fåglarna var långt borta och att hålla en kamera stadigt, även om jag använde stöd av staketet, gick inte så bra. De flesta bilderna blev inte alls bra. Den här fågeln kunde jag identifiera på egen hand. En vigg. Tofsen syns inte men jag såg att den sitter där.

DSC_0048

Skrattmåsarna hördes och syntes överallt.

DSC_0050

Ändsjön är definitivt inte ett paradis för badsugna personer men för fåglar är den säkert helt perfekt.

DSC_0052

En av mina självutnämnda lärare pekade ut en sothöna .

DSC_0060

Jag tror att de andra skrattade lite i smyg och skakade på huvudena när jag började fota skrattmåsar i ett dött träd. Men jag har inte kommit till det läge då jag tycket att de vanligaste fåglarna är ointressanta.

DSC_0077

”Titta, där är skedanden”, sa plötsligt en av de andra. Jag fick titta i kikaren för att se den och försökte sedan få till några bilder med full zoom på teleobjektivet. Kanske kan ni se att näbben är bredare än hos andra andfåglar trots dålig bildskärpa.

DSC_0084DSC_0086

Jag är lite besviken för att ingen av alla bilder jag tog på en fin svarthakedopping blev så pass bra att det går att se vad de föreställer. Men jag får ta mig dit en morgon snart och då ta med stativet. Jag tackade mitt sällskap i fågeltornet för all guidning och fortsatte min vandring runt sjön. Efter en liten stund mötte jag ett ganska stort sällskap och de verkade också vara på fågelskådarutflykt. Jag ställde mig snällt på sidan av stigen för att släppa fram hela den långa kön av leende personer. Men de stannade till och var väldigt intresserade av vad jag hade sett. Jag är alltid ärlig i sådana sammanhang och försöker inte låtsas att jag kan mer än jag kan. Mina bristande kunskaper lyser nog ändå igenom ganska snart. Men jag berättade att jag hade fått hjälp att identifiera ett antal fågelarter och de verkade nöjda med informationen. Jag fortsatte med ett leende inombords, glad för att ha upplevt hur kul det är med en plats där de flesta har ett gemensamt intresse och där man glatt delger varandra sina upptäckter. Lite lärde jag mig nog och kunskap är kul.

DSC_0108

Roliga dagar med sällskap

Min son och min svägerska överlappade besöksdagarna lite och den eftermiddag de båda var här levererade vädret igen. Det gjorde inte min kropp (det blev lite väl mycket dagen innan) men vi tog oss i alla fall ut på en liten promenad ner till sjön. Kvällen blev lugn och skön med mest bara prat och det fanns en del att ta igen där.

DSC_0001

Tidigt morgonen därpå vandrade min son iväg till stationen. Han gillar att gå och det var en skön morgon. Vi andra gav oss lite senare av in till Östersunds centrum för att shoppa lite. Det var egentligen min svägerska som skulle handla men det hamnade inte särskilt mycket i hennes kasse. Desto mer hittade jag och det var ju roligt, men absolut inte meningen. Vi gick inte i många affärer men det var ändå väldigt skönt att efter en stund gå in på Ecocaféet där min svägerska bjöd mig på lunch. En väldigt mysig servering där både veganska och ickeveganska alternativ serveras. Som ni ser var vi lite tidiga men jag tycker att det är skönt att slippa lunchrusningen.

20190520_1440278411437374945300898.jpg

Vi bjöds på lite underhållning men jag har ingen aning om vilka de var eller varför de var där.

20190520_1445056128607280246654606.jpg

Efter en välförtjänt vila, hemma i soffan hos mig, ville vi båda ut en stund till i det fina vädret. Vi gick uppåt, från sjön, kom in i en liten skog och sedan ut på öppna fält. Det var där jag såg rådjuren för ett tag sedan. Inne i skogen blommade små exemplar av något som jag tror är lungört

DSC_0003

Jag satte mig en stund under en hägg, där blomningen inte är långt borta, och förklarade för min svägerska hur hon skulle gå vidare och sedan hitta tillbaka. För mig räckte det och denna gång segrade förnuftet.

DSC_0008

Jag vet att ni känner igen den här vyn nu men sitter man med kameran så blir det en bild.

DSC_0011

Jag har nästan aldrig sett vitsippor runt Storsjön förut och jag tror att jag har skrivit i bloggen att de är väldigt sällsynta här. Men på tillbakavägen hittade jag några exemplar på två olika ställen och min svägerska berättade att hon hade sett fler på ett annat ställe. Kanske är det på Frösön de växer eller så har de lyckats sprida sig sedan jag flyttade söderut. Hur det än förhåller sig så blev jag glad när jag såg dem.

DSC_0020

Nu är vi framme vid söndagen och det var en dag som bjöd på duggregn nästan hela tiden. Några lite kraftigare skurar kom det också men mest var det bara som fukt i luften. Det luktade gott när vi gav oss iväg på en liten utflykt. För naturligtvis ville vi ut lite även denna dag. Jag frågade min svägerska vad hon ville se och svaret blev att det vore kul att komma till Optand. Vi for dit och gick en liten runda ner till sjön och bort mot huset där jag och min familj bodde. Ni har sett bilder därifrån förut och eftersom det småregnade lite fick kameran stanna i ryggsäcken nästan hela tiden. Men när vi hittade blommande lingonris kom den fram en stund.

DSC_0004

Jag ville även föreviga de knoppiga liljekonvaljerna som alltid är tidiga just här, i en myrstack en bit utanför ”vår” tomt.

DSC_0007

Det var lite av våra dagar tillsammans och nu på morgonen lämnade jag av min svägerska vid järnvägsstationen och fortsatte själv ut på andra äventyr. Men det får nästa inlägg berätta om. Jätteroliga dagar har det varit.  Jag vet att både min son och min svägerska gärna kommer tillbaka och de vet att jag vill att de ska göra det.

En dag som blev så mycket mer än förväntat

Jag frågade min son vad han var sugen på att göra och det landade i att vi gav oss iväg på en minnesresa till de platser han mest ville återuppleva. Kvällen innan såg himmelen och den spegelblanka Storsjön ut så här och vi vaknade till en precis lika spegelblank sjö och en molnfri himmel.

DSC_0003

För att få se de mest storslagna vyerna över sjön och mot fjällen valde vi att först köra mot Rödön tills vi kom ut på E14 mot Åre. Strax innan Mattmar svängde vi av på 321:an och i Hallen styrde vi upp mot Höglekardalen i Oviksfjällen. Vi stannade till i backen ovanför Hallen och njöt av en vy som aldrig kan bli densamma på ett foto. Det gäller för övrigt nästan alla de följande bilderna.

DSC_0006DSC_0013

Ni som minns att jag, min yngsta dotter och min svägerska vandrade upp på Västfjällets topp i somras kanske känner igen den här ån. Det porlade på bra i den.

DSC_0022

Lite längre upp blev ån en sjö och där satt vi en stund och bara hade det skönt.

DSC_0060

Vi fortsatte förbi avtagsvägen upp mot Fjällhalsen, där vi var i somras, och kom i stället till Hovde. Där körde vi upp så långt man kunde komma bland stugorna, parkerade där och fortsatte till fots. Tanken var att vi bara skulle gå ut och se oss omkring lite och kanske ta oss en bit upp ifall underlaget var bra. Så var det tänkt och så blev det inte. Ni kanske känner igen er i  tankesättet att ”bara en liten bit till” och att det upprepas fler gånger än man hade kunnat tänka sig. När vi kom ut i Drommenbacken tittade vi uppåt och sa att vi skulle ha den bara fläcken där uppe som mål. Lågskor i en bitvis isig och bitvis lös slalombacke är inte det bästa men vi hittade mestadels bra fäste.

DSC_0069

Så här nöjda och glada var vi när vi började klättringen. I somras såg vi fjällen, som här är bakom oss, från andra sidan.

IMG_1343DSC_0121

Vi nådde målet och jag konstaterade att min rygg fortfarande mådde skapligt. Att gå uppför i en slalombacke är tydligen det jag ska syssla med. Vi satt där och åt varsin macka och jag föreslog att vi skulle ta oss upp till nästa krön för att få ännu finare vyer. Samma sak sa vi flera gånger och varenda gång fanns det en  kulle längre fram men till slut kom vi faktiskt upp på en topp. Det fanns högre toppar men vi såg ut över landskapet på andra sidan Drommenfjället och där sa förnuftet att det fick räcka. Först när vi började gå på lite planare underlag kände jag av att ryggen inte gillade det jag utsatte den för. Nu får bilderna tala för sig själva ett tag. Alla bilder där jag är med är tagna av min son.

DSC_0142DSC_0104IMG_1390DSC_0143DSC_0210DSC_0189DSC_0196DSC_0198IMG_1421IMG_1423

Som jag skrev kändes det där uppe att det inte skulle gå så lätt att komma ner. Men ner måste vi och vi lyckades i alla fall leta upp barmark nästan hela vägen. Våra sulor skulle ha varit livsfarliga att gå på nerför i den branta, hala backen. Men alla problem kändes väldigt små när vi gick där och bara njöt av allt. Vi skrattade en del åt att vår utflykt blev så annorlunda mot vad vi hade planerat men båda var vi otroligt glada för att vi inte gav upp. Eller rättare sagt, att inte jag gav upp .

Vi fortsatte vår bilfärd på en skogsväg förbi Gräftåvallen och kom till Myrviken, där alla mina tre barn har gått i skolan. Därifrån for vi till Vattjom, vårt hem i 13 år innan vi renoverade och flyttade in permanent i Optand. Det här är bystugan och vi bodde ca hundra meter högre upp. Vi stannade till och hejade på våra dåvarande grannar och sedan åkte vi hem till Frösön.

DSC_0222.JPG

Vilken dag det var…helt underbar. Vi åkte hemifrån ca 07.30 och var tillbaka ca 16.00. Trötta men glada och väldigt nöjda.

De här dagarna har vi även bokat flyg, hyrbil och boenden för 11 nätter till vår Islandsresa i början av september. Gissa om jag längtar dit redan 😀 Nu har min son åkt hem och min svägerska har kommit. Vilken lyckoträff att det blev sommar precis nu.