Vädret det bara fortsätter att leverera solsken och vem kan motstå att gå ut och njuta då? Inte jag i alla fall. Igår stannade jag visserligen hemma hela dagen och gick bara ut på balkongen för att få lite skön vårkänsla. Men idag kunde jag inte hålla igen och jag packade, som vanligt, min lilla ryggsäck med kamera, dricka och en macka. Jag har lite svårt för att bara sitta och vila om jag inte har en anledning (förutom ryggen) och då har jag kommit på att det är bra att ha en liten matsäck med mig. Gott och mysigt.
Men innan jag tar er med på dagens upptäcksfärd vill jag berätta om hur märkligt det är att vården nästan jagar mig för att få ta hand om mig. Visst hade jag förväntat mig att bli kontaktad av leverteamet och min blivande kontaktsköterska ringde mig mycket riktigt för någon vecka sedan. Sedan ringde hon igen någon dag senare eftersom min nygamla läkare ville lägga till några prover inför kommande provtagning. Sent i fredags ringde leverteamets sjukgymnast (ja, de har minst en egen). Läkaren hade läst i min journal om värkproblemen och bad sjukgymnasten kontakta mig. Det var lite oväntat eftersom ingen i leverteamet i Linköping brydde sig om det. Den här sjukgymnasten såg att jag nyss har varit hos en kollega till henne men ringde i alla fall. Jag övertygade henne om att jag redan hade den hjälp jag behöver men tackade för erbjudandet. Sedan jag kom hit, för snart sex veckor sedan, har det blivit fyra besök i vården och tre telefonsamtal. Jag känner mig väl omhändertagen minst sagt.
I dag valde jag att utforska Östberget (Frösöberget är det namn nästan alla säger). Jag valde den kortaste rundan som enligt uppgifter på nätet är 1,7 km. Jag tänkte att det skulle vara lagom och att den kuperade marken skulle vara mig behjälplig. Det var en väldigt fin led, ömsom snötäckt och ömsom helt bar. Ibland blev stigen en liten bäck men det gick alltid att passera torrskodd på sidan om. Det var en omväxlande liten slinga och lite då och då öppnades skogen upp och olika vyer visade sig. Först mot fjällen, som skymtar svagt i diset, och sedan ut över Storsjön bort mot Ås, norr om Östersund.
Lövsprickningen har börjat.
Efter att ha strosat vidare på stigen, lyssnandes på fågelsång och njutandes av att gå i en skog som bjöd på lite allt möjligt, kom jag fram till rundans höjdpunkt, i flera avseenden. Här blev det naturligtvis en liten rast och det gillades av både kropp och själ. Solen värmde och ingen annan än jag och fåglarna var där. Underbart!
Jag tittade ut över min stad och jag behöver nog inte skriva vad jag kände. Om jag hade haft en större blogg kanske jag kunde ha kallat mig för pr-bloggare för Östersund och Jämtland. Det känns som så ibland men alla ni vet att det är äkta känslor och inget jag får någon fördel av.
Här gällde det att ha koll på var jag satte fötterna. Det vore inte kul att snubbla och rulla ner för stupet.
Jag kom till en fångstgrop. Den är inte i bruk utan bevaras och sköts om bara för att visas upp. Det sättet att jaga är förbjudet sedan 1864 och tack och lov för det. Men jag undrar om det trasiga staketet är tillräckligt för att förhindra en olycka där något stackars djur hamnar i fångstgropen. Det fanns gott om älgspillning så risken måste finnas.
Innan jag kom till parkeringen talade en skylt om för mig att jag hade avverkat 2.4 km. Det var det värsta tänkte jag, som trodde att jag gick en 700 m kortare runda. Jag skulle inte vilja gå längre men jag tog mig runt utan alltför mycket möda. Den mentala biten är verkligen avgörande och när man bestämmer sig och till viss del har vant sig, då kan man mer än man tror.
Jag var i närheten av Frösötornet och passade på att svänga förbi där också. Dit återkommer jag i sommar när de har öppnat för säsongen. Enligt uppgift ska de servera god vegansk mat och det måste jag ju testa. Utsikten är ganska fantastisk där uppifrån och jag ska försöka komma hit en dag då det är mindre disigt.
Från marken har man den här utsikten och nu börjar ni känna igen de här vyerna. Men det är första gången jag har snökanoner med på bilden. Frösöberget, som jag väljer att kalla det, har nämligen två slalombackar, en mot Östersund och en åt det här hållet.
En fantastisk förmiddag. Jag hade viss kontakt med mina barn i vår familjechatt medan jag långsamt tog mig fram. De uttryckte glädje över att jag gör de här utflykterna och de skrev att det får dem att tänka på sin pappa. Det var alltid han som tog initiativet till alla naturvandringar och att jag nu gör dem på eget bevåg känns bra för oss alla.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilken härlig dag på alla vis! Så roligt att du på egen hand gör promenaderna nu. Det betyder mycket kan jag tänka mig och glädjer dina barn också.
Kram
GillaGilla
Ja, den var verkligen skön. Jag njuter verkligen av de stunder jag får ute i naturen och efter lång tids väntan i soffhörnet hann jag nog bearbeta mycket och inse att jag måste ta mig i kragen och själv se till att komma ut. Det var självklart när jag hade hund men lite svårare sedan. Nu har det börjat bli ett behov och det är väldigt skönt. För våra barn är det nog inte så mycket glädje över att jag kommer ut som roliga minnen av utflykter med pappa 🙂 Men det är klart att de är glada för att jag har det bra 🙂
Kram
GillaGilla
Så härligt det ser ut – och så väl omhändertagen du verkar bli från sjukvårdens håll, det där kan man nog inte klaga på ens med bästa vilja i världen (i så fall att de tar i för mycket då 🙂 ).
Du har verkligen härliga vyer ”runt knuten”, njuter av att titta på fotona! Fångstgropen ser läskig ut men utgör nog ingen större fara nu när det verkligen syns att det är en grop – hoppas jag i alla fall!
GillaGilla
Jag känner mig verkligen som den VIP-patient de säger att jag är. Det är lite ironiskt att den enda diagnos jag har blivit av med har resulterat i att jag alltid kommer att ha gräddfil in i vården 😉 Självklart förstår jag varför men jag har mått så bra hela tiden att det känns märkligt. Det enda jag kan bli lite trött på är att de även här envisas med alkoholtest via blodprov.
Ja, som du nog har märkt så älskar jag att bo här 😀 Du har säkert rätt i att fångstgropen är ofarlig, nu när den inte är täckt, och gropar finns det ju överallt, för att inte tala om stup och isar som älgarna kan gå igenom.
GillaGillad av 1 person
Jag är glad för att du hittat rätt igen (även om jag tror att du trivdes även när du bodde med din syster).
GillaGilla
Det är mest min syster jag saknar och jag trivdes otroligt bra med den bolösning vi hade. Men det här är absolut rätt 😀
GillaGilla
😁
GillaGillad av 1 person
Måste ändå kännas skönt att de är så måna om dig … och så bra att de håller koll på allt 🙂
Ännu en underbar utflykt … och underbara bilder! Det verkar finnas mycket att upptäcka/ återupptäcka där uppe hos dig! Blir nästan lite avundsjuk, men inte på något elakt sätt, som jag tror du förstår. Önskar bara att det inte vore såå långt – annars skulle jag gärna åka på direkten 🙂
Kram
GillaGilla
Javisst, det är klart att det är skönt att veta vilka de är och att jag alltid kan vända mig till dem. Jag har stora fördelar av att vara transplanterad och det är nog lite svårt för mig att ta så mycket plats 😉
Tack! Det är verkligen ett stort utbud på fina områden att utforska och återuppleva. Jag förstår precis på vilket sätt du känner lite avundsjuka och jag önskar också att du lätt kunde ta dig hit. Men kanske blir det ändå ett besök om allt fungerar som det är tänkt 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Du borde kontakta kommunen och göra ett avtal med dom för du gör ju faktiskt bra reklam för Östersund 😁 så kan du kanske tjäna pengar på bloggen!
Trevligt ändå att dom jagar dig från vården. Det är ju inte ofta man hör talas om det, brukar snarare vara tvärtom.
Kram
GillaGilla
Hahaha, de skulle nog skratta åt mig om jag föreslog något sådant 😀 Jag har alldeles för få läsare för att vara värd något för dem och jag trivs nog bäst med att fortsätta så.
Om det är några man kan uppskatta att bli jagad av så är det kanske av vården 🙂
Kram
GillaGilla
Ja det är nog bäst att blogga för sig själv och inte ha krav på sig. Det är nog inte lätt att vara influencer 😁
GillaGillad av 1 person
UNDERBART! Jag älskar höjder och fina vyer. Har synat varje sentimeter. Jag förstår dig att du längtade tillbaka hit. Härliga utflykter du gör och det är jag väldigt glad över eftersom jag på så sätt får se många alla fina foton du tar.
Bra att vården tar väl hand om dig!
Kram
GillaGilla
Jag känner precis likadant när det gäller höjder och de vyer man får därifrån. Det känns lite vemodigt att huset i Mjölby i dag överlåts till köparna men även om jag trivdes så går ingenting upp mot att kunna bo här. Min syster sköter det sista med en fullmakt från mig och jag får rapporter om hur bra allt flyter på. Städningen är klar och kontrollerad av köparna och idag får jag mina pengar 😀
Det är jättekul att du verkar gilla att se mina hemtrakter. Jag är nästan löjligt stolt över att vara jämte och att bo här. Det är en känsla jag hoppas att många har över den plats som är ”hemma” för dem. Jag tror att du känner något liknande för din stuga. Öland är också ett av mina favoritlandskap och vi har kuskat runt mycket där med husvagn.
Haha, ja jag känner mig välkomnad även av vården 🙂
Kram
GillaGilla
Vacker stad må jag säga, har åkt igenom men inte besökt Östersund på riktigt sedan skiftet mellan 70- och 80-talet.
GillaGilla
Ja, både din och min stad ligger vid vatten och det gör mycket för helhetsintrycket. Om du inte har varit här sedan dess så är det väl på tiden med en norrlandsresa. Det går faktiskt tåg hit och jag kan bistå med lite tips och en del guidning 😀 Jag tror att jag vet en del platser som skulle passa dig och din son.
GillaGilla
Andlöst vacker utsikt du bjuder på! Helt fantastiskt! Du har fyra härliga årstider framför dig när du får återuppleva alla naturminnen. Fångstgropar finns lite här och där även i mina trakter fast jag tycker denna var extra stor. Jag har stött på såna som inte alls varit utmärkte på något vis men som om man mitt i skogen skulle ramla ner i en skulle kunna visa sig jobbig att ta sig upp ur! Huva. Nu ska jag läsa vidare
GillaGilla
Ja, eller hur 😀 Jag kan börja om från början i sommar och likadant till hösten.
Fångstgroparna är väl egentligen inte farligare än andra oövertäckta gropar och stup. Men just då, när jag stod där i skogen och tittade ner i gropen, kändes det grymt. Den här var det i alla fall ett staket runt om.
Kram
GillaGilla