Det här är vad jag har gjort.
Sista besöket hos min frissa, som jag verkligen gillar och alltid är helnöjd med. Trist att behöva hitta någon ny men för säkerhets skull har jag fotat mitt nyklippta hår från alla möjliga vinklar. Det är bara att hoppas på att nästa frisör kan kopiera den här frisyren. Som de flesta vet är en frisör någon man delar med sig ganska mycket personlig information till och därför känns det lite vemodigt att veta att det var sista gången.
Sista besöket hos min läkare på sjukhuset i Linköping. Min underbara kontaktsköterska hade gjort sig ledig och var med under hela mötet. Det här var ett riktigt vemodigt men samtidigt fint avslut på en lång vårdperiod. Min sköterska har funnits där för mig i fyra år och har betytt väldigt mycket. Min läkare kom in i bilden lite senare men jag kände genast ett stort förtroende för honom. Allt, som har med levern att göra, ser bra ut men jag fick en del piller som ska motverka benskörheten i ländrygg och höft. Lite mer pillerprat blev det och sedan blev det en liten undersökning. Bl a vill de ha koll på hudförändringar. Läkaren konstaterade att mitt ärr nu är så fint att jag kan visa mig i bikini i sommar men la till att det nog är svårt att hitta tillfällen för det i Östersund. Det är kul att han driver lite med mig om min flytt och försöker se allvarlig ut när han vill verka lite bitter över att jag nu flyttar ifrån dem.
När besöket var slut tog jag fram påsen med mina små presenter. Eftersom läkaren hade sagt att det här var som en skolavslutning, sa jag lite nervöst att nu ska fröken få ett äpple. Jag vet inte var det kom ifrån men när man är lite känslosam blir det lätt svamligt. Jag var beredd på att säga hejdå med ett rejält handslag men plötsligt var jag mitt i en bamsekram med min läkare. Det kändes fint. Min kontaktsköterska följde med mig ut och det blev presentöverlämning och en stor kram där också. Jag sa att det kändes jättejobbigt att säga hejdå och då sa hon att jag fortfarande kan ringa om det är något. Jättesnällt erbjudande men så kommer det inte att bli. Det var ett svårt avslut men nu måste jag gå vidare.
Jag hann inte vara hemma länge innan det var dags för det fjärde besöket hos naprapaten. Jag hade tänkt att tre gånger skulle räcka till att börja med. Sedan skulle jag utvärdera och bestämma mig för om det var värt att fortsätta. Men naprapaten tror att han verkligen kan hjälpa mig och att det är segt eftersom jag har haft de här problemen i ganska många år nu. När han är så övertygad så är det ju dumt om jag ger upp. Förmodligen måste jag leta upp en naprapat i Östersund och fortsätta behandlingen ett tag till. Här har jag fått en ny diagnos på det som har haft flera andra diagnoser tidigare. Hypotesen nu är att två kotor i ländryggen ligger nära och skaver lite mot varandra. Det orsakar små inflammationer. Jag tror ingenting men vill ändå ge det en chans. Så här ligger jag medan naprapaten masserar, drar och tänjer på musklerna runt kotorna i ländryggen. Det känns bra under behandlingen men har inte hjälpt något ännu.
I morgon ger jag mig iväg en bit norrut på förmiddagen. Jag ska hälsa på min svärmor några dagar och programmet är ganska fulltecknat. Men det återkommer jag till.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag kan tänka mig att det var lite vemod över sjukhusbesöket i dag för ni har följts åt så länge men man kommer också till en punkt när det är dags att gå vidare. Jag tycker du har fått möta sjukvård när den är som bäst. Hoppas att naprapatens behandling ska ha avsedd effekt. Jag vet inte hur snabbt man bör känna en förändring men jag förmodar att man får ge det lite tid.
Kram och god kväll!
GillaGilla
Det kändes som om en stor trygghet försvann och nu vet jag inte vart jag ska vända mig om något händer. Eller jo, det vet jag egentligen men det kändes bra att ha en personlig kontakt som jag trivdes bra med. Men även om jag hade bott kvar skulle besöken bli alltmer sällsynta och till sist bara en gång per år. Du har helt rätt i att jag har fått den bästa vården och ett fantastiskt bemötande. Det är väl delvis därför det känns så tomt nu.
Jag får lite hopp av naprapatens optimism. Det finns ingen anledning för honom att säga något han inte tror på så jag vill gärna fortsätta lite till. Men i Östersund ska jag försöka hitta någon som är ansluten till sjukvården. Det blir så dyrt att fortsätta så här.
Kram
GillaGilla
Det är alltid lite vemodigt och sorgligt med avsked men ibland måste man, som du skriver, gå vidare till andra saker. Kanske naprapaten kan hjälpa lite på sikt även om det är lite så kanske det gör skillnad i förlängningen. Jag tror han kan ha en poäng för har man gått länge med smärta så är det mycket som motarbetar läkningen, kroppen har liksom vant sig vid att det är fel och har svårt att återgå till att göra rätt. Den är väl som resten av människan i allmänhet – ett vanedjur 🙂
GillaGilla
När man har träffats så här ofta under en lång period blir man mer än bara patient (eller ett köttstycke
som en av mina döttrar uttrycker det) och vårdgivare. Den delen får jag nog inte uppleva igen och jag saknar den redan. Men jag bodde verkligen på rätt plats under rätt period och jag är väldigt glad för det 😀
Jag kanske tror för lite på att naprapaten ska kunna hjälpa mig. Det är mer som om jag låter honom hållas än att jag verkligen tror på det. Jag hoppas innerligt att jag blir överraskad. Jag vill inte missa chansen att må bättre bara för att jag är tveksam. Men jag tror på att du och han har rätt i att långvarig smärta tar tid att komma till rätta med.
GillaGillad av 1 person
Ja men så är det så klart!
Jag hoppas i alla fall att du får någon hjälp av naprapatens kämpande men det lär väl visa sig!
GillaGilla
Tack, det hoppas jag också 😀
GillaGillad av 1 person
Så är det – det ÄR svårt med avsked! Speciellt från personer man haft en långvarig och personlig kontakt, så som det har blivit i dina kontakter med din läkare och din kontaktsköterska … förstår att det blev känslofyllt.
Så jobbigt med din ryggsmärta och hoppas du hittar en naprapat som kan fortsätta behandla dig uppe i Östersund …
Ha nu bra dagar tillsammans med din svärmor … verkar som det finns en del inplanerat 🙂
Kör försiktig!
Kram
GillaGilla
Min kontaktsköterska är helt perfekt i sin roll. Hon är omtänksam, vänlig, bestämd, väldigt kunnig inom sitt område och en bra lyssnare. Hon delar även med sig av små bitar av sig själv och då blir det extra roligt. Jag har inte kommit lika nära min läkare men vi har ändå nått ett stadie där humor ofta är inblandat. Min erfarenhet är att det kan vara svårt att nå dit med läkare. De måste nog hålla mer på sin professionalitet. Så himla proffsigt blev inte avskedet men jag tror att det var ok med kramkalas då 😀
Naprapat kan jag nog hitta men frågan är om den naprapaten har samma uppfattning. Jag är lite luttrad men ska i alla fall försöka.
Jag och svärmor brukar ha kul och så blir det säkert nu också. VI ska hinna med diverse besök hos resten av släkten och jag ska luncha med en kompis. Fullt upp med mycket kul 😀 Nu ger jag mig snart iväg och det är nog mest bara blött på vägarna. Det blir E4:an upp till Södertälje och resten av vägen är också stor, bred och bra men lite tråkig.
Kram
GillaGillad av 1 person
Ja det är lite jobbigt med avslut, man kommer ju nära människor man haft kontakt med länge och speciellt i ditt fall när det handlar om en sån stor grej som en transplantation. Byte av frisör är nog lite lättare 😊 jag körde ganska länge till min gamla frisör i Sölvesborg men bytte sen till en i huset jämte. Det blev t o m bättre. Men nu ska hon gå i pension tyvärr.
Kram
GillaGilla
Jag hade en väldigt nära och speciell relation till min sköterska och det var roligt att få veta en del om henne och hennes liv också. Tack vare det kunde jag hitta en present som gjorde henne väldigt rörd. Det ringde hon och berättade dagen efter. Då blev jag glad. Min läkare var den enda av de läkare jag träffade i Östergötland som kunde något om min sjukdom. Så ovanlig var den. Därför gillade jag genast honom och när man kommer till det stadie då man kan skämta och driva lite med varandra, då känns det bra 😀
Jag har inget besvärligt hår eller något som kräver speciell kunskap. Men jag gillar verkligen den här klippningen och vill gärna fortsätta att ha just den frisyren. Vi får väl se ocm det hjälper med mina foton 😉
GillaGilla
Men oh, nu blev jag också riktigt rörd….fyra år är en lång tid och det har handlat om det viktigaste vi människor har, hälsan! Inte konstigt att det blev känslosamt. Kanske blir det också extra tydligt att du är friskförklarad nu då du även fysiskt flyttar långt bort. Det blir verkligen att klippa av banden…
Förresten, jag har glömt att tacka dig för tipset att sluta fila hälarna i tid och otid! Efter bara ett par veckor med bara smörjning är såret som bortblåst och hälarna är mjuka och fina! Jag undrar om inte tillverkarna att fotfilar fick en riktig reklamboost o alla gick på det, det lät nästan som att det skulle vara en daglig rutin, ungefär som att borsta tänderna. ”glöm inte att fila fötterna”, haha . Smart av dig att ta foton på hur frisyren ser ut, det borde jag ha gjort när jag började leta ny frissa. Av de fem jag provade i stan var jag inte nöjd med någon. De lyssnade inte på mig alls utan gjorde helt som dom själv tyckte o jag var jättemissnöjd. Nu har jag en bra frissa ca 4 mil härifrån, men, jag måste få någon att skjutsa dit mig varje gång för det ligger på Värmlandssidan och några bussar går inte åt det hållet…Kram
GillaGilla
Ja, där stod jag med en klump i halsen och ville inte gå därifrån. Då har man fått ett bra bemötande 😀 Dagen efter ringde sköterskan och ville tacka för presenten som hade träffat henne rakt in i hjärtat. Motivet på keramikmuggen gick i blått och vitt och några fåglar svävade i luften. Hon tänkte direkt på sitt paradis ute i den åländska skärgården. Jag tänkte precis så när jag hittade muggen och jag blev jätteglad för hennes reaktion.
Lika glad blir jag om mitt lilla tips har hjälpt dig. Jag hade ju inget stort underlag att dra några slutsatser från men det verkar som om vi är flera som upptäcker fördelarna med att inte fila 😀
Jag har flyttat och letat frissa förut så jag vet hur svårt det kan vara att förklara hur man vill ha det. Jag har ingen konstig frisyr men det är de små detaljerna som gör det och nu är jag väldigt nöjd. Om det hjälper med bilder återstår att se 🙂 Men fy, så besvärligt att behöva ordna skjuts och åka långt när du ska till frissan. Men du blir nöjd och det är ju det viktiga.
Kram
GillaGilla
Jag ryser när jag tänker på det där med att ta avsked, det är jag inget bra på. Men ibland måste man få det gjort. Är så underbart att du haft så bra vårdkontakter där du kunnat känna dig trygg och väl omhändertagen.
När min frisör flyttade till Thailand så hade jag ett elände att hitta en ny. Mitt tunna spretiga hår kräver någon som vet hur man gör för att det inte bara ska hänga ner som en illa knuten slips. Jag hittade en till slut efter många dissningar av frisörer.
Så skam den som ger sig.
Torsdag igen!
Ha en fantastisk dag 🙂
Kramar
GillaGilla
Jag visste att det skulle bli lite vemodigt men jag trodde inte att jag skulle känna så starka känslor och ha en klump i halsen. Särskilt sköterskan har varit min stora trygghet under så lång tid och nu känner jag mig lite ensam. Men det finns säkert duktiga sköterskor i Östersund också. Det blir aldrig samma relation men vården blir säkert bra 🙂
Tänk så beroende man lätt blir av duktiga frisörer och vårdpersonal man gillar. Båda kategorierna har mycket kunskap om vem man är och så plötsligt ska man börja om från början. Så är det även med min läkare på vårdcentralen. Hon har hand om helheten och sjukskrivningen och det känns jättejobbigt att dra hela bakgrunden igen för någon ny. Men det är sådant man tar sig förbi och snart löper livet på som det ska igen 🙂 Jätteskönt att du hittade ”din” frisör till slut 😀
Kram
GillaGilla