I morse var det inte samma blöta stigar som dagarna innan. Jag valde att gå årets sista promenad på ”Hälsans stig” i en runda på båda sidor om Svartån. Ryggen gillar inte det underlaget men om jag stannar och fotar ganska ofta så går det bättre. Bäst är det om jag varierar genom att huka, halvligga och stå när jag fotar. Det blev alltså en hel del foton och en del av dem delar jag gärna med er.

När jag tänker tillbaka på mitt år så är det några händelser som sticker ut lite extra.

Naturligtvis betydde min levertransplantation otroligt mycket för mig. Vilken skillnad det har blivit efter den och jag är oerhört tacksam för att min donator ville ge mig den gåvan.

Allt var inte roligt. Min fina hund Kaspers död var inte helt oväntad eftersom han var rejält gammal, drygt 15 år. Men han var väldigt pigg nästan ända in i slutet och därför blev det ändå lite chockartat. Jag saknar min vovve och kompis enormt. När sedan min systers vovve Nalle fick somna in knappt två månader senare, blev det ännu en chock. Det var absolut inte väntat, trots att han inte heller var ung längre. Han betedde sig ju ofta som en valp. Från att ha varit två systrar med varsin hund, som vi hjälptes åt att ta hand om, var vi plötsligt helt utan hundar.

Min och min sons gemensama bilresa genom Europa är bland det bästa jag har varit med om. Vilka upplevelser och vilka fantastiska platser. Jag har fortfarande svårt att riktigt förstå att vi har varit med om allt vi upplevde. Som tur är finns det många foton som påminner mig om hur härligt det var. Det som gjorde starkast intryck på mig var att åka genom Alperna…och naturligtvis att stå högst uppe på en alptopp.

Jag såg ”min” lägenhet på hemnet och efter en del pepp från min syster tog jag tåget upp till Östersund för att gå på visning. Jag återvände hem efter några dagar och deltog i budgivningen. Den var seg men jag vann och jag är överlycklig över att få komma hem snart igen.

Det finns mycket annat att minnas också. Stugor som vi har hyrt och diverse utflykter till olika platser. Resor till mina barn i Uppsala och Örebro och besök hos min rara svärmor i Södermanland. Resan till Östersund i somras, tillsammans med min svägerska, var precis så härlig som jag hade hoppats och längtat efter. Jag hade inte varit där på flera år men nu var orken tillbaka. Det blev en fjälltur, olika vandringar och kyrkogårdsbesök. När min svägerska hade åkt hem stannade jag kvar några dagar och träffade både gamla och nya vänner. Det var ingen tvekan om att det är där jag hör hemma och det märktes nog på mina blogginlägg.

Nästa år väntar nya fantastiska upplevelser. Allt är inte färdigplanerat än men jag vet att flytten sker i andra delen av mars. Innan dess ska jag äntligen, efter två års outnyttjad andel i en lägenhet, åka till Åre. Min svägerska följer med som vanligt. Den traditionen började redan medan min man levde. Om fyra veckor är vi där och plötsligt har det blivit ett himla rännande till Jämtland 😀

Jag har önskat er alla ett gott nytt år flera gånger på olika sätt och nu gör jag det ännu en gång.

Jag önskar alla mina fantastiska bloggvänner ett väldigt Gott Nytt År!

Jag vet att det är vinter, riktigt så förvirrad är jag inte. Men naturen verkar desto mer förvirrad. Lite underligt är det, men även ganska kul, att hitta lingon som ser ut som om de är plockmogna, i januari. Jag och min syster gick en gemensam promenad och vi skulle nog ha fått ihop någon dl av de röda bären om vi hade försökt.

Om jag minns rätt så heter den gula växten gullhorn. En gelésvamp som enligt uppgift ska växa under septemer-oktober. ”Ur led är tiden” som Shakespeare skrev i ”Hamlet”. Gullhornet verkar trivas alldeles utmärkt ihop med den smältande snön.

Det var en härlig morgon och förmiddag. Jag kände den där riktigt pirriga glädjen, som jag inte har känt på ett tag. Jag mådde bra under julhelgen men det var först idag som jag kände att jag är helt tillbaka i hur jag är vanligtvis. Jag tänker mycket på min blivande lägenhet och jag planerar och möblerar i tankarna. De fullpackade kartongerna börjar bli ganska många nere i källaren och snart ska jag börja köra mina rundor till tippen (eller återvinningen heter det nog). Det som ska till second hand måste nog hämtas för det är en del tunga och stora möbler som ska med.

Min syster har också hittat sin nästa bostad. Ett jättefint hus i en annan östgötsk kommun. Alla papper är klara för hennes del också och hon är lika ”upp i hejsan” som jag. Hur kunde det gå så lätt och bra med alla delar i den här karusellen? Allt bara löste sig. Jag som trodde att vårt hus skulle vara väldigt svårsålt och så behövde vi inte ens annonsera för att hitta köpare.

När jag skrev uttrycket ”upp i hejsan” började jag fundera på hur vanligt det är och om det kanske är något som bara sägs i min släkt. Jag googlade och det enda jag hittade om det kom från Jämtland Härjedalens musikaliska arkiv på fb. Inte så underligt om det kommer naturligt från mig men det skulle vara kul att veta om ni andra också känner igen eller använder det uttrycket.

Min sista jul i Östergötland blev en vit jul – ur flera aspekter 😉 Precis så som en jul ska vara när man firar en familjejul. Det vita på marken bestod inte av mycket snö men det var ändå mer än jag har upplevt de senaste fyra jularna här.

För första gången låg inte ett enda paket under granen. Jag trodde att jag skulle vara den som saknade just den delen men åh, vad skönt det var att slippa stressen innan jul och vad härligt det var att ta en promenad i ett ganska folktomt Mjölby efter Kalle Anka. Det har aldrig hunnits med förut. Någon har tagit en runda med de hundar vi har haft men vi har aldrig gått en gemensam promenad en julafton utan att känna att något annat borde göras.

Mina två äldsta barn firade jul med mig och som vanligt var det under skratt och sång som granen kläddes kvällen innan julafton. Kombinationen skrattande mamma och två rörliga barn gav denna något suddiga bild. Den enda flaggan är en liten hyllning till deras pappa. Jag har aldrig tyckt att flaggor hör hemma i granen men för min man var åtminstone en girlang med flaggor en självklar del av utsmyckningen.

Julbordet avnjöt vi tillsammans med min syster och hennes son. Min systerdotter firade delar av julen här, hos sin mamma, men inte just på julaftonen. Det blev ändå tillfälle för nästan alla våra barn att träffa varandra. Min yngsta dotter skapar egna traditioner med sin man men i övrigt kändes det kul att vi för en gångs skull kunde samlas så många vid samma tillfälle.

Som ni ser har min syster lyckats få in en bit lax och en sallad med fetaost bland de kalla rätterna. Där har även min dotter en av sina favoriter, ägghalvor med majonnäs, caviar och räkor. Bland de varma rätterna är de två skålarna i det övre vänstra hörnet ”äkta” prinskorvar, köttbullar och baconlindade dadlar. Resten är veganska julbordsvarianter. Julskinkan kom inte med på bilderna men den fanns också där, bara för att glädja min dotter.

Det var mina två äldsta barns förslag att vi skulle strunta i julklappar i år. Men då hade redan min yngsta dotter hittat något hon ville ge mig. Det var länge sedan jag skrev om att jag hade börjat måla i mindfulnessmålarböcker (flera år sedan faktiskt) och jag har fortsatt med det i perioder. Särskilt när trötthet orsakad av sjukdom eller mediciner sätter in, är det skönt att bara låta tusch- eller färgpennor fylla i figurerna i målarboken. Det är väldigt vilsamt för hjärnan men ändå något att skingra tankar eller rastlöshet med. Jag har aldrig själv tänkt att jag borde lära mig att måla på ett snyggt sätt. Det har inte varit syftet, även om det är kul när färgkombinationer blir lyckade. Men jag kände genast inspiration när denna instruktionsbok levererades tillsammans med ett fint julklappsrim. I boken har även Pixel och Grixis (två härliga kattbröder) lämnat en hälsning i form av tuggmärken. Min son kunde nog inte riktigt avsluta traditionen att någon ska ge mig en marsipangris i julklapp. Han var väldigt noga med att bedyra att den oinslagna grisen bara var en vanlig present men jag tror att han förstod att den betyder mycket för mig. Den traditionen började redan när jag var barn och alltid gav min mamma en marsipangris i julklapp. När hon inte fanns längre hjälpte min man våra barn att i stället ge mig samma julgåva varje år. Det är inte så lätt att bara avsluta något sådant.

Den största överraskningen var nog ändå den julklapp som min systerson kom upp och gav mig. Vi har aldrig gett varandra presenter över huvud taget men på julaftonens förmiddag fick jag en canvastavla med ett av de vackraste motiv man kan tänka sig. Min bild kan inte återge hur fin tavlan är men ni kanske kan tänka er vilka känslor jag får när jag möter den här blicken från väggen. Bilden är tagen i februari i år. Jag har redan packat de flesta av mina tavlor och det fanns en spik kvar där jag genast placerade min Kaspertavla. En väldigt fin julklapp utvald med omsorg av min omtänksamma systerson.

Mina barn blev inte helt utan paket. Tomten hittade hit natten till julafton och lämnade varsin liten julklapp i deras julstrumpor. Vilken tur att jag hade sparat de strumporna 🎅

Ps. dagen före julafton kände jag en klar förbättring i mitt mående och nu, efter en vecka med min ”gamla” medicin, mår jag bra.

Att fota adventsljus kan göras på oräkneliga sätt. Fjärde advent är lite speciell eftersom det kan vara svårt att fokusera och få alla ljuslågor skarpa. Jag fick till några mer eller mindre lyckade varianter. Här bjuder jag på tre varianter tillsammans med min önskan om en trevlig fjärde advent och min varmaste förhoppning om en underbar jul till er alla, hur ni än tycker att den ska firas 🎄🎅🤶💝

Världens finaste Kasper, julen 2016 💖

Nu får jag återgå till mina vanliga aktiviteter utan restriktioner. Jag tog med mig kameran och gick ut en sväng i skogen. Inte kul alls. Bara kämpigt och inget att fota. Ni märker att jag helst inte ska skriva mer så jag ska vara kortfattad. Jag vill bara berätta att när man behöver det som mest så dyker det ofta upp något som kan ge glädje i stunden. Plötsligt stod tomten där i skogen och sken som en sol. Ett helt förskolegäng var på väg bort så jag frågade om tomten ville ställa upp på ett foto. Inga problem. Jag märkte att jag log när jag gick därifrån.