Det här blir ett inlägg med många bilder från en väldigt upplevelserik dag. Vi vaknade upp i vår moderna lägenhet med två sovrum i Zürich och som vanligt gick vi ut på upptäcktsfärd direkt efter frukost. Min son lyckades aldrig ta sovmorgon utan vaknade också tidigt varje morgon så vi hann med mycket om dagarna.

Jag sitter faktiskt hemma i min egen soffa och skriver det här. Det blev ett missförstånd mellan min son och hans arbetsgivare om semestern så vi kortade ner resan till tre veckor. Men så här i efterhand känns det som om det var bra eftersom vi förmodligen annars hade hamnat i stormvindar på franska rivieran och snö i mellanfrankrike. Det slapp vi nu. Ännu mer tur var det att vi valde att ändra resriktning och resa medsols i stället för, som vi först planerade, motsols. Annars hade vi prickat in ovädret i italienska alperna och kanske fått stora problem. Nu hade vi en fantastisk reseupplevelse vädermässigt, i stort sett hela vägen.

Som ni har förstått nu så hamnar vi alltid vid vattendrag om det finns sådana. Genom Zürich och ut i Zürichsjön rinner floden Limmat och vi följde den bitvis under vår stadsvandring.

Jag har haft med ett likadant träd i ett tidigare inlägg och de imponerar fortfarande med sina pampiga trädkronor och läckra stammar. Tyvärr märker jag nu att de bilder, som såg väldigt färgrika och fina ut på min lilla dator, är mycket blekare och tråkigare när jag sitter vid min vanliga, lite större skärm. Jag har redigerat ljusförhållandena lite efter min lilla skärm.

Här kunde min son inte hejda sig utan skyndade sig att försöka klättra upp via en av grenarna. Hur det gick förtäljer inte denna historia 😉

Men glädjen höll i sig och inga skador blev det. Vi vandrade vidare och såg många av dessa träd och ofta hängde grenar långt ut över vattenytan.

Vi kom till en fontän och där fastnade vi ett tag för att experimentera med olika inställningar.

Det här ska troligtvis vara ett konstverk men om det ska föreställa fåglar, och det gissar jag att det ska, så undrar jag varför stjärtfjädrarna har bytts ut mot något slags handtag.

Från den park vi strövade omkring i ledde en väldigt modern och kantig byggnad in till det betydligt äldre och vackrare nationalmuseum, byggt av arkitekten Gustav Gull 1898.

Efter att ha sett nationalmuseum (endast från utsidan) gick vi till centralstationen och affärscentrat som ligger under den. Vi var ute efter att hitta god Scweizisk choklad och det gjorde vi. För ca 70kr/hg köpte vi några bitar mörk choklad med olika smaksättningar. Den var god men inte värd priset och ändå köpte vi det billigaste vi hittade.

Vi höll oss kvar vid Limmat men gjorde en liten avstickare in i mysiga kvarter.

Snart var vi tillbaka vid floden igen och den ledde oss till Zürichsjön.

Här fraktade färjor runt turister och kanske hade vi också åkt med om vi inte hade haft planer på en liknande tur lite senare under resan. Långt ner i bilden bjuds det på en riktig svandans.

Det började kurra i våra magar och vi vände tillbaka för att på väg mot bilen leta upp en i förväg bestämd restaurang med stor vegetarisk och vegansk buffé. Nu tänker kanske någon av er att ”visst var det bufféer hon skulle undvika enligt läkarens rekommendationer”. Jo, så var det visst men man måste våga leva också och jag tog risken.

På väg mot restaurangen passerade vi dessa hängande grenar…

…och gick genom botaniska trädgården där vi stötte på en bambudunge. Som ni kan se blev vi lite förvånade över att hitta den där. Det fanns mycket vackert att titta på i trädgården men våra magar hade inte ro att stanna utan sa tydligt ifrån att det var matdags.

Jag skrev att det skulle vara en stor buffé. Den var gigantisk med en offantlig mängd olika frestande godsaker att välja mellan. Man tog sin tallrik, la upp det man ville ha (eller det ögonen trodde att man ville ha) och gick till kassan där tallriken vägdes. Sedan betalade man i relation till vikten (matens, inte vår egen). Det gällde att försöka bromsa ganska rejält för det var en relativt dyr buffé. Min sons portion, till vänster, kostade över 300 kr och min ca 250 kr. Men jättegott var det och jag fick i mig allt. Tyärr orkade jag inte med den lilla portion vegansk tiramisu som jag hade sett fram emot. Jag intalade mig att den säkert ändå hade blivit en besvikelse.

Mätta och väldigt nöjda reste vi vidare mot nya mål och på både lite större, raka vägar och slingrande små alpvägar. Vi stannade till ibland för  att sträcka på benen, fika eller bara för att det var så fint och skönt ute. Vi passerade små, gulliga byar och tog oss högt upp bland alptopparna.

Här är vi nästan uppe på vägens högsta punkt och där fanns den här lilla sjön.

Hafelekar, alptoppen som vi åkte kabinbana till i Innsbruck, ligger 2256 möh så det skiljer ca 200 m från den här höjden. Men Åreskutans topp ligger 1420 möh så det här får väl ändå räknas som ganska högt.

Lilla gulleklossen hade kämpat i långa uppförsbackar på låg växel till den här höjden men nu bar det av nerför igen. Lika låg växel och motorbromsning var det som gällde då men ändå var vi tvungna att med jämna mellanrum pedalbromsa rejält för att få ner hastigheten.

Sent på eftermiddagen kom vi fram till Sedrun, den lilla by där vi hade bokat vårt boende. En fin liten lägenhet som bjöd på den här vyn från vardagsrumsfönstret.

När vi hade hittat nyckeln i nyckelskåpet och burit in det bagage vi behövde, ville vi båda gå en promenad innan det blev mörkt. Underbart att gå ut genom dörren och genast hamna i det här landskapet.

En jättsöt kalv hade klivit över staketet (läs snöret) och betade lugnt utanför hagen. När vi hade gått en bit såg vi att kalven gjorde ett litet skutt tillbaka in i hagen så vi behövde inte oroa oss för den. Men det var ju inte ett särskilt svårt hinder att ta sig över.

 

Ni har nog förstått att de bilder som jag är med i inte är tagna av mig utan av min son. Rätt ska vara rätt så han ska ha äran för den här bilden och alla andra där jag syns. Lustigt nog har han nog nästan inga bilder på mig där jag inte håller i kameran 😉