När vi åkte från Prag var det eftermiddag och det hade hunnit bli mörkt innan vi lämnade Tjeckien och kom fram till vårt nästa boende i Maria Laah, Österrike. En egen liten stuga på tomten till ett stort hus. En brasa sprakade i kaminen och det kändes ombonat i den mysiga inredningen. Det stora sovloftet fick min son ta, det var en lite läskig trappa upp, och jag sov nere i Storstugan. Men innan vi kunde sova var vi tvugna att öppna både dörrar och fönster för att få ut bastuvärmen efter den mysiga brasan.

Eftersom vi helt har valt bort motorvägar får vi se mycket av landsbygden i de olika länderna. Vi har åkt åkt på vägar som mest liknar kostigar och min Lilla GulleKloss (regnr som börjar med LGK) har fått kämpa på bra i branta, väldigt smala byvägar och på kurviga bergsvägar. Han har skött sig exemplariskt trots sin relativt svaga motor och vi har varit snälla tillbaka och kört så skonsamt vi har kunnat. Som exempel har vi använt låga växlar och motorbromsat i stället för att hålla ner fotbromsen i långa nedförslutningar. Vi har t o m sett stora skyltar med uppmaningar att göra så och speciella nödavfarter om bromsarna tar slut.

Det är svårt att förklara känslan man får av att åka genom Alperna. Det är storslaget, andlöst vackert och väldigt imponerande. Att fånga detta på bild är praktiskt taget omöjligt och tyvärr är det ofta väldigt svårt att stanna bilen på de mest fantastiska platserna. Men jag hoppas att jag kan återge lite av den upplevelse vi fick genom att visa några av alla foton jag tog.

Här har vi stannat till i Gmunden, en liten ort vid vår resväg. Ett riktigt pusselmotiv lockade oss men tyvärr var det motljus.

Sätter man sig vid kajkanten så får man räkna med att bli närgånget inspekterad. Men när inget att äta delas ut tappar fåglarna snart intresset.

Ett litet fikastopp i vacker miljö är inte det sämsta. Som ni ser så hade vi en väldig tur med vädret. Vi tog med oss termos med hett vatten, kaffe plus pressare och annat som behövdes och satte oss vid den här sjökanten.

Vår värdinna i Maria Laah hade tipsat oss om en by som heter Hallstadt och som låg nära vår rutt. Vi blev intresserade när hon berättade om att det har byggts en kopia av byn i Kina, bara för att kineser anser denna by vara så otroligt vacker. Det finns en del makabra sevärdheter där också, typ utsmyckade dödskallar i en hög i ett hus på kyrkogården.

Innanför husets väggar ligger benrester och döskallar från ca 2 000 människor – märkta med olika budskap. Det fanns inte plats att begrava fler människor och då började man lägga in benresterna där för att göra plats på kyrkogården. Benrester grävdes helt enkelt upp och flyttades över in i byggnaden. Sedan började anhöriga dekorera skallarna för att deras nära och kära skulle kunna identifiera sina bortgångna. På döskallarna syns i dag namnet, dödsdatumet samt något buskap eller någon symbol för ära och kärlek.

Allt detta gjorde oss sugna på att göra den lilla omvägen dit. Tyvärr var det så fullt av turistbussar och folk så det fanns inte en chans att stanna till vid byn. Men mellan två av alla de tunnlar vi åkte igenom, fanns en fin utsiktsplats så vi fick i alla fall en skymt av den fina byn lite från ovan.

En av alla tunnlar genom bergen. Några var flera km långa och andra lite kortare.

Vi fortsatte mot Innsbruck och passerade många otroliga platser, både mäktiga alper och typiska alpbyar.

För en gångs skull bor vi i en lägenhet med snabbt wifi och därför kunde jag få iväg ett litet inlägg. Nu ska vi dricka lite kvällsté och planera för slutet av vår rutt.