Det var lite tråkigt att köra sista biten hit i mörker. Vi såg ingenting av omgivningarna men vi anade att det skulle vara väldigt fint. Därför kändes det härligt att vakna och se den här vyn när vi drog upp persiennerna i vår lägenhet.

Vi hade tillgång till en takterass och självklart var vi nyfikna på att se om vi hade Alperna runt om, på alla sidor om oss. Det hade vi. Höga bergssiluetter syntes åt alla håll och vi kunde knappt slita oss

Plötsligt orkade solen sig upp ovanför bergen. Vilken skillnad det blev. Återigen kände vi tacksamhet över vår tur med vädret. Lite kyliga morgnar men varma sköna dagar.

Vi åt vår frukost och gav oss iväg på äventyr. Vi hade inget särskilt mål förutom att ta oss till floden Inn, som rinner genom staden. Ett väldigt vanligt träd en bit ner i Europa, ser ut så här. I alléer och parker och även på många håll längs med vägarna ser man dem. Jag har ingen aning om vad det är för sort men de är fina.

Det var inte långt ner till Inn och där hittade jag just de motiv jag har sett inom mig när vi planerade den här resan. Det enda som fattas är snö på topparna men då ska man nog komma lite senare eller tidigt på våren.

Dagen innan hade vi pratat om att det vore fint att stå på en alptopp men att det troligtvis inte skulle bli av. Här såg vi att möjligheten faktiskt fanns och vi nappade direkt. Nordkettenbahn skulle ta oss upp till de höga höjder vi längtade till. 2234 möh finns Alptoppen Hafelekarspitze Först åkte vi bergbana (på räls) en bit upp.

Där bytte vi till en kabinbana som tog oss till ytterligare höjder. Tyvärr är det inte snö som syns där uppe utan bara vitt berg. Vi funderade på om vi borde ha tagit med vantar och mössor men det var ju lite sent i det här läget.

Vissa duktiga personer valde att fotvandra upp i stället men jag undrar om de kom lika långt som vi. Men det ser väldigt skönt ut på lite håll.

Här bytte vi till den andra kabinbanan och den näst sista etappen av vår toppfärd.

Den sista biten upp fick vi ta oss för egen maskin och längst upp till höger i bilden ligger Hafelekarspitze.

Ett underbart väder och vi saknade inte alls mössor och vantar. Lite dis gjorde att det var svårt att få med de Alper som anades lite längre bort men våra ögon såg dem bättre än kameralinsen kan återge.

Långt där borta kan man se att lite snö fortfarande ligger kvar.

Innsbruck och floden Inn långt där nere och en fågel har tydligen flugit in i motivet utan att jag märkte det.

Nu kan jag säga att jag har stått på en Alptopp. Det var en fantastisk upplevelse och där ligger t o m de jämtländska fjällen i lä.

När vi kom ner från toppen gick vi en sväng genom de gamla stadsdelarna. Här är en port in dit.

Där fanns det mycket att titta på och lockas av men jag var helt inställd på en enda sak. Jag kan ju inte vara i tyrolen utan att köpa mig en tyrolerhatt (…bara därför att, locka fram ett skratt… 😀 )

Lite mat ville vi ha innan vi reste vidare. I appen ”Happy cow” hittade min son ännu ett mysigt café som serverar veganrätter och mätta och glada vandrade vi sedan genom staden för att ta oss till bilen.

Innsbruck är en väldigt fin stad med Alperna synliga nästan var man än går.

Vi skulle vidare mot Zürich och följde gps:ens anvisningar genom dalar och på serpentinvägar upp och ner i bergen. Jättemysig bilkörning och lilla gulleklossen fortsatte att kämpa på bra. När vi blev fikasugna tog vi med oss en filt och satte oss i den vackra naturen. Jag kan knappt förstå att vi har haft så mysigt och sett allt detta nu när jag sitter i en liten stuga i Holland och lyssnar på regnet (mysigt det också).

Även denna dag blev lång och vi åkte mot solnedgången och var återigen framme vid vårt mål först när det hade blivit mörkt.

Fotat genom bilrutan under färd.

Det här är det andra inlägget sedan jag skrev att jag inte kunde lägga ut något på nätet 😉 Bättre förutsättningar gör det lite lättare.

När vi åkte från Prag var det eftermiddag och det hade hunnit bli mörkt innan vi lämnade Tjeckien och kom fram till vårt nästa boende i Maria Laah, Österrike. En egen liten stuga på tomten till ett stort hus. En brasa sprakade i kaminen och det kändes ombonat i den mysiga inredningen. Det stora sovloftet fick min son ta, det var en lite läskig trappa upp, och jag sov nere i Storstugan. Men innan vi kunde sova var vi tvugna att öppna både dörrar och fönster för att få ut bastuvärmen efter den mysiga brasan.

Eftersom vi helt har valt bort motorvägar får vi se mycket av landsbygden i de olika länderna. Vi har åkt åkt på vägar som mest liknar kostigar och min Lilla GulleKloss (regnr som börjar med LGK) har fått kämpa på bra i branta, väldigt smala byvägar och på kurviga bergsvägar. Han har skött sig exemplariskt trots sin relativt svaga motor och vi har varit snälla tillbaka och kört så skonsamt vi har kunnat. Som exempel har vi använt låga växlar och motorbromsat i stället för att hålla ner fotbromsen i långa nedförslutningar. Vi har t o m sett stora skyltar med uppmaningar att göra så och speciella nödavfarter om bromsarna tar slut.

Det är svårt att förklara känslan man får av att åka genom Alperna. Det är storslaget, andlöst vackert och väldigt imponerande. Att fånga detta på bild är praktiskt taget omöjligt och tyvärr är det ofta väldigt svårt att stanna bilen på de mest fantastiska platserna. Men jag hoppas att jag kan återge lite av den upplevelse vi fick genom att visa några av alla foton jag tog.

Här har vi stannat till i Gmunden, en liten ort vid vår resväg. Ett riktigt pusselmotiv lockade oss men tyvärr var det motljus.

Sätter man sig vid kajkanten så får man räkna med att bli närgånget inspekterad. Men när inget att äta delas ut tappar fåglarna snart intresset.

Ett litet fikastopp i vacker miljö är inte det sämsta. Som ni ser så hade vi en väldig tur med vädret. Vi tog med oss termos med hett vatten, kaffe plus pressare och annat som behövdes och satte oss vid den här sjökanten.

Vår värdinna i Maria Laah hade tipsat oss om en by som heter Hallstadt och som låg nära vår rutt. Vi blev intresserade när hon berättade om att det har byggts en kopia av byn i Kina, bara för att kineser anser denna by vara så otroligt vacker. Det finns en del makabra sevärdheter där också, typ utsmyckade dödskallar i en hög i ett hus på kyrkogården.

Innanför husets väggar ligger benrester och döskallar från ca 2 000 människor – märkta med olika budskap. Det fanns inte plats att begrava fler människor och då började man lägga in benresterna där för att göra plats på kyrkogården. Benrester grävdes helt enkelt upp och flyttades över in i byggnaden. Sedan började anhöriga dekorera skallarna för att deras nära och kära skulle kunna identifiera sina bortgångna. På döskallarna syns i dag namnet, dödsdatumet samt något buskap eller någon symbol för ära och kärlek.

Allt detta gjorde oss sugna på att göra den lilla omvägen dit. Tyvärr var det så fullt av turistbussar och folk så det fanns inte en chans att stanna till vid byn. Men mellan två av alla de tunnlar vi åkte igenom, fanns en fin utsiktsplats så vi fick i alla fall en skymt av den fina byn lite från ovan.

En av alla tunnlar genom bergen. Några var flera km långa och andra lite kortare.

Vi fortsatte mot Innsbruck och passerade många otroliga platser, både mäktiga alper och typiska alpbyar.

För en gångs skull bor vi i en lägenhet med snabbt wifi och därför kunde jag få iväg ett litet inlägg. Nu ska vi dricka lite kvällsté och planera för slutet av vår rutt.

Nu är det inte längre i första hand tidsbrist som gör att jag inte visar mig så mycket i bloggvärlden. Det är mest den dåliga tillgången på bra wifi som hindrar mig från att både blogga, ladda upp bilder och att få tillgång till era bloggar. Jag försöker titta in till er emellanåt men det är så segt att det nästan är omöjligt. Kanske kommer resterande inlägg från vår Europatripp först när jag är tillbaka i Mjölby. Vi får väl se om kommande AirBnB-värdar erbjuder bättre wifi. Vi har i alla fall varit nere på både italienska och franska rivieran och har nu vänt norrut igen.

Jag ville bara tala om att jag inte har glömt bort er 🙂 ❤

Vi kom fram till Prag på kvällen och jag måste erkänna att jag helt glömde bort att fota alla vackra höstfärger längs vägarna i Tyskland. Både jag och min son gav ifrån oss många beundrande suckar och utbrast i superlativer med jämna mellanrum men några foton blev det inte förrän i Prag. Kanske min son har några bilder men han är ute och handlar lite och jag passar på att blogga i stället för att göra honom sällskap.

Vår lägenhet i Prag var helt ok och lite modernare än den förra. Vi sov gott båda två och vaknade upp till en vacker morgon.

Ingen av oss ville missa gryningsljuset så vi gick iväg utan att först äta frukost. Den tänkte vi sätta oss och njuta av på något café i stället. Naturligtvis drogs vi till Moldau, floden som rinner genom Prag. Vi kan inte motstå vatten om det finns något sådant.

Slottet och katedralen ligger högt och syns nästan från alla platser där vi var.

De flesta som besöker Prag vandrar över den kända Karlsbron.

Karlsbron är tydligen flitigt använd till brudparsfotografering och vi gick förbi ett antal blivande makar.

Bron börjar och slutar med torn och portar och här kommer vi till en av dem. En fördel med en tidig morgonpromenad var att det var relativt lite folk på bron. När vi senare gick tillbaka var det lite kämpigt att ta sig fram mellan alla försäljare och turister.

Äntligen hittade vi ett öppet café med veganrätter på menyn. En liten innergård blev vår matplats och där njöt vi av våra goda grillade sandwichar.

Vi vandrade vidare mot Petrintornet som syntes uppe på en kulle. Jag vet inte varför vi båda dras till höjder och vatten men under den här resan har vi verkligen fått uppleva båda delarna. Men mer om det kommer senare och nu stannar vi i Prag en stund till. Vi gick uppför en trappa, en trappa till, en trappa till och ett antal fler trappor innan vi äntligen kom upp till vårt mål.

På väg upp stannade vi till för att hämta andan emellanåt (mest jag) och då passade jag på att fota några skyltar. Tjeckiska är ett underligt språk 😉

Vid en andhämtningspaus vände vi oss om och där var slottet igen.

Uppe på kullen fanns tornet, som inte var så väldigt märkvärdigt men ändå kul att se. Enligt vissa påminner det om Eiffeltornet och kanske kan formen ge sådana associationer. Där fanns också en gammal mur och vackra trädgårdsodlingar. Blommor fotar jag så ofta annars och därför fokuserar jag på annat den här resan.

Vi gick en annan, vidare sväng nerför kullen och så småningom stötte vi på en busslast med andra turister. De hann före oss till denna utsiktsplats och det var bara att ställa sig på en bänk bakom dem för att kunna fota.

En liten gränd med Petrintornet i bakgrunden.

Här vaktas slottet av allvarliga gossar. Innan vi fick komma in till slottsgården och till katedralen var vi tvungna att passera en säkerhetskontroll med beväpnade vakter. Lite underligt eftersom det fanns helt fria vägar ut åt andra håll.

En liten fika- och vykortsskrivarpaus.

Efter en god lunch på en balkong ovanför hustaken, gick vi till bilen och for vidare mot nya mål. Innan det mörknade hittade vi en fin plats för lite kaffe.  På kvällen kom vi till ett mysigt boende i Österrike och jag hoppas att jag får tid att berätta om det i morgon. Det är inte bara tidsbrist som är problemet. Dåliga wifi och mobiltäckning har också gjort det lite svårt att få till det. Nu ska vi stanna två nätter på samma plats och har lagt in en lugn dag i schemat. Det kan behövas.

När vi kom ombord på färjan mellan Trelleborg och Travemünde var klockan över tio på kvällen och jag brydde mig inte om att utforska båten utan gjorde mig genast i ordning och somnade. Min son gick ett varv men kom ganska snart tillbaka. Vi sov gott och vaknade när vi skulle lägga till i Travemünde. Ca två timmars bilresa senare var vi i Lübecks centrum och parkerade precis vid ån. Vi letade upp det frukostcafé vi hade sett ut men eftersom vi var för tidiga strosade vi omkring på stadens gator medan vi väntade på att caféet skulle öppna.

Vi gick förbi många vackra byggnader och hamnade efter en stund vid Holsten gate, en port från senare medeltid (1464-1478).

Äntligen var det dags för frukost och ni förstår säkert att det smakade otroligt bra efter den långa väntan.

Mätta, nöjda och väldigt glada vandrade vi vidare i det vackra vädret. Nu valde vi att gå en lite mer naturnära promenad och följde en gångväg runt centrumön.

Rätt som det var gick vi förbi en gammal stenbyggnad, en slags port som ledde till en annan gångväg. Men vi ville fortsätta den runda vi hade valt ut och stannade bara till en liten stund.

Vi hade tur med både väder och höstfärger.

Min son i ett glädjehopp.

Ett hopp till. Vi konstaterade båda två att vi var alldeles pirriga av glädje över allt vi upplevde och allt kändes så där alldeles underbart som det kan göra vid speciella tillfällen.

En svanfamilj som tar en förmiddagslur med fina vyer omkring sig.

Vi gjorde en kort sväng upp bland bebyggelsen igen men vi dras alltid till vatten och snart var vi där igen.

Jag satt på en bänk vid ån, medan jag pratade i mobilen med min äldsta dotter, och kunde inte motstå att samtidigt lyfta kameran mot min son som så uppenbart njöt av väder och utsikt.

Till sist vek vi i alla fall upp till centrum för att köpa marsipan och äta lite lunch. Men sedan var det ganska skönt att sätta sig i bilen och köra bort från folkvimlet. Det är väldigt skönt att vara morgontidig i stadsmiljö. Vi fick vandra ganska ensamma genom stan på morgonen och hade inte alls någon lust att trängas lite senare. Vi var fullt nöjda med marsipaninköpet och ingen av oss är shoppingpersoner.

En avslutande bild från ån där vi hade bilen.

Vi kom till vårt väldigt slitna och omoderna men samtidigt rena och fräscha boende i Jerichow på kvällen och min son lagade en god, sen middag innan vi slocknade. Det var väldigt sköna sängar och vi sov gott, åt frukost och gav oss av igen mot nya upplevelser i Prag. Vi har valt att bo på AirBnB under vår resa och det här boendet, med kök, badrum, vardagsrum och sovrum kostade oss 207 kr. Då kan man inte klaga.