Kvart i sju på söndagen lämnade jag hotellet och gick med mina väskor till bilen. Centrum var helt folktomt, en ganska märklig känsla att gå genom en öde stadskärna när det är ljust ute. Thomée låg på sin plats vid kajen så jag fick med den på bild innan jag åkte hem. Jag vet att jag kommer tillbaka inom en snar framtid så det kändes inte särskilt svårt att lämna ”min” stad. Men jag hade gärna stannat någon dag till. Fast då hade nog min dotter hunnit längta ihjäl sig efter kattbröderna där hemma.
Vallsundsbron, som 1998 ersatte färjetrafiken mellan Frösön och det fastland som vissa kallar ”Annersia” (andra sidan) och de som bor där kallar ”Bettersia” (bättre sidan). Bron blev så lång att de var tvungna att bygga en konstgjord ö en bit ut att stödja den på.
Jag säger hejdå till Jämtland med några bilder som min dotter skickade till mig. De är från vår dag på fjället. Som människa är man ganska liten i den här miljön.
Jag var nog tröttast av oss tre vid det här laget. Undrar hur länge jag kan skylla på leverstransplantationen. Men upp kom jag 😀
17.30 var jag hemma i vårt hus igen. Vilken konstig känsla det var att inte mötas av en Nalle som ivrigt hade sprungit mellan dörrarna för att inte missa mig när jag kom in. Inga hundpussar och ingen nos som nyfiket kördes in i allt jag kom med. Jag hade en påse tunnbröd som han säkert hade velat lukta länge på. En ledsen lillasyster fanns där i stället och jag blev nog mer storasyster än jag brukar vara. Det var ju hennes stora sorg som var den mest akuta just då. Min Kaspersorg har övergått i en mer lugn saknad och även om jag också sörjer Nalle så var det hans ”mamma” som var hans allt. Vi satte oss och pratade en stund men sedan gick jag upp till mig för att packa upp.
I morse visste jag inte riktigt hur jag skulle göra. Skulle jag gå ut som vanligt tidigt på morgonen eller vänta till lite senare? Det var bara knappt tio grader ute så jag bestämde mig för att vänta någon timme, men ut skulle jag. Vid åttatiden gjorde jag mig i ordning för att gå ut men då hade min syster vaknat och skulle äta frukost. Jag väntade tills hon var klar och sedan gick vi tillsammans, utan hundar och utan bajspåsar. Väldigt märkligt. Mitt under promenaden ringde den målare som förra sommaren gav oss en offert på att fixa fasaden och utsidan av alla fönster. Det som vi har väntat på så länge ska äntligen bli av. I morgon börjar de tvätta alla nedre delar, även på garaget och utbyggnaden. Om några veckor har vi ett förhoppningsvis mycket finare hus. I alla fall inte med trasig puts hängande och fula avskavda målerier.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Tufft att komma hem till en annan tillvaro, men din vistelse i Jämtland syns ha varit underbar med många återseenden av såväl miljöer och människor.
GillaGilla
Det är mycket som är annorlunda här hemma nu. Idag struntar både jag och min syster i promenad eftersom det regnar och det har vi aldrig gjort förut. Det är väldigt tyst och tomt. Men du har helt rätt i att min Jämtlandsresa var precis så härlig som jag föreställde mig 😀
GillaGilla
Förstår att det var tufft – för er båda om än på olika sätt.
Härligt att få lite uppfräschat, det skulle behövas här också men vi är inte så ense om hur det ska se ut när det blir klart. Det är nog en bra början om vi startar med lite enighet 😉
GillaGilla
För mig är det mest saknad och vemod nu men min syster sörjer sin bästa kompis med gråt och många känslor. Jag tittar på bilder på mina hundar, främst på Kasper eftersom han fanns nyss, och ler inombords men med mycket saknad. Förhoppningsvis känns det lite lättare även för min syster om några veckor.
Just nu står en stackars målare ute i regnet och tvättar väggar med högtryckstvätt. Men det spelar nog ingen roll att det regnar eftersom han blir plaskblöt i alla fall 😉 Hoppas det slutar regna när det är dags att måla. Jag har låtit min syster bestämma färger helt och hållet. Mig spelar det inte så stor roll vilken nyans vi får av alla grå och vita färger. Det blir lika tråkigt som förut. En stor fyrkantig funkisbyggnad men vi får i alla fall en fräsch fasad 😀
GillaGillad av 1 person
ja det är ju så i början, gråt och mer ”omedelbar” sorg – och så måste det få vara. Med tiden förändras det som du säger till saknad om än en påtaglig sådan.
Ha ha… ja ska man jobba med något utomhus i regn så är kanske högtryckstvätt av hus ett bra alternativ 😉 Då blir man ju blöt hur som helst!
Här hemma är det jag som vill byta färg på huset medan sambon inte är lika imponerad av den idén. Vi får se vem som är envisast helt enkelt 🙂
GillaGilla
Lycka till med övertalningen 😊
GillaGillad av 1 person
Jag förstår känslan och att det var både annorlunda och svårt att komma hem till ett hus utan Nalle … inte alls roligt.
Skönt för din syster att du är hemma igen … och bra att ni kan gå promenader tillsammans …
Jag är väl lite konstig, men jag älskar att gå i folktomma stadsmiljöer … så tyst och lugnt och ingen som är i vägen när jag vill fota 🙂 Thomée åkte vi med den gången vi var där när pojkarna var små … minns att de var så ivriga och ville se storsjöodjuret 🙂
Vackra och mäktiga bilder från fjället … visst känner man sig liten i den miljön.
Önskar dig en fin tisdag!
Kram
GillaGilla
Det var inte ett dugg kul men värst var det nog att se min syster så ledsen. Det får ta den tid det tar och vi pratar massor om våra fina hundar. För mig har det redan övergått från sorg till vemod med glada minnen. Jag hoppas att min syster kommer dit snart också.
Det är inte ett dugg konstigt att gilla tomma städer. Lite märklig känsla att vara helt ensam men jag håller med om att det var skönt. Jag plockar inte heller gärna fram kameran bland folk så det blev några bilder på de tomma gatorna 🙂
Storsjöodjuret är lite skyggt så hon höll sig nog undan. Men lite spänning kan det ju ge att tänka att hon kanske finns där någonstans 😀
Det är så storslagna vyer där uppe och i det sammanhanget är man väldigt liten.
Detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Den tomheten, att komma hem utan ett djur som välkomnar en, den vill man inte uppleva. Jag har ju haft flera katter samtidigt så det har funnits djur hemma även när någon fått somna in. Det var så konstigt, när min lilla 4-åriga perser dog så upplevde min dotter på kvällen att dom andra två lekte med någon hon inte kunde se. Kanske var det lilla Svala som tog farväl av sina kompisar. Jag vet att du inte tror på sånt här ☺
Kram
GillaGilla
Ja, det är tomt och det tar lång tid innan man slutar titta efter sina djur.
Även om jag inte tror på det med förnuftet så har även jag sett och gjort saker som inte är riktigt rationella. Jag skickade t ex meddelanden till min man med storspovarna. Jag kan inte helt avfärda det andra människor upplever, så säker är jag inte. Det är nog mera så att jag faktiskt inte vill tro på det och därför slår bort det. Det är ju en väldigt fin tanke att något fint finns kvar…
Kram
GillaGilla
Det är en stor omställning men visst vänjer man sig. Får skapa nya rutiner helt enkelt även om det känns både tomt och sorgligt. Smidigt i alla fall att målaren hörde av sig och är redo att ta itu med huset. Numera får man oftast vänta ganska så länge på en bra hantverkare för alla tycks ha fullt upp.
Kram
GillaGilla
Jag hade precis börjat vänja mig vid att Kasper inte ligger på sina favoritplatser och nu blir det en nu period då vi ska vänja oss vid att Nalle inte finns. Det tar tid men det blir långsamt lättare.
Det känns skönt att det äntligen är dags för en uppsnyggning av fönster och fasad. Det behövs verkligen och vi har väntat sedan förra sommaren. Man får väl glädjas med hantverkarna när det går bra för dem i stället för att bli irriterad för att det tar tid. De jobbar på så gott de kan. Men de kunde vara lite bättre på att höra av sig och berätta hur de planerar.
Kram
GillaGilla
Så storslagen natur, jag skull nog också trivas hur bra som helst. Mitt hjärta har alltid längtat norrut, konstigt nog, nu blev det bara lite norrut från där jag startade i Hfors, men ändå, där jag bor har vi nästan norrlandsnatur. Fast inte dom vidderna. Ojoj, att komma hem till tystnaden. Så märkligt att förlora bägge fyrbenta vännerna så tätt inpå. Ni får trösta varandra som systrar gör. Så småningom kommer kanske nya fyrfota vänner o tar plats…varmaste kramen
GillaGilla
Jag längtar tillbaka till luften och den karga naturen. Det är (oftast) grönare och mer växtlighet här nere men jag vill ha det som det är däruppe. Det finns vackra vyer lite överallt i landet men för mig är det här det vackraste 😀
Det var väldigt underligt att varken höra springande tassar eller mötas av pussar. Allt gick så fort och vi hann aldrig riktigt vänja oss efter att Kasper var borta. Men det går lättare för varje dag. Jag får inga gråtattacker längre. Min syster är inte förbi den delen ännu men de blir färre och färre.
Till mig kommer ingen ny fyrfota vän. Inte som jag känner nu. Jag orkar inte med aktivitetskrävande kompis och dessutom vill jag vara fri att göra allt jag vill. Så tänker jag nu. Hur det är om fem år vet jag inte 😉
Tack för kram och du får en tillbaka.
GillaGilla