Nu är jag äntligen här

Som jag har längtat. Det tog några år men nu är jag här, i min födelsestad och den stad som känns som mitt ”hemma”. Ni har inte kunnat undgå att märka att det är så jag känner eftersom jag har tjatat ganska mycket om mitt Jämtland och Östersund.

Det blev en lång dag igår. Jag satte mig i bilen hemma i Mjölby kl 06.00, hämtade upp min yngsta dotter och hennes man i Örebro ca 08.00 och sedan slapp jag köra mer men de turades om tills vi var framme i Östersund kl 17.00. Där bjöd min svärsons mamma på middag (supergod tacopaj. Och ja, jag äter det jag bjuds på även om det inte är veganskt). Efter middagen gav jag  mig iväg till hotellet där min svägerska väntade. Hon kom med tåget tidigare på dagen och hade vandrat omkring i stan, ätit sushi (usch) och vilat lite på hotellet. Jag hittade inte min mobil och insåg att den låg kvar i badrummet hos svärsonens mamma. Vi tog en promenad dit, ca en halvtimme, och snart hade jag min mobil igen.

När vi kom tillbaka till hotellet var det kväll och vi var båda väldigt trötta. Hotellet bjuder på kaffe och té dygnet runt så vi tog med oss varsin kopp té in på rummet, pratade om våra planer för de närmaste dagarna och lite annat och halvtio stoppade jag i öronpropparna och somnade gott.

Den enda bild jag tog igår var den här. Jag hade precis parkerat bilen på min gamla vanliga parkering, vid Badhusparken mitt emot Frösön. Hotellet tar 90 kr/dygn för parkering. Här kostar det två-tre kr i timmen mellan 09.00-18.00 och sedan är det gratis. Det är bara fem minuters promenad från hotellet så det var ett lätt val.

DSC_0001

Nu är det tidigt på tisdagsmorgonen och min svägerska sover fortfarande. Då passar jag på att sitta vid datorn en stund. Det blir nog inte så många tillfällen till det dagtid framöver. I dag ska vi upp i fjällen och försökat ta oss upp på Västfjällets topp. Min dotter vill följa med så vi hämtar upp henne efter frukost och inköp av matsäcksbaguetter.

Ni kan inte fatta hur härligt det är att vara här igen. Jag har inte riktigt hunnit landa och känna efter men det finns en klump av massor av känslor i magen och ända upp i halsen där gråten sitter. Det är en otrolig lycka, vemod och förväntan som trängs i mitt bröst. JAG ÄR HEMMA 😀

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Åh vad härligt! Gläds med dig. Ska bli spännande att få se fina bilder. Förstår att det är mycket känslor.
    Kram

    Gilla

    Svara

  3. Så härligt! Jag hoppas du får en härlig vistelse där uppe i norr (nåja så långt norrut är du kanske inte, men tillräckligt 🙂 ). Det låter verkligen som du har hittat hem igen och jag ser fram emot att dela lite av dina upplevelser!

    Gilla

    Svara

    • Ja, det är det 😀 Hittills har allt levt upp till förväntningarna och det lär fortsätta så 🙂 Det är konstigt att en stad kan kännas så rätt men det är precis så det är för mig här. Allt är så välkänt och ändå har mycket hänt sedan jag var här. Vi får se hur mycket jag hinner blogga. Det är bara på morgonen jag sitter vid datorn, i alla fall nu när jag har en rumskompis. Vi håller oss sysselsatta 😀

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. Åh så skjønt å komme hjem. Vi snakket akkurat om flytting og hjem på jobben i går. Jeg har bodd 6 steder i mitt liv innen en diameter på 15 kilometer. Der jeg bor nå har jeg bodd siden 1994!

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag är verkligen hemma här. Jag hittar överallt och Östersund ligger så vackert vid Storsjön. Det är här jag har varit som lyckligast och det är nog en stor anledning till att jag trivs allra bäst just här 😀
      Jag har bott på 14 platser i 8 olika städer så jag har flyttat en hel del 🙂

      Gilla

      Svara

  5. Men åh, förstår att du försökt förtränga din längtan till viss del, och nu kommer alla känslor fram när du är framme. Hur länge stannar du? Hoppas du hinner med allt du planerat, eller att du bara njuter”! Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är mest ett härligt lyckopirr jag känner 😀 I dag blir det nog mycket av både det och av vemod. Vi ska hälsa på hos grannen i Optand, där vi bodde. Min absoluta favoritplats på jorden där jag har varit som allra lyckligast. Där ska jag låta Kasper och Rex vila.
      Jag åker hem på söndag men det känns som om jag har planerat lite för mycket. Jag får nog spara någon utflykt till en annan gång 🙂
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar