Oj, vad kul vi hade när vi satt här och planerade vår resrutt. Jag hade köpt en Europabilatlas och min son (M) använde sin surfplatta. På den kunde han zooma in och få helt otroligt skarpa närbilder på vägnätet. Ner på detaljnivå och dessuton i 3D som kunde vridas i alla möjliga vinklingar. Det gjorde att där såg vi vägar som inte fanns inritade i min vägatlas. Fina vägar nära kuster och sjöar och med diverse vackra vyer men även en del fina städer. Jag ville fylla i vår färdväg med tuschpenna så jag fick helt enkelt chansa lite ibland. Vi använder ju GPS sedan och kommer vi fel så är inte det hela världen.

M lät datorn räkna ut längd och tidsåtgång på de olika alternativa vägarna och självklart tar våra val mycket längre tid än om vi hade valt att åka mest på motorvägar. Men vi vill inte kompromissa med vad vi vill se så resan blev plötsligt nästan fyra veckor lång i stället för tre. Ändå hinner vi bara nosa på det som finns att se. Vi valde t ex helt bort Paris eftersom det finns alldeles för mycket vi skulle vilja se där. Vi har gjort en dagsutflykt till Paris förut när huvudmålet var ett annat men nästa gång vill jag ha tid att upptäcka staden lite grundligare.

Jag fick sällskap av M på min morgonpromenad och vi strosade omkring, hittade lite svamp och tre vovvar att gosa med 😉 Jag hade inte med kameran eftersom det såg ut att finnas risk för lite regn. Men den här roliga saken ville jag ha en bild på så ännu en gång fick mobilen bli räddningen. Ser jag den igen när kameran är med så kanske det blir en skarpare bild.

Jag hittade tillbaka till en av blomkålssvamparna och såg lite senare ännu en fin sådan. Den här gången fick de följa med hem. Vi gjorde varma svampmackor till lunch men jag hade redan förberett med annan svamp. Jag ville ändå testa hur blomkålssvampen smakade så jag knaperstekte varsin liten bit åt oss. Bara lite salt och peppar på. Den smakade precis så gott som jag har läst mig till. Kul att jag nu har lagt till ännu en svamp till min lilla kunskapsbank.

I morse var jag hos min läkare för att gå igenom alla värden, mediciner, kolla så att inga leverfläckar ser konstiga ut och för att gå igenom ev frågeställningar. Som vanligt konstaterade vi att jag och min nya lever trivs bra ihop. Några blodvärden var lite låga och blodtrycket lite högt men inget alarmerande. Jag berättade om mina problem att somna pga stress och jag fick insomningstabletter utskrivna, förhoppningsvis behövs de inte långvarigt. Jag frågade om han nu anser mig tillräckligt frisk för en resa inom Europa och ja, han gav klartecken 😁👍 Visserligen med de vanliga förmaningarna om handhygien, inga buféer och att försöka undvika sjuka personer och andra smittrisker. Men det finns inga hinder för min sons och min halvt om halvt planerade resa.

I morgon kommer min son hit till mig och då ska vi planera vår gemensamma bilresa genom Europa. Gissa om jag blev glad när han frågade mig om jag ville göra honom sällskap. Vi vill båda ungefär samma saker men är väldigt överens om att vi inte måste vara klistrade på varandra precis hela tiden. Jag är ju inte lika ung, pigg och rask som han och kanske hellre tar en båttur än klättrar i något berg (ytterligheter men det är bara ett exempel).

I oktober bär det av. Vi har bara planerat rutten väldigt grovt och just nu ser den ut ungefär så här:

Följer vi den vägen blir det ca 550-600 mil och det får räcka. Vi har räknat med att vara ute och resa i ca tre veckor och vi vill ju göra lite annat än bara sitta i bilen. Men det som är bland det mest spännande är att vi inte planerar mer än dag för dag. Inga bokningar för boende och inga helt fastställda resplaner. Vi ska göra det vi får lust med och kanske även vädret får bestämma lite. Jag skulle aldrig kunna resa på det sättet på egen hand. Jag har inte helt lämnat mitt liv som kontrollmänniska, även om jag har släppt på en del krav. Men jag har delegerat den delen till min son. Inte så att han ska behöva känna sig ensam om ansvaret men jag litar på att han vet hur man hittar boende längs vägen.

Det här ska bli så himla kul, kanske den roligaste resa jag någonsin får göra. Dyr men förhoppningsvis fantastisk. Ni kommer att få många fler uppdateringar innan vi kommer iväg och när det är dags kommer ni kanske redan att vara trötta på vår resa. Jag har naturligtvis redan varit ute på nätet och kollat upp det här med bilresor i olika länder och ojojoj, vad mycket det är att tänka på. Olika regler och olika krav på vad som ska finnas i och på bilen. Mer om det senare. Nu får det räcka för idag men lita på att det blir en blandning av svamp och Europa framöver 😀

Det är jag det, och jag tar alla chanser att få lite vovvegos. Jag möter en del hundar, och deras ägare, på mina promenader och jag kan inte låta bli att förväntansfullt titta på dem (hundarna alltså, inte ägarna). Gör de minsta antydan till att vilja hälsa så blir jag överlycklig, sätter mig på huk och välkomnar dem att komma nära. Den här veckan har jag haft riktiga mysmöten med en pudel, en labrador, en flat (flatcoated retriever), en jack russel och två spanielar av något slag (jag kollade upp att spaniel kan bli både spanielar och spaniels i plural). Hittills har ingen husse eller matte tagit illa upp utan de har glatt berättat om sina hundar och låtit mig hållas.

Men huvudsyftet med att gå ut i skogen är faktiskt inte att träffa hundar. Jag behöver promenaderna för att må bra. Jag har av okänd anledning (eller nåja, jag kan gissa och det finns flera anledningar) känt mig stressad ett tag men när jag är ute i naturen och fokuserar på det jag ser där, då känner jag inte den där stressknuten inom mig. I dag strosade jag omkring i tre timmar och jag njöt. Jag hittade inte massvis med svamp men tillräckligt för att jag skulle känna mig ganska nöjd.

Här ser ni först en stolt fjällskivling, sedan en citronslemskivling, en Karljohan, falska kantareller och kantareller. Det enda som inte kom med hem var de falska kantarellerna. Jag vill bara visa hur lätt det är att bli lurad på lite håll. När man kommer närmare ser man ganska lätt att det inte är det man vill ha men de har lurat mig ett antal gånger. Å andra sidan så har jag några gånger då hittat fina riktiga kantareller alldeles i närheten.

Jag förstod att det var blomkålssvampar jag hittade. Men jag har ingen vana eller kunskap om dem så jag lät dem vara kvar. Nu har jag tagit reda på att det tydligen är delikatesser. Det gäller att ha tålamod vid rensningen men sedan har man en väldigt god matsvamp. Jag får väl försöka hitta tillbaka till dem en annan dag. Riktigt häftiga svampar, särskilt när man kommer lite nära.

Men det finns annat än hundar och svampar i skogen. Dessa giftiga liljekonvaljebär t ex.

Ekollon lär jag inte få se när jag har flyttat ”hem” så jag får passa på att titta nu.

Jag hade precis plockat en kantarell när jag lyfte blicken och möttes av två ögon. Jag skrattade faktiskt till högt. Lite oväntat möte men ganska kul.

Någon har kläckts här. Hoppas att den lilla pippin mår bra och flyger omkring.

Blåklockor i olika storlekar måste höra till de tåligaste blommorna. Jag har sett dem nästan hela sommaren och de är fortfarande lika fina.

…men i mitt fall slår en av mina drömmar inte in. Men då är det bara att acceptera det och komma upp med en ny dröm tills den första blir möjlig.

Nu ska jag inte vara så kryptisk längre utan berätta vilken dröm jag måste ge upp. Jag ringde till Östersundshem, det kommunala bostadsbolaget i Östersund, för att höra vad mina köpoäng räcker till. Beskedet var att om ca 3,5 år kan jag kanske få en lägenhet i de områden jag har tittat på. Till nästa sommar kanske jag kan få en nyproducerad, lite dyrare lägenhet eller något i ett mindre attraktivt område.

Attans att jag missade att logga in inom ett år en gång. Då föll jag ur kön. Hade jag inte gjort den missen så hade jag fått precis vilken lägenhet som helst.

Men nu är det som det är och jag har kollat runt lite på nätet efter alternativ. Jag vill inte ha en annan av Östersundshems lägenheter medan jag väntar för då faller jag automatiskt ur kön och får börja om igen. Det finns andra alternativ men jag vet inte vad privata hyresvärdar utan köer har för kriterier när de väljer vilka som ska få bo hos dem. Det blir troligtvis en bostadsrätt till att börja med. Det hade jag inte tänkt mig. Jag vill inte binda upp pengarna i bostaden och jag har ingen lust att ha med en förening att göra när saker om mitt boende ska beslutas.

Jag ger inte upp. Något slags boende hittar jag alltid och i värsta fall får jag köpa ett hus med sjötomt i Bräcke för ca 500 000 kr. Priset avspeglar hur populärt det är.

Det blev ännu mer svamp idag och jag invigde min svamptork. Förra hösten spred jag ut svamp i olika stadier av torkning på tidningar överallt. Jag tänkte slippa det den här säsongen.

Dagen började med ett glatt återseende. Målarna har upptäckt diverse problem som måste åtgärdas innan de kan måla de delarna. Vilka kommer då som räddande änglar? Jo, våra gamla välkända hantverkare som vi nästan flyttade in tillsammans med när huset var nyköpt. I alla fall kändes det ibland som om vi bodde där tillsammans. Jag och min syster flyttade inte in direkt eftersom det var så mycket som skulle renoveras. Men vi var där varenda dag och fixade med vårt medan det revs och byggdes nytt omkring oss. Hantverkarna och vi åt ofta våra matlådor tillsammans och snart var tonen både vänskapligt rå och skämtsam. I den gruppen ingick även den målare som nu har skickat sina anställda till oss. Naturligtvis hälsades de båda välkända snickarna välkomna med kramar och glädje. Jag lyckades behärska mig när jag skulle heja på den nya, unga killen i gänget. Jag slänger mig inte om halsen på helt okända pojkar. Vi tog i hand i stället, som man gör som normala personer.

Naturligtvis blir projektet mer omfattande och mer kostsamt än det var tänkt att bli. Men vad gör man när murkna brädor och trasig, lös puts upptäcks. Jo, man beställer nya garagedörrar, låter snickarna byta ut toppen på en gavel och vad muraren behöver göra vet vi inte riktigt än. Men det är klart att han måste göra det som behövs. Målare och snickare verkar i alla fall samarbeta bra.

Efter det roliga återseendet tog jag med mig kameran och gick ut i skogen. Som vanligt satte jag iväg i god fart men plötsligt hajade jag till. Där stack en sopp upp ur mossan. Jag har lite svårt att skilja på björk-, asp- och tegelsopp men efter att ha konsulterat svampboken tror jag att jag kan påstå att detta är en björksopp, eller egentligen strävsopp som kallas björksopp. Jag blev så till mig att jag nästan missade den lilla kantarellen alldeles bredvid.

Nu kunde jag ju inte fortsätta i samma takt utan med svampögonen aktiverade gick jag framåt i ett lite lugnare tempo medan blicken skannade av marken omkring mig. En bit in i skogen stod dessa fina svampar och väntade på mig. Återigen väntade jag med att namnge dem tills jag hade tittat i svampboken. Jag är nästan helt säker på att detta är aspsoppar. Som ni ser är fötterna nästan helt vita men när jag kom hem hade de brunröda filttofsarna blivit mer framträdande. Allt annat stämmer också. Tänk om jag kunde lära mig det här nu och komma ihåg det till nästa säsong. Det är egentligen inte jätteviktigt eftersom de är goda matsvampar även om jag ger dem fel namn.

Mitt i en stor mossbetäckt fläck stack denna tegelkrämla upp. Ja, jag vågar säga att det är en tegelkremla efter att ha smakat och även denna gång läst i min svampbok.

Det fynd som gjorde mig gladast och fick mig att nästan hoppa till av glädje, var denna stolta fjällskivling. Alldeles i närheten hittade jag två till. Äntligen är det dags och jag vet att jag kommer att hitta många sådana. Förra hösten fick jag ha dem helt för mig själv verkade det som. Hoppas det blir likadant i år. Jag tog bara hattarna och lät fötterna stå kvar. De duger nästan bara till att torka och mala till pulver som kan användas i såser etc. Jag har massor av pulver kvar sedan förut och jag använder det nästan aldrig. Men hattarna kan användas till mycket gott. Jag var tacksam för att jag hade varit så förutseende och inte gett bort alla hundbajspåsar tillsammans med alla andra hundsaker. En påse har jag alltid med mig ifall jag skulle hitta något att ta hem. Vilken tur att jag nu kunde skörda och få med  mig dessa fina fynd. Hädanefter ska svampkniv och en väska avsedd för svampplockning med på morgonpromenaderna.

Den här kremlan lät jag stå kvar. Jag är inte särskilt kunnig när det gäller kremlor och när jag letade i svampboken konstaterade jag att det var bra att den fick stå kvar. Jag brydde mig inte om att läsa så noga utan nöjde mig med att konstatera att flera av de röda kremlorna med röda fötter är oätliga. Beundra kan man göra men jag vill inte ha hem dem.

Det finns inte bara svamp att se i skogen även om mina ögon nu kommer att vara fokuserade på att leta efter dem. Jag gick förbi den hasselbuske jag fotade tidigare i somras och funderade över var alla blivande hasselnötter fanns. Jag vände blicken neråt och där, på marken, låg de allihop. Först tänkte jag att de kanske hade fallit offer för torkan. Jag vet inte alls hur det fungerar med att det till sist blir nötter av knopparna. Men sedan tittade jag närmare på de bruna små frukterna (eller vad de ska kallas) och anade att det kanske är så här det ska vara. Kanske mognar de till nötter när de har fallit till marken. Det ska jag googla om en annan gång, men inte nu.

Mina svampspanande ögon snappade upp något annat spännande. Ett vitt fluff, som sockervadd, på ett grässtrå. Vet inte vad det är men om någon vet så berätta gärna.

Dagens lilla skörd. Det kommer massor av grynsoppar lite överallt men de är så kladdiga så jag ville inte ha dem i min påse tillsammans med de andra svamparna. Därför ska svampkniven få följa med hädanefter. Slemmet på hattarna ska bort redan i skogen.