I dag är det precis ett halvår sedan jag vaknade upp med min nya lever. Dessa sex månaders återhämtning innebär att jag nu får lyfta tyngre bördor, sluta med ännu en medicin och, kanske mest efterlängtat, jag får nu börja träna magmusklerna. För att förstå hur stort behovet av att göra det är, kan ni försöka se framför er hur min buk skars upp ända från där revbenen möts till några cm ovanför naveln för att sedan följa en båge i ca 20 cm mot sidan och sluta där i höjd med naveln, bild kan ses HÄR. Det var en väldigt förstorad, äcklig och cystfylld lever som skulle ut. Nu har jag en lagom stor och väldigt fin lever i stället och allt fungerar precis som det ska. Men muskulaturen är helt avskuren och förstörd och jag har varit förbjudan att träna tills nu.
Jag tjuvstartade lite för några dagar sedan, bara för att känna på hur det kändes. Och jag kan lova att det kändes. Visserligen har jag konstaterat att magmusklerna får arbeta i nästan alla vardagliga rörelser man gör. Jag har gått med en ständig liten träningsvärk sedan jag kom hem från sjukhuset och kunde börja dammsuga, bädda, hänga tvätt och diverse andra göromål. Men det har inte gjort ett dugg nytta verkar det som. Musklerna är lika slappa i alla fall.
Jag har tidigt återupptagit mitt styrketräningsprogram men undvikit de mest magtränande rörelserna (duktigt av mig att inte fuska). I morse körde jag på för fullt för att fira halvårsdagen. I alla fall var avsikten att köra på för fullt men det fick jag snabbt backa på. Inte en enda riktig situp klarade jag av. Det blev några löjliga rörelser som var tänkta att föreställa situps. Men det var helt omöjligt att få till något bra. Efter fem skrattretande försök rakt upp och fem åt vardera sidan gav jag upp.
Likadant var det med den rörelse där jag ligger på mage och lyfter raka ben så högt upp det går. I den rörelsen har jag avstått från att även lyfta överkroppen, så att det blir som en gungande båt, eftersom magmusklerna inte skulle ansträngas. I morse försökte jag mig på att bli den där gungande båten men det slutade med att jag frustrerat fick ge upp nästan genast. Men skam den som ger sig. Snart ska jag både klara situps och bli en gungande båt och sladderhögen på magen ska i alla fall bli lite mindre. Såvitt jag förstår får jag fortfarande inte varken gå upp eller ned i vikt så det är träning som gäller om den ska försvinna. Kanske försöker jag ändå minska kanske ett eller två kilo. Bara för att det känns bra att vara lite busig och bestämma något själv 😉
Strax före kl sex gick jag och Nalle ut på vår morgonpromenad. Det finns många bevis på både livslust och kämparglöd i skogen. Här är ett tydligt sådant på en buske som envist vägrar ge upp.
Skägglav i morgonsol.
Jag kan inte låta bli att visa ännu ett stadie i vildmorotens utveckling. Jag vet inte varför just denna växt fascinerar mig så mycket, men det gör den.
På en annan vildmorot satt den här lilla krabaten och höll sig krampaktigt fast. Jag kan inte avgöra om det är en gräshoppa eller en syrsa men något åt det hållet är det nog. Jag tror för övrigt att jag nu har nått den ålder då jag inte längre hör syrsornas gnidande. Min systerson sa att han hörde dem men jag hörde tyvärr ingenting. Så är det och det är inget man kan göra något åt.
En annan sötnos hade också hittat en bra plats på stjälken till en vildmorot.
Uppdatering: Jag såg nyss i Ankis blogg att det här är en flugbagge.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Jag är imponerad att du avhållit dig från träning som du har gjort! Och ta det lilla lugna nu, Rom byggdes inte på en dag vet du 🙂
Ja det är tur det finns sådant som inte ger upp – här har vi det fruktansvärt varmt nu. Jag är så glad för min AC, utan den vete tusan hur vi klarat detta!
GillaGilla
Haha, jag trodde aldrig att jag skulle imponera med att avstå från träning 😉 Har aldrig varit särskilt sportig, men den här träningen hjälper mot värk och annat så den försöker jag göra. Jag imponerar faktiskt på mig själv också för jag trodde nog att jag skulle småfuska lite tidigare 😉 Men det är nog bra att lyssna på de som är experter.
Någon AC har jag inte men hela nätterna har jag flera fönster och balkongdörren öppen. Jag börjar få mer allvarliga tankar på att flytta ”hem” igen. Vill inte ha sådana här somrar. Men minst ett år till bor jag nog kvar.
GillaGillad av 1 person
Hur är vädret där uppe då? Jag förstår att det är varmt mer eller mindre överallt i vårt avlånga land!
Vi har en men den räcker så klart inte till hela huset, vi får allt vädra lite på kvällen vi också men det håller sig till rimliga grader i vissa rum – dessvärre är det varmt i de andra ändå men vi fläktar på så gott vi kan 😉
GillaGilla
Det som förr kändes lite orättvist är nu väldigt lockande. Jämtland har nog det sämsta sommarvädret i Sverige men när det är fint sommarväder, då är det härligt. Jag var aldrig med om att termometern visade över 30 grader och gräsmattorna var aldrig så gula som här. Då var jag en soldyrkare så det är klart att vädret söderut var lockande. Nu ska jag helst undvika för mycket sol och då är det perfekt där uppe 🙂 Jag smider planer men det dröjer lite till 🙂
Jag skulle kanske bädda åt mig i det rum AC:n fanns, om jag hade en 😉
GillaGillad av 1 person
Tiderna förändras!
Nu händer det inte så ofta (förutom den här sommaren) att termometern visar över 30 grader åt vare sig de ena eller andra hållet här hos mig – tack och lov. Men det verkar förändras med tiden så att det händer allt oftare numera.
I natt lyckades vi få till det svalt och skönt här hemma, att jag vaknade i ottan idag kan inte vädret lastas för – det får jag skylla på en snickrande gubbe som fått ny energi av att bli lite svalkad!
GillaGillad av 1 person
Jag hör fortfarande sysorna, men hur länge till står skrivet i stjärnorna 🙂
GillaGilla
Det är bara något år sedan jag också hörde dem. Det är ju väntat att det ska bli så men lite synd är det att inte få höra dem igen.
GillaGilla
Misstänker att man snart inte kommer höra dom längre, tyvärr, men en tämligen väntad utveckling 🙂
GillaGilla
Ja, det är inte mycket att göra åt det. Vi får lyssna på fåglar i stället, även om de är ganska tysta nu 😉
GillaGilla
Även djuren håller sig stilla i värmen, å den frekventa fågelsången är slut för året
GillaGillad av 1 person
Grattis till ett halvår med din nya lever! Kan tänka mig att det är skönt att sluta med en medicin och få påbörja magträningen. Vildmoroten är verkligen en speciell och vacker växt!
Kram
GillaGilla
Tack! Det enda som sitter i nu efter ingreppet är att jag har förlorat lite känsel kring ärret. En konstig känsla, att känna beröring men ändå vara som bedövad. Jag har hört att det är en vanlig upplevelse runt operationsärr så vi är nog många som känner det.
Det känns bra att kunna börja träna magen men det kommer att ta tid innan det blir en effektiv träning. Innan dess kanske jag har tröttnat och struntar i det 😉
Ja, vildmoroten har så många fina stadier och den är ju relativt ny för mig 🙂
Kram
GillaGilla
Husse har samma känsla efter sin bråckoperation så det är nog ganska så vanligt misstänker jag. Vildmoroten var definitivt ny för mig också men man lär sig 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag skulle också behöva träna mina magmuskler. Hela jag behöver ha en genomkörare, men jag tröstar mig med att vardagsträna är den bästa motionen. Trotts att jag vet att det inte räcker för att bibehålla styrka.
Inget litet ärr du har. Hoppas din träning går bra, du verkar ju inte vara den som ger upp i första taget.
Vilka fina foton. Nu ska jag googla på vildmorot, aldrig hört talas om. Man lär sig något nytt varje dag.
Kram
GillaGilla
Mina magmuskler har aldrig varit särskilt vältränade och jag är inte ute efter en helt platt mage. Det är omöjligt 😉 Men lite sladder kanske kan försvinna och då blir jag nöjd 🙂 Jag skulle nog inte träna särskilt ofta om det inte vore så att jag märker en klar skillnad vad gäller värken. Det sporrar. Och så förstås det faktum att jag känner mig duktig varje gång jag har gjort mina övningar 😀
Ärret är stort men nu har det läkt ihop väldigt fint och det stör inte mig. Hade jag varit 20 år och noga med utseendet hade det varit en annan sak men nu är det ett bara ett bevis för att jag har fått en ny chans 😀 Jag gillar mitt ärr 🙂
Jag upptäckte vildmoroten när jag flyttade hit. Den kanske inte är så speciell och vacker men jag gillar den.
Kram
GillaGilla
Så skönt att du får börja träna, tänk att det redan gått ett halvår sen du fick en ny lever. Varför får du inte gå upp eller ner i vikt?
Kram
GillaGilla
Ja, om man nu kan kalla det för träning än så länge 😉 Men jag försöker i alla fall och får väl ta fram tålamodet.
Jag har aldrig fått någon riktig förklaring på det här med vikten. Varje gång vi träffas är det så mycket att prata om och då har jag bara tagit till mig det de sagt och sedan har vi gått vidare till annat. Men jag har fått uppfattningen att levern inte ska belastas i onödan och att en jämn vikt är bra. Jag får inte vara underviktig eller överviktig. Det är nog det viktigaste. Och då tycker de säkert att det är bäst att hålla vikten. Några kilon tror jag inte spelar någon roll så länge det inte blir för mycket eller för snabbt. Det är några områden som min sköterska tittar lite allvarligt på mig om jag slarvar med: att hålla medicineringstiderna, att hålla vikten, att inte träna magmusklerna eller lyfta tungt första halvåret och att tänka på att inte utsätta mig för smitta. Jag har försökt göra som de säger med allt detta.
Kram
GillaGilla
Du har ju varit duktig som promenerat varje dag långa sträckor och tränat upp dig på rätt sätt. 6 månader är ju inte lång tid och med den järnvilja du verkar ha så kommer du nog att träna upp dig ganska snart i alla fall. Det tror jag och hoppas på
GillaGilla
Ja, visst har jag varit duktig 😀 Tack för de orden! Jag bryr mig inte jättemycket om ifall det är lite sladdrigt men att träna magmusklerna stärker även ryggen, och där behöver jag få den styrkan. Lite sladder kan gärna också få försvinna 🙂
GillaGilla
Vilken resa du gjort, så fint att faktiskt få ta del av ❤
GillaGilla
Ja, den har varit ganska lång men jobbigast var det de två år jag stod på listan och mådde som sämst. Efter transplantationen har det gått snabbt med återhämtning och nu mår jag väldigt bra. Tacksam och glad för donationen och för all vård 😀 Nu är det bara den immunhämmande medicineringen som kommer att påverka mig resten av livet, men det är en bagatell att tänka på att vara försiktig och undvika smitta så långt som möjligt 😀
GillaGilla
Blir så glad att du mår bra <3. Kan tänka mig att man blir väldigt tacksam över en sådan händelse i livet. Så fint att du fick transplantationen med.
Kan tänka mig att du ser det så efter händelsen, tänk att du fick livet tillbaka <3.
GillaGilla
Tack 😁
GillaGilla
Så bra att du kan börja träna lite mer nu, men ta det lite lugnt … inte bra att skynda för mycket 🙂
Fina bilder på gräshoppa och flugbagge 🙂
Nu hoppas vi på ett svalare väder och regn – främst där det brinner förstås, men väldigt efterlängtat och väbehövligt även i övriga delar av vårt avlånga land …
Ha det gott!
Kram
GillaGilla
Ja, det känns bra men det är ingen risk att det blir för mycket 😉 Det orkar inte magen med 🙂
Tack, då fick jag svaret att det var en gräshoppa. Jag försökte googla men blev inte mycket klokare. De kan se väldigt olika ut.
För alla brandmäns och frivilligas skull hoppas jag på massor av regn över hela landet. Det ser inte lovande ut men det här börjar bli ohållbart. Jag ska nog inte klaga mer på värmen för det är mycket värre för många andra.
Detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilket fint foto på skägglaven, så har jag aldrig sett den förr och ändå hänger den i gardiner överallt där jag går. Ja du, du har haft stor nytta av din envishet under din sjukperiod och konvalescens. Utan den hade du näppeligen varit i den form du är nu. Och man känner förstås också att när man fått chansen till ett helt nytt liv då ska man inte slarva bort den. Förståndig är du också så jag tror du vet om du klampar över gränsen för vad du ska göra. Så jag hejar på och är övertygad om att resultatet blir precis som du vill ha det, bara att använda det du också fått träna mycket på, tålamodet!
Jag kämpar hårt med mig själv varje dag nu, en del av mig vill bara stanna kvar i sängen o sova bort tiden tills temperaturen sjunkit med minst tio grader. Men så kan man ju inte leva. Idag tog vi en gemensam dusch Blinka och jag, hon motvilligt och jag gärna, sen gick vi ut som två rufsiga tanter. En timme senare är det lika olidligt igen.
Fy för den lede med dessa fästingar, så där såg Blinka ut då vi bodde på annat ställe efter nästan alla promenader. Vidrigt. Peppar peppar har vi klarat oss fantastiskt bra i år, tror det beror på att vi har gått mer på vägar än i skogar. Men nu ska jag söka upp skogens skugga annars får jag bannor av en hund som tycker matte är tråkig.
Kramen
GillaGilla
Tack! klockan var ca halvsju på morgonen och solen stod fortfarande ganska lågt. Allt blev liksom gyllene i det skenet.
Haha, jag låter så otroligt präktig men jag kan vara lat och slarvig också. Men jag har längtat så väldigt mycket efter att må bättre och jag hade förmånen att kunna bli det. Då gäller det att ta vara på den möjligheten och inte slarva bort den för att det krävs lite jobb. Det är märkligt hur man tänker om ett donerat organ. Det blir den viktigaste delen av kroppen och de flesta blir väldigt noga med att sköta väl om just den delen. Andra kroppsdelar kommer lite i andra hand för det nya organet är väldigt speciellt att ha. Tänk om du visste att du skulle må mycket bättre av att få ett donerat organ. Det är inte många som får den chansen och jag känner mig otroligt privilegierad och tacksam. Det var nära att det inte hade blivit något innan läkarna på Sahlgrenska sa att de inte bara tittade på levervärdena utan även på livskvalitet. Då hade jag nyligen fått beskedet att det inte skulle bli någon åtgärd eftersom min sjukdom inte var livshotande. Jag var mitt i sorgen efter min man och känslan vid det beskedet var, som du förstår, jobbig. Sju veckor senare fick jag det gladare beskedet och min värld blev mycket ljusare. Vet inte hur jag hade hanterat det annars. Jag minns att jag tänkte att jag måste fortsätta för barnens skull men för min egen skull kvittade det. Det var ingen depression, bara hopplöshet.
Det är kämpigt med värmen. Ta till dig alla råd om massor av vätska och skugga och tillsätt gärna lite salt och socker i vattnet för bättre effekt:
Vätskeersättning för vuxna
1 liter vatten.
1 tsk salt (ej örtsalt)
6 tsk socker eller druvsocker.
Fästingar är ett elände men som med allt eländigt får man försöka stå ut och göra sig av med så många som möjligt.
Kram
GillaGilla