Vi kom till Tivedens nationalpark ca halvtio på förmiddagen och det var en bra tid att börja vandringen på. Vid entrén, där alla leder börjar, såg vi några andra människor men under nästan hela vår vandring var vi helt för oss själva. Bara den fantastiska naturen och vi. Fantastisk är den på flera sätt. Det är en skog som är tänkt att utvecklas till naturskog och den har de senaste decennierna varit opåverkad av storskaligt skogsbruk. Den krävande vandringen är inte något för rörelsehindrade men om man klarar av lite strapatser så bjuds man på vackra vyer, varierande natur, klippformationer och många andra upplevelser.
Den runda vi valde ut för vår vandring är ca tre km lång. Det är en uppskattning eftersom vi korsade olika leder och tog oss runt via tre olika leder. Tre km låter inte särskilt långt men vi behövde ganska precis två timmar för att gå den biten. Visserligen stannade vi till för vila, fotograferande och hundbadande men den effektiva vandringstiden var ändå ganska lång i förhållande till längden. Det är helt förståeligt när man vet vilken terräng vi forcerade. Vi klättrade både uppför och nerför och emellanåt gällde det att hålla tungan rätt i mun. I alla fall för en tant med dåligt balanssinne. Men naturupplevelsen var helt klart värd vedermödorna och jag tycker egentligen att det är kul med en utmanande vandring.
Min systerson, som också var med på utflykten men inte vill figurera på diverse nätsidor, sa till sin mamma att det skulle vara fint om hon kunde titta fram genom den roliga roten. Självklart ställde hon upp och någon blev väldigt nyfiken på vad hon egentligen höll på med.
Vi kom till Stenkällan där stora klippblock gör naturen speciell.
Leden fortsätter ner under en del av klippblocken och då är det bara att följa den.
Hur går det för dig moster?
På slutet av rundan blev det helt plötsligt som en stor folkvandring som kom emot oss. Med tanke på den krävande naturen blev vi lite förvånade över hur många småbarnsfamiljer vi mötte. Att de flesta hade hundar med sig är inte lika förvånande. Det är sådana här äventyr vi hundmänniskor ofta tycker om. Men att små barnben ska orka ta sig runt, det tyckte jag först verkade vara en svår uppgift (kanske mest för föräldrarna). Sedan tänkte jag tillbaka på min egen uppväxt och jag älskade allt som liknade de här strapatserna. Jag skulle glatt ha följt med på ett sådant äventyr och inte kännt att jag var trött innan vi kom hem.
Både vi och hundarna var väldigt trötta, men också väldigt glada, när vi kom tillbaka till vår stuga. Det blev ingen mer långpromenad men det var alla nöjda med. En positiv sak jag upptäckte var att min ländrygg och höft mådde mycket bättre av att gå i väldigt kuperad natur än på släta vägar eller stigar. Jag blev inte alls lika stel eller hade lika ont som jag brukar. Det kom lite senare i stället men jag fick en liten paus från stelheten.
I dag väntar nya äventyr men den här gången blir det inte nationalparken utan en vandring vid Vättern.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Vilka fantastiska bilder och annorlunda natur. Imponerad av dig att du klarar det, men du har nog mycket envishet i dig!
Kram
GillaGilla
Tack! Det är en speciell natur och därför är det kul att komma dit och se lite nya saker 🙂 Jag är själv lite förvånad över att det gick så bra. Visst blev jag trött men det gick ändå väldigt bra 🙂 Det stämmer att jag är envis. Det är till stor hjälp 😀
Kram
GillaGilla
Wow! Vilken härlig vandring … och vilka häftiga bilder från en alldeles fantastisk natur! Förstår att ni var trötta när ni kom tillbaka till stugan 🙂 Många år sedan jag var där … naturen är verkligen mäktig på sina håll!
Ha det fortsatt bra!
Kram
GillaGilla
Det är just sådana vandringar jag har längtat efter. Jag konstaterade efteråt att det blir inga problem med fjälltoppen 😉 Men det var tröttande samtidigt som det kändes otroligt bra att klara av strapatserna 😀
Jag har varit där en gång innan vi hade barn men jag minns inte mycket förutom naturtypen och att vi också var vid Fagertärn och tittade på röda näckrosor.
Tack detsamma!
Kram
GillaGillad av 1 person
Såna pyttesmå tjejer där under de stoora stenblocken! Naturen är mäktig där ser jag. Jag hade inte blivit förvånad över att se ett jätte komma klampande där, ett sagolandskap som triggar igång fantasin. Det ser allt lite småläbbigt ut att inte ha någonstans att hålla sig i när det lutar rejält. För även om det inte är halt så kan man snava. Men det gick bra, och ni fick en skön upplevelse. Inga störande surranden kring öronen? Jag kan knappt gå ut genom dörren nu innan insekterna anfaller.Har köpt mig en keps som jag har när jag går i byn, men när jag kommer in i skogen åker myggnätet också fram. Sen måste man täcka armar och ben, inte kul när det blir jättevarmt som det nu blir. Men nu klagar vi inte, nu ska alla semesterlediga få bada och sola så mycket de vill! Ha en fortsatt skön vistelse, nu vill jag se bilder från Vättern! Kram
GillaGilla
Haha, ja visst är det lite magiskt och jätten skulle mycket väl kunna vara den som placerat ut klippblocken 😉 Jag skulle ha älskat att komma dit som barn. Det gällde att vara försiktig på vissa ställen och om det inte fanns något att stödja sig mot satte jag en hand i backen 😉 Men det gick utan allvarliga incidenter. Vi sa alla att det var en härlig upplevelse men vi skulle inte vilja göra samma vandring igen dagen efter. Det var förvånansvärt lite mygg. Jag fick totalt ett (1) myggbett på hela rundan. Jätteskönt och tur eftersom myggmedlet glömdes kvar i stugan.
Bilder från Vättern kommer. Måste bara hinna få lite ordning på dem och komma ikapp med bloggläsandet först 🙂
Kram
GillaGilla
For noen utrolig store steinblokker dere smøg dere fram!
GillaGilla
Ja, de var imponerande och vissa funderade vi på hur de kunde stå som de gjorde utan att ramla.
GillaGilla
Härlig vandringsnatur och härliga foton! Förstår att ni var lite småtrötta när ni kom hem igen 🙂
Det där med ländryggen lärde jag mig när min hund var nyopererad i sin rygg – han skulle gå på kuperat underlag, svårare och svårare ju längre in i rehabiliteringen han kom och tro det eller ej – min ländrygg blev också betydligt bättre (jag har ju lite bekymmer där nu och då). Kuperat underlag är tydligen riktigt nyttigt för ryggen – så länge man håller sig på benen då…
GillaGilla
Tack! Ja, det var en annorlunda och rolig vandring. Jag kände mig tidvis som en bergsget 😉 Trötta var vi men väldigt nöjda med vår förmiddag 🙂
Då fick jag bekräftat att det faktiskt är bra för ländryggen med kuperad teräng 🙂 Synd bara att lindringen inte håller i sig lite längre men det är ändå väldigt skönt att må bättre just när man är ute på äventyr. Ja, det där med att hålla sig på benen är nog ganska bra. Jag har både dåligt balanssinne och har nyligen fått veta att jag är benskör i ländryggen så jag kanske inte ska ramla massor. Men jag skrattar mest åt eländet och försöker strunta i att jag vet det 😉
GillaGillad av 1 person
Utan att veta säkert alls antar jag att det är bra att stärka upp musklerna runt ett benskört område och då är ju promenader i kuperad terräng ett bra sätt 🙂
Låter avancerat om ni kände er som bergsgetter 🙂 Fast kanske en kul upplevelse att känna sig så också – ha ha!
GillaGilla
Ja, jag tror precis som du. Men jag önskar att effekten vore bestående. Kanske behöver jag fler krävande vandringar innan det blir så 😉
Jag tror att en bergsget skulle hånskratta åt oss men känslan var lite så 🙂
GillaGillad av 1 person
Det tar nog en hel del vandring på ojämnt underlag innan effekten blir bestående, men skam den som ger sig 🙂
Jo du… de skrattar nog i smyg om de ser oss människor kravla runt 🙂
GillaGillad av 1 person
Vilken spännande vandring och vilken häftig natur. Tänk att få gå där det finns stigar även om dom är kuperade. Det fanns många stigar här förut men nu har skogsbolagen mejat ner och gjort kalhyggen överallt och det finns inga stigar kvar tyvärr. Spännande att få följa er fortsatt vandring
GillaGilla
Spännande är precis rätt ord för vi visste aldrig vad som skulle dyka upp bakom nästa krök. Det var roligt att gå där och skönt att känna att orken finns men jag skulle inte vilja gå där varje dag.
Trist att dina stigar har försvunnit. Det brukar finnas rådjursstigar som man kan försöka göra lite bättre men kanske är det ont om rådjur hos dig.
Det kommer snart en ny vandringsrapport 😀
GillaGilla
Kära nån vad vackert! En vandring helt i min smak, min Eddie hade verkligen gillat denna underbara terrängen. Jag har gjort en anteckning på min ”att göra lista” så förhoppningsvis får jag uppleva den själv någon gång. Min dotter som också är tokig i att vandra vi funderar på att gå några etapper på Blekingeleden till hösten. Tack för alla fina foton, gillar den på dig i bergsskrevan. Så skönt att du känner dig stark i denna terrängen, eftersom den stärker och är bra på många sätt.
Ha det gott!
Kram
GillaGilla
Jag rekommenderar verkligen en tur hit 😀 Det finns olika vandringsleder som är olika krävande. Men det är ju faktiskt kul att gå i lite svår terräng 🙂 Nalle verkar ha gjort illa sig i ryggen så helt bra är det nog kanske inte för lite äldre hundar att gå här. Men förhoppningsvis ger det snart med sig.
Kul att gå tillsammans med dottern. Jag kanske får med min yngsta upp på den omtalade fjälltoppen men hon och hennes man ska bo hos hans mamma när vi är där uppe så kanske gör hon hellre något med dem 😉
Haha, jag hamnade i bergsskrevan för att kunna ta bilden på hundarna som kommer efter 😀
Jag blev lite förvånad över att ryggen kändes bättre. Men å andra sidan så vet jag att min fibromyalgi mår bättre av rörelse så det samma kan ju gälla andra värkproblem 🙂 Naturen är verkligen stärkande och energigivande. Det känns som om jag har fått mitt liv tillbaka nu när jag klarar av detta 😀
Detsamma till dig.
Kram
GillaGilla
Så himla fint det är :D. Bilden på dig där under den stora stenen var verkligen riktigt häftig 😀
GillaGilla