De senaste dagarna har min fina Kasper varit märkbart tröttare. Han mår fortfarande bra och är glad men det märks att han ganska snabbt har tappat en del av sin kraft. Det beror inte enbart på värmen. Det är de senaste, svalare dagarna som det har märkts mest. Jag har successivt minskat längden på våra promenader och nu har det kommit till den gräns då jag själv känner att jag måste ha mer än så. Jag måste, för min egen hälsas skull, röra mer på mig om jag inte vill backa i styrka och kondition igen. Samtidigt kan jag inte tvinga med min hund när jag tydligt ser att han kämpar – och det gör han i ett ganska tidigt skede nu, trots att han också visar att han vill gå.
I morse gick vi därför först en kort runda, bara knappt tjugo minuter, i lugnt tempo. När vi kom hem väntade jag tills Kasper gick och la sig och sedan tog jag med mig en något förvirrad Nalle och gick ut igen. Det var en väldigt bra idé. Det var en skön morgon. Klockan var bara kvart över sex och det var lagom svalt för en rask, lite längre promenad. Det var så skönt att kunna gå på så fort jag ville med en hund som glatt och piggt travade på utan svårighet att hänga med i mitt tempo. Kommer ni ihåg att jag skrev om en ny runda som blev min favorit? Den promenaden gick vi och den här gången blev jag förvånad över hur snabbt vi kom runt jämfört med sist.
Jag har en app i mobilen som bl a mäter antal steg, km och visar på en karta hur jag går. Enligt den appen (vet inte om den är helt tillförlitlig) gick vi nästan fem km hemifrån och tillbaka. Det är den blå slingan som jag har fyllt i på kartan. Totalt, med den korta rundan med Kasper, blev det drygt sex km. Med undantag för nationaldagen i Stockholm, och då tog jag ut mig, har jag inte gått så långt på tre och ett halvt år. Trots värken i ländryggen, som jag har lärt mig att nästan ignorera (så länge jag inte behöver böja på ryggen, det är knäna som får jobba när jag fotar blommor), kändes det underbart. Tens-apparaten placerad på bröstryggen gjorde sitt jobb och jag bara gick och njöt. Tänk att få sträcka ut, testa min förmåga och känna att det finns kraft. Det är härligt!
Naturligtvis blev det en del foton på blommor. En blåklocka
Jag lyckades googla fram en bild på en likadan blomma och där stod namnet ”oxsvans”. När jag sökte på det namnet kom endast samma bild upp tillsammans med massor av köttbilder på förmodade oxsvansar. Det gör mig lite skeptisk. Någon som vet?
I dag ville Nalle både dricka och gå ner i vattnet flera gånger. Det var väl inte lika läskiga kanter här som längre in mot centrum där han vägrade.
Det här kanske ska tolkas som att vattnet är fullt drickbart och att det bara är att ta för sig. Jag är lite för försiktig. Det är skillnad om det är en fjällbäck.
Vi kom till ett fält där någon slags ärtskörd väntar så småningom.
Vår landskapsblomma – Blåklint. En av de vackraste. Kanske är det färgen som får mig att tycka så 😉
Den här har jag inte lyckats hitta namnet på. Först tänkte jag på stockros men när jag googlade tyckte jag inte att det stämmer. Vet faktiskt inte var jag fick det namnet ifrån 😉
Däremot vet jag att mjölkörten/rallarrosen/rävrumpan etc har många namn. Jag tror att det officiella är mjölkört.
Lunchpromenaden blev betydligt kortare och det blir middagspromenaden också. Jag vill inte överge min vovve och gå med hans kompis mer än en gång per dag. Men om Kasper inte av någon anledning blir piggare igen så blir det nog så här vi gör hädanefter. Bra lösning för alla parter.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så fick vi göra flera gånger med Herr Hund och Miss E. Problemet var dock att Herr Hund blev så ledsen när man gick igen även om en av oss var kvar hemma. Lite synd men vi hade inget val…
Vilken härlig promenad och så vackra bilder. Även om muggen hängde där så hade jag nog avstått från att dricka jag med. Man vill gärna vara på den säkra sidan…
Kram och god torsdag!
GillaGilla
Jag var lite rädd för att Kasper också skulle bli olycklig men han gick in och la sig och eftersom han hör dåligt hoppas jag att han inte hörde hur vi gick igen. När min syster vaknade ägnade hon sig lite extra åt Kasper. Jag vill inte visa att jag går iväg med Nalle men om jag smyger lite hoppas jag att det går bra fortsättningsvis.
Ja, det var en skön promenad. Jag skulle varken vilja dricka vattnet eller använda muggen. Lustigt nog skulle jag inte tveka om det var en porlande fjällbäck. Men jag skulle skölja ur muggen ordentligt 😉 Allra helst har jag egen vattenflaska med mig.
Kram
GillaGilla
Det er trist når de gamle ikke henger med lenger, men om de får litt ekstra av noe annet så tror jeg de koser seg med sin lille tur. Så koselig med en bekk som har vannkopp hengende. Når jeg var liten så husker jeg at det var flere steder det var slike vannhull. Nå er de helt borte her omkring. Det er vel utenkelig å drikke av en kopp andre har brukt tidligere for mange nå om dagen.
GillaGilla
Ja, det är trist och lite jobbigt att se sin bästa vän förlora sin styrka. Han verkar nöjd med de korta promenader han får och jag smyger ut med Nalle för att Kasper inte ska märka det.
Jag har aldrig sett en mugg hänga så här vid en bäck men längre norrut fanns det en del vattekällor där det gick bra att dricka. I fjällen drack vi vattnet i de små bäckar som rann ner men då hade vi våra egna muggar med oss. Jag skulle kunna dricka ur den muggen efter att ha sköljt den ordentligt men nu, när jag är immunnedsatt, ska jag vara försiktig med allt som kan innehålla fel sorts bakterier. Förut var jag aldrig särskilt rädd för sådant.
GillaGilla
Det låter som en bra lösning, tror nog att Kasper också känner att det är det bästa för honom trots allt. Härliga foton i vanlig ordning, ingen aning om de blommor du är fundersam över (inte så konstigt, jag är ju inte den stora blomsterkännaren direkt).
GillaGilla
Ja, jag tror att vi alla är nöjda med den lösningen. Men jag försöker att inte visa Kasper att jag tar med Nalle ut igen. Vet inte om han skulle bry sig men jag vill inte göra honom besviken.
Tack! Det finns så många blommor och det är omöjligt att lära sig alla. Men visst är det kul när ett nytt namn lyckas fastna 🙂
GillaGillad av 1 person
Nej så är det ju, man vill ju sina djurs bästa!
Ja antagligen skulle huvudet bli ganska fullt med alla blomnamn – fast mitt huvud består mest av teflon tror jag så det är ju inte så aktuellt att det blir fullt 🙂
GillaGilla
Så känns det i mitt huvud också ganska ofta men ibland stannar faktiskt lite information kvar 😉😆
GillaGillad av 1 person
ha ha – tur det 🙂
GillaGillad av 1 person
Lite sorgligt att Kasper blir tröttare när du blivit piggare. Hur reagerar han på att du går ut med bara Nalle?
Kram
GillaGilla
Ja, vi är inte särskilt synkade i det avseendet. Men på det här sättet löser det sig ändå bra 🙂 Jag tror och hoppas att han inte märkte när vi gick. Min syster gav honom lite extra uppmärksamhet när hon vaknade och då verkade han nöjd med att ligga där han låg 🙂
Kram
GillaGilla
Ledsamt att läsa om att Kasper blivit tröttare … bra att du kan ta med Nalle som sällskap och låter den gamle ta det lite lugnt.
En härlig promenadväg och fina blommor att fota! Tyckte du skrev att du tröttnat på att fota blommor 🙂
Franskt kungsljus tror jag den första gula heter … och den andra är nattljus.
Ha en fin fredag!
Kram
GillaGilla
Ja, nu vet du ju att han verkligen var trött. Nalle betyder mycket för mig och det gör stor skillnad att ha min systers hund som promenadkompis och kompis även i andra sammanhang.
Jag trodde också att jag hade tröttnat på att fota blommor, men så ser jag något nytt och kan inte låta bli 😉
Tack för informationen 😀 Jag tyckte väl att ”oxsvans” lät lite konstigt 😉 Men det var alltså två ljus jag hittade och det känns ju bra när det är lite mörkt 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Hej, utmärkt lösning, även om jag förstår att det känns lite trist att se att Kasper blir fortare trött. Här är det nog så att Blinka och jag verkar bli äldre tillsammans, för jag måste tillstå att jag går betydligt långsammare idag än för tio år sedan då Blinka var ung. Ännu går hon dock nästan alltid framför mig, o så länge orkar hon traska. Sen är vi så nöjda bägge två när vi landat hemma. Ca fem km är vad jag max brukar gå på en promenad, sen säger slutryggen upp sig och likaså fötter och höfter. Men vackert så…Igår när jag skulle stanna o fota blommor var det stört omöjligt, jag hade nog en miljon knott på linsen! Ha en promenadfylld helg/Kram
GillaGilla
Ja, det fungerade bra men, som du kan läsa i nästa inlägg, blev det tyvärr så bara några dagar.
Det är jättebra att ni är synkade du och Blinka. Kasper och jag var ganska mycket i ofas efter att jag blivit starkare. Njut av att gå med din vovve så länge ni orkar båda två 🙂 Det är alltid skönt att komma hem och ta det lite lugnt efter en promenad, även om kondis och förmåga finns 🙂 Det verkar som om vi har liknande problem med att höfter och ländrygg tar slut. För min del är det snarare benen än fötterna som säger ifrån men för oss båda gäller att vi i alla fall njuter av att röra på oss 🙂
Usch, knott är ännu värre än mygg men jag har inte sett några sådana här. De kanske inte trivs här nere i södern.
Kram
GillaGilla