En lång, rolig, underbar, händelserik dag tillsammans med min son i Stockholm blev mitt nationaldagsfirande. Det bästa firande man kan tänka sig. Vi försökte söka oss till platser där firandet märktes men blev båda snabbt trötta på folkträngsel och vandrade iväg till lugnare områden.
På förmiddagen, vissa skulle säga morgonen, var jag klar för att gå iväg till järnvägsstationen. Det är en promenad på fem minuter från vårt hus. I kassen har jag en liten kylväska med några rabarberpajer, rabarberkakor och kladdkaka som min son skulle få.
Min son mötte mig vid tåget på Stockholms central och eftersom han så lämpligt har ett skåp där så låste vi in min ryggsäck och kassen med kylväskan där. Sedan vandrade vi iväg och första målet var mat i Kungsträdgården.
Efter ett varv runt området valde vi det här stället och min son bjöd mig på en några dagar sen födelsedagsfalafelrulle. En helt otroligt saftig, smakrik och god falafelrulle. Jag visste inte att falafel kunde smaka så gott.
Vi orkade inte stanna kvar och knuffas med folk så här flydde vi första gången. Vi gick en liten bit och började äta vår goda lunch med riksdagshuset i bakgrunden (jag är nästan säker på att det är riksdagshuset men inte från framsidan).
Vi åt ganska långsamt så slottet hann också hamna på en lunchbild. Det kan också vara så att vi kom till slottet först och riksdagshuset sedan. Jag har varken koll på Stockholms geografi, sevärdheters placering eller mina foton 😉 Minnet är det tydligen också lite si och så med.
Den hör statyn kan väl inte lämna någon oberörd. ”Hemlös räv” heter den och den försöker skydda sig och sin unge med en filt medan den hoppas på givmilda gåvor.
Stadshusets innergård.
Utanför stadshuset.
På väg mot Rålambshovsparken. Vi hade ingen brådska och tog oss tid till att uppleva det vi såg.
Hela vägen hit hörde vi dunk-dunk och snabb och glad sång. Det lät som ”Panetoz” (dansa pausa, och andra liknande låtar) och vi tänkte att det nog var de som var firandet i parken. När vi kom fram hade musiken tystnat men vi letade oss modigt in bland mycket folk igen.
Vi hittade en scen vid en amfiteater men det var ganska lugnt där och de framträdanden vi såg var av kulturskolan och något spelmanslag. Några inslag var ganska trevliga men när det efter en stund blev lite pinsamt gick vi vidare. Nästa flykt från folk och trängsel.
Vi kom upp på Västerbron där det var fin utsikt åt båda hållen. Efter att ha gått halvvägs och hela tiden ha varit de som artigt väjde för mötande fotgängare, sa jag till min son att nu sträcker vi på oss och ser tillräckligt självsäkra ut för att folk ska väja för oss i stället. Det fungerade. Vi skrattade gott åt hur vi gick där med självförtroende och att det inte var någon tvekan om vilka som skulle lämna plats. Några var vi ändå överens om att väja för. Ensamma damer och någon med barnvagn fick fortsätta rakt fram. Här, uppe på bron, hörde vi åter det som vi tror var Panetoz. Men nu lät det som om det kom från en helt annan plats än vi först trodde. Ingen av oss är särskilt intresserade av dem så vi gick vidare.
Där borta på Lilla Essingen, i ett av de gulaktiga husen, bodde min mans mormor och morfar. Fint läge.
Vi svängde av från Västerbron och ut på Långholmen. När min son sa att det var namnet på den ö vi kom ut på, tänkte jag genast ”fängelse”. Jag vet inte varför den tanken kom på den vackra platsen men namnet väckte ett slags minne av att det har funnits ett fängelse där. En googling ger mig rätt och centralfängelset, för manliga fångar, på Långholmen avvecklades på 1970-talet. Det syntes det inte något av nu. Vi gick in i en lummig och vacker oas mitt i Stockholm.
Jag blev så till mig att jag slog min egen kamera i pannan så att blodvite uppstod.
Det rinnande blodet har min son vänligt nog retuscherat bort från den här bilden. Det tog ett tag att få stopp på blodflödet men sedan återstod bara ett litet tunt sår. Men vem kan bli irriterad över en sådan bagatell en så härlig dag med jättekul sällskap och en skön vandring.
På väg ut från Långholmen mot storstan igen.
Vi står på bron som förbinder denna pärla med resten av Stockholm och nog är det en lite idyll vi ser.
Vi började bli kaffesugna, klockan var redan över fyra på eftermiddagen. Min son hade sett en annons om ett kondis som sålde veganska bakelser och dit gick vi. Tyvärr var bakelserna slutsålda men vi köpte varsin vegansk biskvi (och fick en blåbärsbiskvi på köpet upptäckte vi när vi öppnade påsen) och kaffe och sedan gick vi vidare till Tantolunden där min son bredde ut sin filt så att vi kunde fika på gräset med utsikt mot vattnet. Jag vet faktiskt inte vilken sida av slussen vi befann oss på och därför kan jag inte säga om det var Mälaren eller havet. Vi kan nog i alla fall utgå från att det var bräckt vatten 😉 Kaffet var väldigt gott och biskvierna hade gärna fått vara lite större.
Efter detta bestämde vi oss för att det räckte med vandrande. Min ländrygg, höft och mina ben orkade knappt hålla mig uppe längre och t o m min son var trött i fötterna. Jag kände att jag skulle inte klara av att gå tillbaka till centralen så vi tog pendeltåget (min sons arbetsplats) dit. Nu fick jag besöka den ganska nya citybanan och citytunneln som jag har läst en hel del om här hos Melker. Jag la märke till utsmyckning och den inläggning i golvet som är till för synskadade tack vare inläggen om detta hos honom.
Hemma i min sons lägenhet i Uppsala hamnade jag snabbt i soffan och resten av kvällen var väldigt soft och skön. Lite förtäring och lite bildvisning. Sedan somnade jag gott och vaknade vid halvfyratiden, beredd på nya äventyr. Nu har min son precis vaknat och så småningom ska vi ge oss ut i Uppsala och bland annat luncha med en saknad person, min sons f d flickvän som de senaste fem åren varit hans allra bästa vän. Det ser jag fram emot 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det kallar jag en hyfsad promenad, vattnet vid Tantolunden är Årstaviken, det är en del av Mälaren, så det är sötvatten. Kul att du lade märke till detaljerna i Citybanan och förstås även konsten.
GillaGilla
Min son mätte upp att han har gått drygt 17 km och han gissar att jag var med på ca 15 av dem. Inte konstigt att det kändes i kroppen. Så långt har jag inte gått på ett antal år 🙂 Men det var härligt att jag klarade det 😀
Tack för upplysningen om vattnet. Det var min mamma som alltid sa att vattnet runt slussen är bräckt men det kanske inte stämmer 😉
Ja, det är klart att jag tittade lite extra efter det du skrivit om 😀
GillaGilla
Åh låter som en riktigt härlig dag! Jag är inte så berest i Stockholm jag heller men Långholmen har jag vandrat runt på och faktiskt sovit i en av cellerna, det är ju ett hotell numera. Synd lite på blodvitet – vad gjorde kameran i pannan på dig? 🙂
Hoppas ni får en lika härlig dag i Uppsala, kanske vi ses – vi ska också in och ”göra stan” idag. Det är examensdags för sonen och det ska så klart firas!
GillaGilla
Men hur skriver jag? Lite synd på blodvitet ska det så klart vara… irriterande att se det först när man klickat på skicka 🙂
GillaGilla
Tänk, jag reagerade inte ens på det förrän du rättade dig själv 🙂
GillaGillad av 1 person
Där ser man 🙂
GillaGilla
Det var härligt och framförallt jättekul. Det blev många glada skratt tillsammans med min son 😀
Vi såg inte till något hotell men vi gick längs med vattenlinjen och missade väl det. Kan tänka mig att cellerna är aningen mer bekväma nu 😉
Jag skulle lyfta bort kameran som hängde snett över mig, för min son skulle fota mig. Då gick det lite för snabbt och jag dängde förmodligen hållaren för blixten rakt upp i pannan. Klantigt men likt mig 😉
Stort grattis till din son 🙂 Om vi ses så är det du som känner igen mig. Du är ju än så länge lite hemlig 🙂 Men tjoa högt i så fall 😀
GillaGillad av 1 person
Ha ha… ja jag är lite hemlig. Mest för att jag avskyr att vara med på bild 😉 Jag lovar att tjoa högt om jag ser till dig!
Nej det ser nog inte ut som ett hotell direkt och ja, jag gissar att standarden på cellerna har ändrats en aning sen tiden det begav sig. Men en lite kul idé att använda det gamla fängelset till hotell, en lite speciell atmosfär var det där i alla fall förmodligen mest för att lokalerna var som de var (fängelseliknande alltså).
GillaGillad av 1 person
Åh vad härligt att få tillbringa nationaldagen i Stockholm med din snygge son! Härliga bilder och jag får ju Stockholmslängtan. Det finns så mycket att upptäcka, man har ju en förmåga att gå till samma platser hela tiden. Lilla Essingen bodde min dotter på ett tag, där var verkligen härligt. Jag har bott på Långholmens fängelse en gång, det är ju omgjort till hotell och vandrarhem.
Kram
GillaGilla
Det var verkligen riktigt kul och vi uppskattar samma saker 😀 Jag tycker att det är kul att komma till Stockholm ibland men någon längtan kan jag inte påstå att jag har. Min längtan drar åt ett annat håll 🙂
Kul att kunna säga att man har bott i ett fängelse, men det var nog en lite lyxigare cell som du fick bo i 😉
Kram
GillaGilla
Vilken härlig dag ni fick tillsammans där i Stockholm! Härliga bilder från er långa promenad! Ajajaj … inte bra med kamerapåhopp så där! tur att sonen var behjälplig!
Hoppas du har en fin dag där i Uppsala också!
Kram
GillaGilla
Ja, jag stortrivdes ända tills det tog stopp i kroppen 🙂 Men den höll längre än förväntat så det var positivt. Dumt att slå sig själv med kameran men till slut slutade det i alla fall blöda. Och sonen fixade bilderna så att det inte syntes 🙂
Tack, det har varit ännu en fin dag 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilken härlig och bra nationaldag som du fick tillsammans med sonen. Ett besök i Stockholm är sällan fel och det finns mycket att se. Otur med blodvitet dock men du fick ju god hjälp!
Kram och ha en god torsdag!
GillaGilla
Den bästa nationaldagen jag har haft 😀 Vi har kul ihop och gillar liknande upplevelser så vi var helt överens om hur vi skulle genomföra dagen 🙂 Det var klantigt att slänga upp kameran pannan men till slut tog blodflödet slut och min son fixade bilderna så att det inte syntes 😀
Kram och detsamma.
GillaGilla
Så fina ni är tillsammans, mor och son. En genuin värme ni bägge utstrålar, så roligt att se hur väl ni trivs ihop! Och vilken makalöst fin dag ni fick. Det enda som förvånar mig är att ni verkar så påklädda, bägge bär tröja/jacka. Här hade vi väldigt varmt igår och idag ännu varmare med 28 grader, pust och stånk. Men det var säkert tur för er att ni slapp den värmen med tanke på hur mycket ni gick! Nu skulle du haft igång en stegräknare och kollat hur många tusentals steg du knåpade ihop! Stockholm är en underbar sommarstad, det måste alla som upplevt den erkänna. Jag längtar mest till ett besök på Djurgården, både i parkerna och museerna. Men det finns såå många smultronställen. Önskar en riktigt skön helg med trevligt sällskap! Kram!
GillaGilla
Hihi, tack! Vi trivs tillsammans. Det är nog den enda förklaringen 😀 Dagen blev precis så kul och fin som jag hade föreställt mig. Men du vet ju hur det är när kroppen inte vill riktigt lika mycket som hjärnan. Ändå klarade den av mer än jag trodde 🙂
Det blåste ganska kalla vindar emellanåt och vi var inte för varmt klädda. Ganska skönt att det inte var så varmt för det hade nog tagit mer på krafterna. Att jag inte tänkte på stegräknarappen i mobilen. Den kanske jag ska aktivera. Tack för tipset 🙂
Djurgården och promenaden runt den är väldigt vackra. Men det är nästan det enda område jag har vandrat i tidigare förutom de allra mest centrala delarna. Nu var det kul att se något annat och det finns massor att se, det är helt klart 🙂
Tack och detsamma till dig. Jag lämnar det här sällskapet idag men kommer hem till syster och vovvar i stället.
Kram
GillaGilla