Det har varit minusgrader på nätterna och plusgrader på dagarna och när snön på skogsstigarna ömsom smälter och fryser blir det lite förrädiskt. Jag förvandlas till en rädd tant som försiktigt tar mig fram på sidan av stigarna så fort det lutar lite neråt. Jag kan inte påstå att jag i vanliga fall stövlar fram i snabb takt med stora kliv, inte som det är nu. Men det är ändå en väldig skillnad på hur jag beter mig i nerförsbackarna de här dagarna.
Jag vet inte vad som kan hända om jag tappar greppet och gör en rejäl vurpa. Kanske är det ingen fara för operationsområdets skull men eftersom jag känner hur smärtan hugger till varje gång jag gör en häftig rörelse så är jag nog lite rädd för att det ska göra väldigt ont om jag vilt fladdrande halkar iväg och landar hårt. Förmodligen skulle rumpan ta mest stryk men jag vill inte testa hur jag klarar den smärta som skulle uppstå. Jag fortsätter att vara en försiktig och rädd tant. Jag är i alla fall inte ensam. Jag mötte en annan rädd tant och vi skrattade gott åt vår lite speciella stil. Tur i alla fall att jag har snälla hundar som inte drar.
Den här bilden har ingenting med texten att göra men den får vara med som utfyllnad.
Nu har de sista av mina blomsterbuketter vissnat men innan de gjorde det fick jag några överraskningar. Den fina bukett som gick i ljust gult förändrades plötsligt när från början gömda knoppar sprack upp och tillförde färgprakt.
I den andra av dessa två buketter öppnade sig de stora liljorna och även den buketten fick en annan karaktär. Kul när det händer saker och man får bli överraskad.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det är nog väldigt klokt att du blivit en ”rädd tant”. Olyckan kan snabbt vara framme och det sista du behöver nu är ett fall som kan generera en bruten handled eller något annat. Så fortsätt att ta det försiktigt! Jag halkade för något år sedan men bröt tack och lov inget men jag var ledbruten i en vecka.
Kram och glad alla hjärtans dag!
GillaGilla
Ja, jag får se det som att jag kanske är mer en klok tant än en rädd tant 😉 Men jag är konstigt nog mer rädd för att smärtan i buken ska bli outhärdlig än för något benbrott. Det är väl det som känns närmast just nu 😉 Jag förstår att du hade besvärligt länge för även om det kanske bara blir en sträckning så ställer det till stora besvär.
Kram och detsamma till dig 🙂
GillaGilla
Tycker du gör helt rätt som beter dig som ”en rädd tant” just nu! Det är förrädiskt ute och lätt att halka omkull, så fortsätt att ta det försiktigt!
De har stått sig länge dina fina buketter! Fina bilder!
Kram
GillaGilla
Ja, det vore inte kul att råka ut för något nu. Jag tror väl inte att, som min syster skämtar om, levern ska lossna men ont kan det göra och det är tillräckligt 😉
Ja, jag har fått njuta länge av dem men nu får jag vänta på blåsippor och annat fint ute 😀 Tack!
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag är också en rädd tant när jag är ute och går och det är ishalka. Tycker alla är så dåliga på att halkbekämpa.
Underbart med blommor. Hade jag fått leva om mitt yrkesliv hade jag utbildat mig till florist.
Kram
GillaGilla
Det är bra att vi är lite rädda och försiktiga även om det ser kul ut 🙂 Det kan lätt gå väldigt tokigt annars.
Ja, blommor lyser verkligen upp tillvaron men jag inser mina begränsningar och låter andra sätta ihop fina buketter 😉 Du gör säkert fina arrangemang åt dig själv och kanske åt dina vänner. Om du vill så finns det säkert kvällskurser där du kan lära dig ännu mer 🙂
Kram
GillaGilla
Rädd, eller snarare försiktig är det nog sunt att vara
GillaGilla
Ja, det har du helt rätt i. Men jag känner mig lite löjlig när jag försiktigt och med väldigt små steg tar mig nerför små backar 😉
GillaGilla
Här är ingen halka men det har snöat nu igen och ingen sol i sikte. Egentlgen ville jag komma in och ge dig en kram på Alla hjärtans dag och hoppas att du läker ihop fint och kan börja vara som vanligt. Du borde egentligen ha dubbar. Ifjol var det halka här hela vintern och jag hade dubbarna på hela vintern och då kan man känna sig ganska trygg när man går.
GillaGilla
Nej, uppe hos dig kanske det dröjer lite till innan halkan börjar. Tack fina du, så snällt tänkt och jag återgäldar kramen och önskar dig en trevlig alla hjärtans dag. Kanske kommer jag förbi i sommar och levererar en riktig kram 😀
Dubbar är bra men på många ställen är det snö som klumpar ihop sig och då är dubbarna bara i vägen. Men när det är mer isigt kommer de nog fram. Jag använde dem väldigt mycket i Jämtland men här är det sällan de gör tillräcklig nytta.
GillaGilla
En ”rädd tant” kan en vara utan operationssår, där behöver jag inte gå längre än till mig själv. Från att ha smålett överseende åt alla ”rädda tanter” inser jag att – hepp – jag är en själv 😉
Sannolikt skulle jag, som du, vara lite mer orolig om jag genomgått en operation (i alla fall hyser jag vissa förhoppningar att jag skulle vara så klok).
Du har så rätt, buketten ändrade helt karaktär när den orangegula blomman visade sig i all sin prakt!
GillaGilla
Haha, ja vi kanske alla kommer dit så småningom 😉 Bara att acceptera och fortsätta vara försiktiga. Sviterna efter operationen lägger nog till lite extra rädsla men det är som tur är övergående.
Ja, det blev en helt ny bukett och jag tycker att den blev ännu finare 🙂
GillaGillad av 1 person
Så är det 🙂 Men visst förstår jag om du tänker dig lite extra mycket för nu så snart efter operationen!
GillaGillad av 1 person
Hej, jag har varit en rädd tant i många år redan, Har brutit bägge vristerna och ena armbågen och andra handleden. Så gissa om jag är försiktigt, o neråt är det ju värst för plötsligt slirar det till o man åker på ända. Självklart måste du akta ditt sår, även om det inte skulle gå upp så skulle du få väldigt ont. Numera går jag mer som en pingvin utklädd till MIchelingumma och har dubbade kängor som jag känner mig bekvämare i.
GillaGilla
Ojoj, då förstår jag att du nu är väldigt försiktig. Jag har aldrig brutit något men det var väldigt så mycket erfarenhet av benbrott du har. Antingen har du varit lite vild av dig, ha lättbrutet skelett eller så har du bara haft en väldig otur. Jag har varit med om att svimma av smärta några gånger så det är nog mest det jag är rädd för. Vill ju inte tappa kontrollen på en stig i skogen 😉
Vi är säkert många som ser roliga ut där vi smyger fram på isiga stigar och trottoarer. I morgon tror jag att broddarna kommer fram 😀
GillaGilla