Tisdagens besök på sjukhuset skedde som vanligt tidigt på morgonen för att provtagning skulle ske innan jag tog mina mediciner. Jag hade haft mina funderingar på om jag kanske skulle avboka sjukresan för att i stället köra själv. Jag kände mig så pigg så det borde inte vara något problem med det. Men när jag vaknade kände jag mig mer påverkad av morfinet än jag hade varit innan och jag var glad för att taxin hämtade mig. Jag sa, halvt skämtsamt, till sköterskan att kanske börjar smärtan bli så pass hanterbar så att min hjärna får ta hand om överskottet av morfinet nu. Samtidigt kände jag att det fortfarande gör ont även med smärtlindring så jag ville inte förändra något.
Efter provtagning och borttagning av de sista agrafferna stoppade jag i mig min medhavda medicin, även morfinet, och träffade sedan min läkare innan det var dags att åka hem. I taxin började jag känna den välbekanta känslan av morfinkoma. Jag har vid tidigare tillfällen provat både morfinplåster och morfinpiller för att motverka värk och det gav precis den här effekten. En väldigt obehaglig, rentav äcklig trötthet där det gungar och det känns som om mardrömmar är nära samtidigt som illamåendet kommer och aptiten försvinner helt. Naturligtvis inte alls som koma men det närmaste koma jag någonsin har varit. Halvt medvetslös men fortfarande kontaktbar och med förmåga att vakna till för korta stunder och utföra vissa sysslor. Men direkt efteråt helt borta igen. De som tidigare har bevittnat det här har sagt att det har varit otäckt och min äldsta dotter sa att jag blev personlighetsförändrad. Men det är ju inte så konstigt när man bara delvis är med i verkligheten. Effekten har tidigare suttit i några dagar efter att jag slutade med morfinet och då har jag kräkts och inte velat äta under den tiden.
Jag har varit förvånad för att jag inte har känt den här obehagliga och onaturliga tröttheten den här gången. Men kanske hade jag inte så fel i det jag skämtade om med sköterskan. Kanske var jag i så stort behov av stark smärtlindring så att morfinet helt ägnade sin styrka åt det och när sedan tiden gick och smärtan blev något mildare (jag kan faktiskt sova på sidan nu) så behövs inte lika stark medicin och då blir min hjärna påverkad i stället. Det låter inte riktigt klokt men jag kommer inte på en rimligare förklaring, men jag ska fråga nästa gång jag träffar läkaren.
Som tur var skulle min läkare ringa upp mig senare samma dag för att bekräfta något vi pratade om. Då hade jag redan bestämt mig för att ingen smärta motiverar ett så dåligt mående. Jag sa att jag inte vill ha mer morfin och frågade om jag kunde prova att återgå till citodon i stället. Mina vänner citodonpillerna, som har hjälpt mig i nästan fyra år och som visserligen har gjort mig lite snurrig emellanåt men som aldrig har fått mig att må så dåligt. Min stackars läkare hade samma morgon skrivit ut recept på mer morfin och tyvärr hämtade jag ut dem innan jag lämnade sjukhuset. Inte kunde jag tro att jag så plötsligt skulle få den här reaktionen igen. Nu fick han snällt skriva ut citodon också och jag hoppas att han inte råkar illa ut i någon granskning. Om det gick skulle jag gärna lämna tillbaka mina oöppnade morfinförpackningar men jag gissar att de då går till destruktion. Läkaren sa att jag skulle spara dem i någon låda men det känns lite olustigt så om jag inte kan donera dem till någon avdelning för utdelning till behövande patienter så blir det nog så att jag lämnar in dem på apoteket i alla fall.
På kvällen bytte jag alltså ut mitt morfinpiller mot två citodon och hoppades att jag inte skulle vakna med en väldigt smärta på natten. Jag får absolut inte ta mer än två tabletter fyra gånger per dygn så jag visste att jag kanske skulle vara tvungen att stå ut med mycket smärta mellan doserna. Men jag vaknade inte förrän det var dags för nästa omgång piller och smärtan var väldigt hanterbar. Lättad och glad, men fortfarande med en morfinpåverkad hjärna, tog jag några citodon till. Efter ett tag kände jag hur de hjälpte och jag somnade om igen. Det har fortsatt att fungera bra. Smärtan är något mer märkbar nu men lättnaden när morfinruset försvann uppväger det mer än väl.
Nu klarar jag mig med min vanliga smärtmedicinering och återigen får jag må bra och känna mig pigg. Jag utökar mina promenader lite varje dag och idag har jag t o m gått två rundor med hundarna. Min syster är borta några dagar så i morgon ska jag gå ut tre gånger och jag vet att det går bra. Jag slutade så snabbt med morfinet när jag kände hur det blev så det tog inte lika lång tid att bli av med problemen den här gången. Återigen är jag glad, förväntansfull och humörmässigt lite uppe bland molnen, vilket bilden från i morse får symbolisera.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ja nog är det lurigt det där med mediciner men jag tror faktiskt du är inne på något där. Om en har ”tillräckligt” ont så går medicinerna åt till det men om smärtan är lite lägre så kan de nog få andra effekter. Har hört liknande upplevelser från annat håll. Skönt för dig att du kunnat växla över till något som fungerar bättre för dig nu i alla fall!
Själv blir jag galet sjuk av morfinpreparat har jag lärt mig efter en operation. Tror aldrig jag varit så dålig och trodde ju inledningsvis att det var efter operationen men insåg senare att det var de smärtstillande medicinerna. Nu hade det nog inget som helst att göra med mer eller mindre mycket smärta utan var nog helt enkelt en reaktion på drogerna – det ligger inte för mig att droga kan jag konstatera 😉 Och någon karriär på den banan har jag ändå inte tänkt mig så det känns helt okej 🙂 Kanske jag ångrar det uttalandet någon gång om jag får riktigt ont men till dess står jag för det – ha ha!
GillaGilla
Haha, ja om du också tror på det så måste det nästan kunna räknas som en sanning 😀 Vi säger så tills någon bevisar motsatsen 😉
Jag är nog inte heller någon drogmänniska, vill känna mig klar i huvudet och ha kontroll. Men mina citodon har jag lärt mig att tycka om. Trots det ska det bli skönt den dag jag blir helt drogfri. Hoppsan, det blir jag ju aldrig, men helt fri från sådana preparat i alla fall 😀
Jag hoppas att du slipper uppleva att behöva morfin, det är det absolut bästa. Jag fattar inte hur någon kan eftersträva den här effekten. Eller så är det vi som får en annorlunda effekt 😉
GillaGillad av 1 person
Kanske det är vi som är lite udda? Ha ha…
GillaGillad av 1 person
Så bra att du kan börja gå ut igen och gå lite längre för varje dag. Hoppas nu bara att det är fint väder så att det känns bra att vara utomhus. Frisk luft och motion är nog bra och att gå över till din vanliga medicin är säkert bra det också. Lycka till med hälsan
GillaGilla
Ja, det är härligt att känna att orken kommer tillbaka lite i taget 😀 Visst är det skönt med fint väder men jag längtar så mycket efter långa promenader så jag kämpar nog på lika mycket även om det blir flurväder 😀
Tack, det verkar gå åt rätt håll.
GillaGilla
Ojoj det är ju en hel vetenskap detta med smärtlindring. Citodon har jag blivit ordinerad flera gånger efter operationer, men har inte de bieffekter också, liksom allt annat. Jag som trodde att de inte var bra för levern! Men om du som transplanterad kan ta dem kan det ju inte vara någon fara. Jag har faktiskt gett mina tabletter jag hade över till dottern som blir hjälpt av dem när hon har migrän, Fast nu har hon fått prova någon alldeles ny medicin, hon blir nämligen så påverkad av smärtan att hon ligger inlagd mellan varven.
MOrfin har jag inte så mycket erfarenhet av, jag trodde man blev glad av den? När smärtan släpper och man känner sig som lite lullig och lycklig. Sköterskorna brukade skoja om att de aldrig får höra så mycket kärleksfulla ord som när de har morfinpatienter. Kanske blandar jag ihop medicinerna. Huvudsaken är ju för din del att allt går din väg, och det tycker jag mig förstå. Och du är så förnuftig och känner din kropp och hur den reagerar, du måste vara en drömpatient för vilken läkare som helst. Hoppas nu att du får en fin helg, kanske får man se en blek sol som orkar upp över grantopparna!
GillaGilla
Ja, det är inte lätt det här med mediciner och jag tror att jag får lite annorlunda reaktioner på en del. Citodon har jag inte haft några problem med förutom just att jag blir lite snurrig av dem, men inte på det där obehagliga sättet utan mest bara skönt trött. Då har jag sovit 😀 Jag får inte ta piller med paracetamol i för stora doser men håller jag mig till högst 8 per dygn så går det bra. Du har alldeles rätt i att paracetamol, som ingår i citodon, är skadligt för levern i för hög dos.
Men fy, stackars din dotter. Jag mår nästan sämre av mina barns problem än av mina egna så jag förstår att du lider med din dotter.
Jag skrev ju att jag reagerar annorlunda på vissa mediciner än vad som är vanligt så det är fullt möjligt att de flesta blir lyckliga av morfin. Men inte jag. Likadant med kortison. Det är uppiggande för de flesta men jag har tidigare blivit deprimerad och fått sluta. Nu tar jag kortison under en period eftersom jag hade en lätt avstötning men ännu känner jag mig inte nedstämd. Jag var lite orolig för det men kanske är det samma sak med det. Att när jag verkligen behöver det så går det till rätt ställe 😉
Jag vet inte om läkaren tyckte att jag var en drömpatient när han var tvungen att skriva ut så mycket starka piller samma dag 😉 Han nämnde, halvt skämtsamt, att jag inte fick sälja dem på svarta marknaden. Undrar om han kanske är lite orolig. Men jag tror att han känner mig tillräckligt väl vid det här laget för att inte på allvar tro något sådant.
Jag hoppas också på en riktigt fin helg även för dig. Här har solen börjat värma ganska rejält redan och den är inte särskilt blek när det kommer upp på himlen. Men jag skulle ändå föredra att ha en härlig vårvinter framför mig. Den existerar inte här. Usch, så jag klagar. Det är skönt att solen värmer och det är fint här också!
GillaGilla
Så skönt att trappa ner på smärtlindringen. Morfin är starka doningar och bra när det verkligen behövs men jag förstår att du inte gillar känslan som medicinen ger. Det är en balans mellan smärtan och samtidigt att vara hyfsat klar i knoppen.
Kram och god fredag!
GillaGilla
Ja, det är jätteskönt att det verkar fungera bra utan morfinet. Nu har jag gått från ryggmärgsbedövning till morfin och nu till citodon. Kanske kan jag snart klara mig med bara alvedon och sedan ser jag fram emot ett liv utan smärtpiller (mot fibromyalgi hjälper inga smärtpiller) 😀 Om bara smärtan är hanterbar så väljer jag utan tvekan bort en medicin som påverkar mig så negativt även om den ger bra smärtlindring. Som du säger, det är en balansgång och alla har vi olika hög smärttröskel.
Detsamma till dig!
Kram
GillaGilla
Ojojoj … vilken pärs! Jag blev riktigt orolig där ett tag 🙂
Skönt att du kan ta bort morfinet och klara dig med citodon som tidigare.
Jag fick morfintabletter efter min axeloperation för massor med år sedan, men kunde inte ta dem … eller kunde och kunde… jag blev i alla fall jättedålig av dem med sömnproblem och hallucinationer.Inget kul alls.
Härligt att du nu kan ligga på sidan och så bra att du kan gå ut med hundarna!
Ha en bra dag!
Kram
GillaGilla
Förlåt, jag ville inte skrämmas 😉 Det är absolut ingen fara med mig men det var ett obehagligt dygn. Jag är glad att det finns alternativ som är helt ok 🙂
Det är tydligen inte bara jag som reagerar så på morfin. Intressant att jag mådde så bra av morfinet i flera veckor men kanske är min teori inte så tokig. Jag hoppas att du också hittade ett bättre alternativ när du mådde så dåligt av morfinet. Helt utan smärtstillande måste ha varit väldigt jobbigt att vara så det hoppas jag att du slapp vara.
Ja, det känns som om mitt liv är på väg att bli riktigt bra 😀 Massor av kul saker väntar.
Detsamma till dig!
Kram
GillaGillad av 1 person
Usch vad otäckt att bli så påverkad av morfinet. Skönt att du kan återgå till din vanliga värkmedicin. Det är roligt att läsa att det går så bra för dig och att du är så positiv!
Kram
GillaGilla
Ja, det var inte alls roligt men jag har förstått av en del kommentarer att jag inte är ensam om att reagera så på morfin. För mig är det tydligen bra när det är som värst men sedan blir det mer negativt.
Jag är jätteglad och lite överraskad över att det går så bra. Det är bara att hoppas att det fortsätter så och att inget händer under de här första tre känsliga månaderna 🙂
Kram
GillaGilla