Samma fråga igen

En fråga som återkommer och som aldrig får svar. Varför ser jag nästan alltid rådjur på de promenader då kameran är kvar hemma? Likadant är det med andra vilda djur i skogen. Ekorrar, harar och diverse fåglar visar snällt upp sig, i alla fall korta stunder, när bara mobilen finns till hands. Jag försöker fånga dem på bild med den tillgängliga kameran men det blir oftast så dålig kvalitet så det är inget att spara. I går lyckades jag få till några bilder där det faktiskt syns att motivet är rådjur, bara jag inte beskär bilderna för då blir det alldeles för suddigt. Kasper och Nalle spanar in de underliga figurerna och blir spanade på tillbaka.

153152

När jag har kameran hängande över axeln hör jag fågelkvitter (ja, de är redan i full gång och jag kan urskilja talgoxar, domherrar och blåmesar plus en del för mig okända) men alla skogens djur håller sig väl dolda. I stället får jag koncentrera mig på mer stillastående motiv. En klick snö på en björkstam t ex…

CSC_0023

…eller en snötäckt grangren.

CSC_0028

Vissa löv ger inte upp trots att vintern har tagit sig nästan ända fram till slutet. De ser inte så pigga ut och jag antar att de trillar av när våren sätter igång en ny lövsprickning.

DSC_0008

En annan fundering som har återkommit många gånger den senaste månaden gäller min återhämtning. Varför har just jag en sådan tur och återhämtar mig så snabbt och utan problem? Jag känner inte till särskilt många andra fall med levertransplanterade men de få jag har följt har haft betydligt svårare återhämtningsperioder, fyllda med diverse bakslag. Det handlar om avstötningar, infektioner, problem med gallgångar som leder till nya operationer, feberperioder som måste utredas, blodförgiftning, oförklarliga höjda levervärden och mycket oro för vad det kan betyda. Jag bara seglar igenom min postoperativa period utan några egentliga problem. Visst har jag smärta och några små biverkningar av medicinerna men alla är överens om att jag mår fantastiskt bra och att allt har gått otroligt smidigt. Det känns nästan lite orättvist, som om jag borde hålla tillbaka lite av min glädje över hur bra jag mår.

Nu är inte faran för alla dessa bieffekter över för min del. Det är fortfarande två månader kvar av den kritiska perioden. Men även om ingen direkt säger det så har jag fått uppfattningen att med en så bra start så är det troligt att det blir en lika bra fortsättning.

Jag följer en blogg som skrivs av en levertransplanterad man. Han hade så många planer och så höga förhoppningar och nu, efter drygt ett år av bakslag, skriver han att han för att må bra har anpassat sig och accepterat situationen. Jag blev ändå lite ledsen när jag läste det. Min känsla var att han har gett upp. Jag hoppas att jag har fel och att han faktiskt mår mycket bättre av att vara realistisk. Men jag skulle känna att jag gav upp om jag slutade planera för det jag hela tiden har drömt om.

Som ni förstår är jag nog inte den typiska levertransplanterade. Mina förutsättningar var bättre än de flesta andras eftersom min sjukdom inte var lika allvarlig. Ändå funderar jag en del på hur det kan komma sig att just jag har sluppit alla svårigheter (i alla fall hittills). Vad svaret än är så är jag väldigt glad och tacksam för att det är så. Min optimism ger mig dessutom tron på att jag fortsättningsvis kommer att ha samma tur. Kanske är det en liten del av det, vad vet jag?

Slarvigt

Så har jag då gjort det jag har försökt undvika att göra. Jag klickade på en länk i ett meddelande på messenger. Det såg ut som om en vän skickade ett youtube-klipp till mig och jag tänkte mig inte för. Eller rättare sagt, det gjorde jag men för sent. Just när jag klickade på länken insåg jag vad jag gjorde och tryckte snabbt bort den sida som visade sig. Då var skadan redan gjord och jag väntade på vad som skulle ske.

Först hände inget och jag slappnade av. I går kväll började det plötsligt plinga i min telefon och många undrade vad jag hade skickat till dem. I samma veva kom en fråga från fb om en viss inloggning var från någon obehörig. Jag svarade ja på det och den inloggningen blockerades. Jag satt länge och besvarade mina fb-vänners frågor och varnade för att öppna länken. Jag skrev ett inlägg på fb om samma sak och sedan började jag skicka varningar till alla som inte redan hade hört av sig. Det fortsatte jag med när jag vaknade i morse och då sattes också fb:s och messengers säkerhetsåtgärder in. Jag blev utestängd från mitt konto tills jag hade verifierat vem jag är och bytt lösenord. Jag blev positivt överraskad av att de har sådan koll och bra säkerhetsåtgärder. Jag skulle ha bytt lösenord i alla fall men jag prioriterade att skicka varningar först.

Det som skickades var en videolänk till youtube och det såg ut som om jag hade skrivit namnet på mottagaren följt av ett komma och en fråga (Kurt , Är det din??). Jag kunde inte låta bli att skratta när min äldsta dotter skrev så här till mig: mellanrum innan kommatecken och stor bokstav direkt efter. Nä. Inte du som har skrivit 😉 Det kanske bara är vi språknördar som lägger märke till sådant och min dotter känner mig så väl. Jag skulle vara riktigt stressad eller påverkad av något för att släppa iväg en sådan text.

Många har svarat att de inte har lyckats öppna länken och andra har skrivit att de förstod att det var något lurt som de inte skulle öppna. Jag kommer hädanefter att vara ännu mer försiktig med att öppna länkar men jag hoppas att det inte får fler efterverkningar nu. Jag har inte fått någon liknande länk skickad till mig igen och jag hoppas att det betyder att ingen av mina fb-vänner har råkat ut för detta. För några veckor sedan fick jag ett mail som påstods gälla min morbror. Någon bad om hjälp å hans vägnar och skrev att han var fast i något land och behövde pengar för att ta sig därifrån. Det mailet åkte in i skräpkorgen direkt för riktigt så lättlurad är jag inte. Men det gäller nog att vara vaksam för det verkar florera en hel del lurigheter där ute. De flesta av oss har väl fått mail om att någon väldigt rik, okänd släkting har dött och efterlämnat ett stort arv som man bara behöver betala in en liten summa för att få eller att någon ber om hjälp med att mot ersättning föra in en stor summa pengar i landet. Naturligtvis innebär även det först en liten utgift. Snart måste väl de flesta ha lärt sig att inte tro på alla detta. Jag har i alla fall lärt mig min läxa nu.

Jag har aldrig lagt upp någon bild på min fula lever, den som jag inte längre har. Jag kunde dock inte låta bli att göra en jämförelse när jag tog en närbild på en blodapelsinklyfta. Inte jättelik men nog påminner den om min cystlever 😉 Men var lugna, det här är bara en apelsinklyfta.

CSC_0005

Vilken dag!

Jag hann inte se hur Kalla tog silvret på 10 km eftersom jag då var på ännu ett besök på sjukhuset. Däremot satt jag klistrad framför tv:n och såg hur Hanna Öberg på ett fantastiskt sätt vann guldmedaljen i skidskyttets 15 km. En skräll enligt experterna men det har jag inte hängt med tillräckligt mycket för att uttala mig om. Hur det än förhåller sig med det så är det otroligt kul att hennes slit har lett fram till detta. Stort grattis till båda skidtjejernas medaljer.

Mitt operationsärr har läkt ihop väldigt fint men ännu finare ska det bli. Det känns inte så viktigt att ärret blir snyggt men eftersom det nu finns ett alldeles nytt sorts förband med speciella egenskaper för att göra ärr fina så är det klart att jag tar emot och använder det.

När jag åkte hem från sjukhuset (nu kör jag min egen bil och slipper fler taxiresor) njöt jag av det vackra vintervädret utanför bilen och önskade att jag hade haft min kamera med mig. Trots att den låg kvar hemma bestämde jag mig för att stanna på den fina rastplatsen strax innan avfarten som leder hem. Mobilen är ju alltid med och under rätt förhållanden duger den bra. Jag trampade omkring i snön i alldeles för tunna skor men det var så skönt och så vackert så det bekom mig inte ett dugg.

002DSC_0372DSC_0378DSC_0379DSC_0381 (2)

Det är fortfarande bara förmiddag och ändå har det blivit två OS-medaljer, mitt ärr och mitt mående är finfina och det är en underbar dag. Molnen börjar växa till sig men vem kan låta det påverka när man ser glädjen hos Hanna Öberg i tv-sändningen?

En rädd tant

Det har varit minusgrader på nätterna och plusgrader på dagarna och när snön på skogsstigarna ömsom smälter och fryser blir det lite förrädiskt. Jag förvandlas till en rädd tant som försiktigt tar mig fram på sidan av stigarna så fort det lutar lite neråt. Jag kan inte påstå att jag i vanliga fall stövlar fram i snabb takt med stora kliv, inte som det är nu. Men det är ändå en väldig skillnad på hur jag beter mig i nerförsbackarna de här dagarna.

Jag vet inte vad som kan hända om jag tappar greppet och gör en rejäl vurpa. Kanske är det ingen fara för operationsområdets skull men eftersom jag känner hur smärtan hugger till varje gång jag gör en häftig rörelse så är jag nog lite rädd för att det ska göra väldigt ont om jag vilt fladdrande halkar iväg och landar hårt. Förmodligen skulle rumpan ta mest stryk men jag vill inte testa hur jag klarar den smärta som skulle uppstå. Jag fortsätter att vara en försiktig och rädd tant. Jag är i alla fall inte ensam. Jag mötte en annan rädd tant och vi skrattade gott åt vår lite speciella stil. Tur i alla fall att jag har snälla hundar som inte drar.

Den här bilden har ingenting med texten att göra men den får vara med som utfyllnad.

CSC_0023

Nu har de sista av mina blomsterbuketter vissnat men innan de gjorde det fick jag några överraskningar. Den fina bukett som gick i ljust gult förändrades plötsligt när från början gömda knoppar sprack upp och tillförde färgprakt.

I den andra av dessa två buketter öppnade sig de stora liljorna och även den buketten fick en annan karaktär. Kul när det händer saker och man får bli överraskad.

Reseplanering

Nu känns det mycket närmare men ändå väldigt avlägset. Jag har suttit i soffan med datorn i knät och sökt information om resor. Det började med att jag sökte boende på väg till Östersund.

dsc_00611653568_726531267368282_182442141_n

Jag har två självklara stopp på vägen. Ett hos min svärmor i Södermanland och ett hos min son i Uppsala. Om jag stannar några timmar hos min svärmor och övernattar hos min son i Uppsala så behöver jag bara ett övernattningsstopp till för att klara av att köra hela vägen själv. Har jag tur så får jag resesällskap men det räknar jag inte med. Alla har dessutom inte körkort så jag måste planera för att köra  hela sträckan själv. Jag konstaterade att det finns gott om boenden att boka men jag vågar inte bestämma ett datum ännu.

Jag fortsatte mitt sökande och planerande och hamnade på Island. Det finns bra paketresor att välja mellan. Några alternativ erbjuder boende en vecka på hotell i Reykjavik och gemensamma bussutflykter till diverse roliga, vackra och intressanta upplevelser. Andra alternativ innebär att man köper ett färdigt paket med hyrbil, inbokade boenden runt  ön och en karta med sevärdheter att besöka. Minst en vecka måste det bli. Ska jag kosta på mig att åka till Island så vill jag hinna se massor och då ska jag inte vara snål. Det finns bra alternativ för 10.000-11.000 kr och det anser jag överkomligt för ett resmål som jag trodde skulle vara väldigt dyrt att åka till. Då tillkommer alla måltider utom frukost plus kanske några valbara aktiviteter. Jag blev bra sugen på att klicka in en bokning men naturligtvis vågar jag inte heller det ännu.

Bilden hämtad från Vulkanresors hemsida.

vattenfall_fram

 

När jag ändå var igång kollade jag in utbudet av långresor till Cypern och Solkusten i Spanien. Jag föll för en resa till Solkusten i fyra veckor i en fullt utrustad tvårumslägenhet. Enligt bilder och text en väldigt trevlig lägenhet med t ex tvättmaskin. Städning en gång i veckan och det låter perfekt. Jag vill inte att någon ska komma och städa varje dag.  Lägenheten finns på ett fint hotell med pool, utsikt och diverse bra saker. Från 6/3 till 3/4 2019 kostar den resan 10.990 kr exkl måltider men om jag reser ensam blir det en extra kostnad på 4000 kr. Då får jag ta emot gäster för 1000 kr per person och vecka så kanske vill någon besöka mig där. Det erbjuds kurser och aktiviteter om man vill och jag kan se inom mig hur jag njuter av lugnet, klimatet, havet och att göra precis så lite eller så mycket jag vill. Antingen går jag långa promenader längs havet och plockar snäckor eller så deltar jag i de aktiviteter som erbjuds. Vill jag vara social finns den möjligheten och om jag inte vill det så låter jag bli. Underbart! Men självklart är även detta ännu så länge bara en dröm som jag kanske vågar boka till hösten.

Bilden hämtad från allertravel.se

clud delta mar riviera del sol spanien pool

 

Jag vet inte när det här kan bli verklighet. Om allt fortsätter att gå så bra som det har gjort så åker jag till Östersund i sommar, senast i augusti, men utlandsresorna får vänta till året därpå. Kanske ska jag inte planera in båda till samma år utan spara den ena ännu ett år. Det är lätt att bli lite för ivrig. Jag vill ju göra små utflykter inom landet också. Jag har sagt till min son att jag planerar att komma till honom i Uppsala i maj. Tänk att jag inte har orkat ta mig dit ännu. Jag har inte sett hur min son bor. Därför är det mitt första mål. Kanske är jag inte riktigt fit for fight då och kan göra alla utflykter som jag vill med min son och då kanske det passar bra att vid det tillfället hämta upp min svärmor och bara åka till Uppsala över dagen tillsammans med henne. Det skulle nog både hon och min son gilla. Ett lite längre besök kan jag göra senare när krafterna är helt tillbaka.

1231486_636694879685255_1620236945_n527079_636694026352007_332611519_n

Naturligtvis ska jag hälsa på mina döttrar i Örebro också. Men dit har jag faktiskt tagit  mig flera gånger de senaste åren. Resan dit är inte lika lång. Även det besöket får vänta tills de här första tre månaderna har gått, mitt immunsystem har stärkts lite och mina sjukhusbesök inte är lika många. Sedan kommer jag nog farandes lite då och då. Inte alltför ofta men så ofta som känns lagom för framför allt dem 😉

244238

Det är drömmar och framtidsplaner som gör livet roligt. Visst älskar jag mina minnen av det som var men nu ska mitt nya liv börja och jag är ivrig att sätta igång.