Ska jag vara riktigt noga så började den med morgonprovtagningen och skrattet kom först efteråt, när sköterskan skulle lämna vårt rum. Hon öppnade dörren och sa glatt ”nu släcker jag här så att ni får sova”. Sedan gick hon ut, stängde dörren men lamporna de fortsatte att lysa. Jag och R tittade på varandra och sedan brast det. Våra tillstånd tillåter oss inte att gapskratta men vi gjorde så gott vi kunde. Sedan gick jag upp och släckte lamporna. Lite senare kom sköterskan tillbaka för hon hade börjat fundera på om hon verkligen släckte.
En annan jättekul sak handlar om våra sängar och hur de bäddas. Det ser helt vanligt ut när man ser underlakan och ett överlakan som är nedvikt lite. Både jag och R fick veta, när vi kom hit och försökte krypa ner mellan lakanen, att nej, det fick vi inte. Vi skulle lägga oss ovanpå och få ett täcke över oss. Jaha, så underligt tänkte jag när jag fick höra det. Men man gör som man blir tillsagd och jag har hela tiden fortsatt att ligga ovanpå lakanen med ett täcke över mig. I går sa en sköterska att R skulle lägga sig mellan lakanen. ”Det får vi inte” kom det unisont från mig och R. Sköterskan såg alldeles perplex ut. ”Vad är det ni inte får?” undrade hon. Vi förklarade vad vi hade blivit tillsagda och hon skrattade högt och länge och sa att det fick vi visst. En annan sköterska kom senare in och skrattade lika mycket. Hon förklarade att de försöker skilja lite på dag och natt och därför tycker de att det är bra att lägga sig ovanpå med bara täcke för att få en känsla av att det är dag och sedan kan man krypa ner mellan lakanen när man ska sova på natten. Ingen har sagt något om detta till oss utan vi blev bara stoppade när vi först kom. Och vi fick båda samma mottagande. Helfestligt. Undrar om de informerar lite mer hädanefter.
Nu har jag precis fått besked om att jag får åka hem idag. Taxin kommer 18.10 och jag bör vara hemma ca 21.00 i kväll. Härligt!!! Nu ska jag bara bli rullad i rullstol till apoteket för att hämta ut all medicin och sedan gör jag mig i ordning för hemfärd 😀
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så härligt att kunna inleda dagen med ett gott skratt. Fast när det gäller bäddningen får nog personalen informera tydligare i fortsättningen.
Så härligt att du får komma hem i kväll. Även om du blivit väl omhändertagen så är det skönast att vara i sitt eget.
Kram och god hemresa!
GillaGilla
Det känns alltid bra att få skratta och vara glad. Den här gången var det våra magar som hindrade oss lite men det var i alla fall kul 😀
Det var verkligen underbart att få komma hem och bli välkomnad av glada vovvar och syster. Det är så skönt att få göra som man vill och inte bara som man blir tillsagd 🙂
Kram
GillaGilla
Redan hemfärd, jag har uppenbarligen mycket att lära om transplantationer.
GillaGilla
Jag är kanske inte typisk för gruppen levertranplanterade 😉
Jag hade nog bättre grundförutsättningar än många.
GillaGillad av 1 person
Härligt med ett gott skratt på morgonen – ännu härligare att du nu antagligen är på väg hem nu! 🙂
Kram
GillaGilla
Haha, ja livet är härligt och nu är jag hemma och mår jättebra 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Hurra! 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Härligt att du får lämna sjukhuset! Jag måste nog hålla med Melker lite, trodde nog sjukhusvistelsen var längre vid sådana stora ingrepp.
Och jag måste säga att det var ett bra sätt att börja dagen på!
GillaGilla
Det är så skönt att vara hemma och jag fortsätter att må bra 😀 Jag hade nog ovanligt goda förutsättningar för att klara av det här snabbt och relativt lätt. Många har mycket svårare sjukdomsbild när de kommer in.
Det är alltid bra att skratta (om magmusklerna orkar) 😀
GillaGillad av 1 person
Ja tänk på magmusklerna nu – de har ju varit med om en del.
GillaGillad av 1 person
Haha 😁 det lät kul. Roligt att kunna få sköterskorna att skratta. Vi var på en kryssning en gång, jag och mina arbetskamrater på ett tidigare jobb. En av tjejerna förstod inte att man skulle knäppa upp ”bältet” som var fäst över ens säng i hytten utan hade jättemycket jobb med att krångla sig ner under bältet och låg sen utan att kunna röra sig alls 😁 Gud vad roligt vi hade åt det! Skönt att du fick komma hem idag.
Kram
GillaGilla
Hahaha, det var nästan ännu roligare men jag tror faktiskt inte att jag skulle ha kunnat göra samma sak. Lite för obekvämt för att det skulle kunna vara så.
Det är otroligt skönt att vara hemma igen 😀
Kram
GillaGilla
Haha, vilken dråplig historia om lakanen! Minns en pojkvän jag hade som när vi kommit till sova-över-perioden alltid skulle bädda sängen som hans mamma lärt honom, genom att stoppa täcke o lakan ordentligt under bäddmadrassen så man inte kunde sparka undan täcket o bli kall om tårna. Jag höll på att bli tokig! Jag som låter fötter och ben vifta fritt medan jag snor in resten av mig i ett täcke….men kärleken övervinner allt, eller åtminstone det mesta.
Du ser jättepigg och fräsch ut, hoppas du känner dig så också. Tycker det låter som att livet äntligen leker, o då har du inte ens kommit hem! Det är guld värt att ha en bra rumskompis på lasarettet, en del kan bli riktigt jobbiga tyvärr o det är inte skoj. Nu hoppas jag du befinner dig i hemmets lugna vrå och tar igen dig, räknar piller och vet exakt hur du ska bete dig med medicineringen. Har du restriktioner angående infektionskänslighet så här i början eller får du gå ut o beblanda dig med människor. Det är ju förkylningstider, attjo, just det, jag har själv ont i halsen
Krya-kram
GillaGilla
Hahaha, din historia är också kul 😀 Undrar om alla har roliga sänghistorier att berätta.
Tack, jag var väldigt pigg efter omständigheterna. Väldigt trött men ändå pigg. Jag känner absolut att livet ska leka snart. Kanske inte riktigt nu men jag är så glad och förväntansfull så mitt undermedvetna vet att det är på gång 😀 Min rumskompis och jag klickade snabbt och kommer att fortsätta ha kontakt. Det är också en bonus i allt det här.
Ja, nu är jag hemma. Sitter just nu och väntar på sjuktaxi till mitt första sjukhusbesök efter hemkomsten. Jag har räknat piller och det gäller att vara noga. Det är jag så jag vet att det blir rätt 🙂 Det är många restriktioner och särskilt nu de tre första månaderna när immunförsvaret är som allra lägst. Jag måste t ex åka ensamtaxi till sjukhuset. Jag trodde att jag skulle vara nästan som i karantän den här tiden men så illa är det inte. De flesta smittor sprids via kontakt och inte via luft. Med noga handhygien kan jag handla och vara bland människor, bara jag försöker undvika trängsel. Helst ska jag inte vara ute bland folk mer än nödvändigt. Naturligtvis får ingen som är sjuk hälsa på hos mig. Men det är mycket annat jag ska vara försiktig med. Mest nu men jag ska tänka mig för resten av livet för de immunnedsättande medicinerna och jag ska hänga ihop jämt nu.
Tack och kram tillbaka
GillaGilla