Kanske hjälper det

Vår första hund var en golden retriever som hette Elton. Namnet hängde med från Kenneln och alla valpar i den kullen hade namn som började med E. Min man har genom alla år haft en enda idol från musikvärlden och det var Elton John. Därför tyckte vi att vår  hund hade ett passande namn redan när vi först mötte honom. Vår fina Elton blev nästan 15 år gammal och de sista åren var han ganska stel, speciellt i bakdelen. Jag fick tipset att köpa glucosamin och hörde av andra att det kunde hjälpa väldigt bra.  Eftersom jag redan då hade problem med värk testade jag pulvret på mig själv samtidigt som Elton fick prova det. Jag köpte en stor burk på travet. Den var avsedd för hästar men innehållet var precis samma som det dyrare pulvret för hundar. Jag kommer inte ihåg hur länge burken räckte till oss två men eftersom det var en jättestor förpackning så räckte den säkert väldigt länge. Ingen av oss blev bättre så jag tappade tron på det påstådda undermedlet. I mitt fall var jag inte förvånad eftersom min värk satt i muskler och inte i leder, men i Eltons fall sa alla att det borde hjälpa.

Nu, när Kasper har passerat 15-årsdagen, ser jag samma stelhet och svårigheter att komma upp från liggande till stående. Men det är nästan bara då det märks. Ska han gå nerför trappan i det läget så ramlar bakbenen efter honom och det kan se ganska läskigt ut. Det syns även att han är lite svagare i ena bakbenet när han står. Men i skogen, på promenaderna, travar han på utan att det verkar vara några problem. Han är självklart inte lika snabb eller stark som förut och han sackar lite i uppförsbackarna. Ändå har han inga svårigheter att hänga med på de lite snabbare och längre promenader som min syster tar med honom på. Att han lätt hänger med mig i min takt är inte så konstigt.

Jag har återigen fått tips från flera olika håll om att jag borde ge honom glucosamin och att det hjälper så bra. Jag har varit skeptisk efter det förra misslyckade försöket och har därför lyssnat men inte brytt mig så mycket. I går pratade jag med en god vän vars gamla golden blev mycket bättre med hjälp av glucosamin under sina sista år. Jag tänkte då att ok, jag provar väl på Kasper också. Om det finns en chans till att hans sista år ska bli bättre så är det klart att jag vill ge honom den chansen. Nu har jag kommit tillbaka från en liten vända ner till djuraffären och om några veckor hoppas jag att vi ska märka något av det mirakel som folk pratar om. Han är så frisk och pigg för övrigt så kanske kan han leva och må bra tills han blir minst 17 år om det här hjälper.

CSC_0004

Bli inte rädda när ni ser den här bilden. Det är inte en zombiehund eller monsterhund. Bara min fina gamla vovve som tuggar på en kycklingfilé och som har fått gula ögon av blixten 🙂

050

När jag kom ut på garageinfarten såg jag väldigt tydliga spår av något som kanske är från en skata. Men vad kan den lilla runda fläcken vara för något? Kan skatan har hittat något gott och lämnat spår med näbben?

DSC_0332

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Allt är värt att testa för först då vet man ju om det hjälper. På Herr Hund hade det ingen effekt utan han fick gå på en låg dos av smärtstillande sitt sista levnadsår. Hoppas det ska fungera på Kasper.

    Kram och god fredagskväll!

    Gilla

    Svara

    • Ja, det har du rätt i. Jag vill ju att han ska må så bra som han kan.
      Jag tror inte att Kasper har ont. I alla fall visar han det inte utan han är precis som han brukar och reagerar inte när jag tar i honom. Men stelheten är tillräckligt besvärlig. Vi får se om några veckor om det börjar hjälpa.
      Kram och detsamma!

      Gilla

      Svara

  2. Testade det på vår bullmastiff när hon visade liknande symtom när hon kom upp i åren, men tyvärr hade det ingen effekt. Jag skulle ändå testa det om Kasper vore min hund, för jag tror att verkan av preparatet är individuell. Hoppas det har bättre effekt på honom!
    Önskar dig en fin fredagskväll!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Oj, det var en rejäl vovve ni hade. Men säkert lika snäll och go som de flesta andra 🙂
      Jag ångrar nu att jag inte har köpt glucosamin tidigare för om det hjälper kunde han ha mått bättre en lång tid. Men jag har varit skeptisk, tyvärr. Nu hoppas jag att Kasper är en av alla de som blir hjälpta.
      Detsamma till dig!
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Visst gör man allt för att ens djur ska få ett bra och friskt liv.
    Det såg roligt ut med skatfötter och en mystisk prick 😁 det måste du försöka lösa vad det kan vara!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag blir överlycklig om jag märker att han blir hjälpt av det här 😀
      Haha, jag tror du överskattar min förmåga när det gäller att leka detektiv 🙂 För att lösa det måste jag nog se när det händer 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  4. Jag gav också hunden glukosamin, för hans del hjälpte det nog en del. Sista åren fick han också antiinflammatorisk medicin via sprutor (var tredje eller fjärde månad vill jag minnsas) men han hade ju problem redan från unga år med sin rygg så det var lite annorlunda.

    Gilla

    Svara

    • Inga problem, jag förstod precis 🙂 Jag gör också slarvfel när jag kommenterar hos andra och då går det ju inte att ändra. Men jag tror att alla gör något stavfel ibland 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Så försmädligt när man inte ser det förrän man klickat på ”skicka”, men det är ju som det är med det och de flesta verkar överleva ändå 😉

        Gilla

      • Ibland funderar jag på om jag ska ändra i andras kommentarer hos mig när det är uppenbart hur det ska vara. Men jag är lite rädd för att jag det kan tas illa upp så jag brukar låta bli 😊

        Gillad av 1 person

      • Det brukar jag också undvika även om, som du säger, det blivit lite tokigt. Det kan ju bli tokigt att ändra också.
        Jag brukar tänka att det är en blogg, lite ”här och nu” när det skrivs och att det ibland blir som det blir – och det är helt okej (utom när jag själv gör fel då… då ÄR det ju skillnad – ha ha)

        Gillad av 1 person

  7. Hej, tack för raderna hos mig, det var trevligt för då hittade jag ju dig också! Har suttit en stund och läst om din sjukdom och kan konstatera att du måste ha ett jävlaranamma-tänk som orkar hålla humöret uppe i en sån långvarig extrem situation med bara väntan och väntan. Beundransvärt! Men, en dag måste ju din väntan vara slut! Håller alla tummar att det ska bli snart så du får ett fullvärdigt liv att leva!
    Angående glucosamin så har vi också gett våra äldre hundar av pulvret, och tyckt att det gjort viss nytta. Till slut går det ju inte, men med lite tur kan det fördröja effekterna av artros. Hoppas det hjälper. Min hund är elva år nu, och jag börjar redan få tankar om att hon börjar bli gammal, jag tittar ängsligt på henne när hon rör sig och märker att hon inte springer lika mycket längre. Men det gör inte matte heller så det så…
    Hälsar på igen, ha en trevlig lördagskväll

    Gilla

    Svara

    • Haha, ja Anki vet att jag suktar efter vinter så hon tipsade om dig 🙂
      Väntan har varit lång och jobbig, särskilt efter att ha trott att det var min tur för att sedan bli hemskickad igen när donatorns lever inte var tillräckligt bra. Men jag är inte den bittra typen och det är absolut inte synd om mig. Jag är i toppen av väntelistan så snart händer det och sedan börjar mitt nya liv 😀
      Min Kasper är otroligt pigg och frisk för sin ålder i övrigt så om jag kan hjälpa honom genom att ge honom det här pulvret så kommer ingen att tro att han är 15 år. Det är svårt att tro nu också när man ser honom trava på i skogen 🙂 Jag hoppas också verkligen att det ska hjälpa.
      Välkommen tillbaka och detsamma till dig!

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar