Dagarna går…

När min syster vaknade i morse, eller jag tycker nog att det var förmiddag (hon var värd en sovmorgon), började hon sin dag med att ropa nerifrån sig: ”varför har du inte åkt in ännu?” Kan man annat än skratta lite bittert då? De två veckor som har gått sedan jag trodde att det var dags har nog varit de jobbigaste under hela min tvåårslånga väntan. Logistiskt skulle det passa väldigt bra nu. Min systers reseschema är ganska lugnt inför julen så hon kan vara hemma med hundarna, bilen ska inte lämnas in på verkstad förrän i slutet av januari och om jag får komma in väldigt snart så hinner jag troligtvis hem till jul. Vi satt i varsin ände av trappan, som är mellan våra delar av huset, och pratade en stund och sedan sa min syster att ”nu ska jag äta frukost”. Jag kontrade med att småskrattande säga ”nu ska jag äta lunch”.

Med feber (som vanligt bara känslan av feber) rusande vilt genom huvudet och med tillhörande frossa åt jag min lunch och somnade sedan. I går gav jag efter för mitt mående och bosatte mig i soffan med godisskål och med flera löjliga romantiska komedier på tv. Då och då blundade jag en stund. Så förflöt dagen, förutom när min syster kom hem från aktiviteter i Göteborg och hennes resesällskap kom och kramades. Väldigt oväntat men trevligt. Jag råkade vara där för att ge Nalle mat och jag säger inte nej till kramar 😀 Men för övrigt bodde jag i soffan och det är inte så tokigt att kunna göra så när man mår lite dåligt. Men det räcker med en dag utan att göra något. När jag idag vaknade efter lunchvilan bestämde jag mig för att fixa lite julgodis.

Sagt och gjort. Jag inser mina begränsningar så här blir det inga fina små praliner eller fyllda små formar. Jag och mina barn älskar mandelmassa så jag rullade limpor och doppade dem i choklad. Förr kunde jag blanda i något mer i mandelmassan men vi tycker allihop att det blir godast utan. För min sons skull har jag i år bytt ut mjölkchokladen mot risdryckchoklad. Det är en ny bekantskap och den funkar jättebra till godis. Smakar ungefär som kinderäggchoklad. Inte särskilt gott att bara äta bitar av den men som en del av godiset är det gott. Jag gjorde även en gegga av samma slags choklad, lite mörk choklad, hackad mandel och russin och la ut i en form för att stelna. Förra året använde jag enbart mörk choklad eftersom många av de sorterna är mjölkfria. Men jag blev glad när jag upptäckte den 40%-iga risdryckchokladen i år. Sedan orkade jag inte mer men senare ska det bli en egen variant av rocky road. Den blir tyvärr inte vegansk eftersom jag inte hittar veganska marschmallows i vår ica-butik men min son blir säkert nöjd ändå med det som bjuds.

Den stackars granne, som backade in i min bil, kom förbi med en julhyacint och en chokladask. Jag vet inte varför jag alltid tar på mig tröstarrollen när det egentligen är jag som har råkat illa ut, men så blir det oftast. Det var ju likadant när läkarna sa att det inte blev något ingrepp. Efter att ha tröstat min granne, hon var verkligen väldigt ångerfull, gick hon hem till man och småbarn och jag kände mig väldigt glad, både för hennes omtanke och för att jag tror att hon mådde bättre efteråt.

CSC_0012

Medan jag sitter och skriver det här skiftar himlen i olika vackra färger och jag kan inte låta bli att då och då resa mig och ta ett foto. Det blir ett litet solnedgångspotpurri.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Oj så vacker kvällshimmel! Härliga foton!
    Tror jag vill fira jul hos dig 😉 Så mycket godis skulle passa mig finfint – ha ha. Veganskt godis går fint det med! Skämt åsido, du är duktig som orkar hålla på och greja när du dessutom mår lite tjuvtjockt. Hoppas måendet bättrar på sig snart!
    Som det ser ut ska sambon snart få påbörja en behandling mot sina krämpor snart (du vet de som påminner lite om dina feberkänningar) – även om de inte är hundra på vad det är som gör att han får feber och influensasymtom var och varannan dag. 6 månaders – 1 års antibiotikabehandling som det ser ut just nu. De tror, men är inte säkra på, att en elak liten bakterie har satt sig i axelleden och bröstmuskeln sannolikt efter operationen han genomgick just där och att den lille rackaren gör honom sjuk så fort han gör något som är påfrestande för leden (jättekonstig grej). Skönt att det blir av (tror vi) och vi hoppas det hjälper.

    Gilla

    Svara

    • Jag har ofta vackra kvällshimlar att titta på men jag kan ju inte publicera bilder på alla 😀 Det skulle bli väldigt tjatigt 😉
      Haha, jag skulle gärna dela med mig men jag tror nog att du också får något gott att mumsa på till jul 😀 Jag gör väldigt enkelt godis så det går ganska fort och är inte så ansträngande.
      Jag kanske borde vara lite mer krävande mot vården när det gäller de här feberkänslorna. Något måste det ju bero på men jag har inte ens fått riktigt klart för mig om det är p g a levern eller något annat. Det är lätt att tro att allt beror på den kända sjukdomen men när jag läser vad du skriver om din sambo så inser jag att det kan lika gärna vara något annat. Jaja, det visar sig väl när levern är utbytt. Mår jag bättre då så behöver jag inte fundera mer på det 🙂 Jag hoppas verkligen att din sambo blir av med sina besvär för det är jobbigt att känna sig så här hängig långa perioder. Jag håller tummarna för att behandlingen ska hjälpa. Men det är en väldigt lång tid han ska behandlas så det måste kännas lite kämpigt. Visst förundras man över allt konstigt man kan drabbas av och som ingen verkar förstå?
      Till sommaren mår nog både jag, din sambo och indirekt du mycket bättre 😀

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Förhoppningsvis! Ja nog kan det dyka upp märkliga krämpor alltid. När han blev sjuk (för drygt tio år sedan) fattade ingen någonting. Jag tror han testades för varenda känd infektionssjukdom utan resultat. Till slut (efter tre månader) opererade de ut en böld (till slut och efter arga påtryckningar från mig) på 12×18 cm som satt i armhålan, just där problemen idag härrör ifrån. De väntade i tre månader innan de gjorde den operationen… gissa om jag var arg till slut. Han var så pass sjuk då så han var inneliggande vilket väl borde ha fått dem att agera tidigare, men icke…
        Betydligt lindrigare nu (då hade han 42 graders feber och över 400 i sänka om han inte fick antibiotika intravenöst), nu kan han i alla fall vara hemma och vara någorlunda pigg mellan varven. Men nog pratat om hans krämpor nu 🙂
        Men du… inte tröttnar vi på vackra kvällshimlar! Inte en chans 🙂

        Gilla

      • Jo i och för sig, men nu är han inte jättesjuk – bara lite ”småsjuk” eller vad jag ska kalla det. Han tackar!
        Ha ha… nej då, jag tröttnar inte alls. Vackra foton tröttnar man väl aldrig på (möjligen på sina egna men inte på andras).

        Gilla

      • Nej jag tror det främst är sina egna man tröttnar på faktiskt. I alla fall jag kan nog tycka att jag upprepar mig. Men så upplever man ju inte andras fotande 🙂

        Gillad av 1 person

  2. Jag förstår att det varit jobbigt sen du trodde att transplantationen skulle bli av och att du sen fick åka hem och vänta. Att sen gå och vänta igen, men det blir säkert bra i slutändan. Vilken tur för din granne att du inte blev arg! Det är ju inte lönt att bli det. Sällan någon gör något sådant med flit. Underbara bilder på solnedgång! Hoppas du mår bättre imorgon!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, jag har väntat på ett helt annat sätt de här veckorna än förut. Det är mer intensivt på något sätt och mer stressande. Nu vill jag ha det gjort!
      Jag blev irriterad först men inte på min granne utan mer på det krångel som följer med verkstadsbesök. Men det har gått över för det löser sig med det också 🙂
      Jag gillar solnedgångar så det blir nog fler bilder framöver 😀
      Tack, jag har inga stora förhoppningar men jag försöker tänka att snart är det över 🙂
      Kram

      Gilla

      Svara

  3. Wow … så mycket godis du fixar! Här blir det nog inget gjort av den sorten i år heller. Förr gjordes allt möjligt, från ischoklad till kola, knäck och marsipangodis. Det är andra tider nu, brukade min farmor säga 🙂
    Hoppas, hoppas du hinner få en ny tid snart så du hinner hem till jul!
    Fantastiska himlar! Sådana tröttnar man aldrig på – för även om de liknar varandra så är de ju ändå olika!
    Önskar dig en fin adventssöndag!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, allt är ju relativt och när jag ser hur mycket det fixas på en del andra håll så tycker jag att mitt julgodis är lite simpelt. Men det spelar ingen roll för det är så vi gillar det 😀
      Jag tror att det blir jul på sjukhus men har inte gett upp hoppet riktigt ännu 😉 Det kan ju även dröja till efter nyår, lite svårt att planera.
      Nej, jag tröttnar aldrig. Jag får kämpa lite med mig själv för att inte ta massor av foton varje gång det ser ut så här 😉 Men du har rätt i att det är nytt och olika varje gång 😀
      Tack, jag önskar dig detsamma och med det fina vita lilla snötäcket finns alla förutsättningar för en fin andra advent 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

  5. Vacker himmel och fint julgodis!
    Hela hösten har jag läst här och där … tänk på dig själv någon gång också … tycker att du också ska göra så.
    Det är kul att ge och trösta men det är också viktigt att tänka på sig själv och ladda … ladda nu dina batterier och lär dig att vara du också *ler* /kram

    Gilla

    Svara

    • Jag har ofta fin kvällshimmel att titta på 🙂
      Det är ganska intressant att tänka på det här med att ge och ta när det gäller vänlighet och omtanke. Jag och mina barn har pratat mycket om det förut och jag skrev ett blogginlägg om det ämnet för några år sedan. Vi funderade på om det egentligen är av egoistiska skäl man är snäll och stöttande. Det ger så stor tillfredsställelse att glädja andra så kanske är det för att få den kicken som vi ställer upp för varandra. Man blir stolt och glad när man märker att man har hjälpt någon annan och det är en härlig känsla. Men min slutsats blev ändå att det inte är egoistiska skäl som styr utan omtanke och att vi bryr oss på riktigt. Välbefinnandet som kommer efteråt är bara en stor bonus som kanske gör att vi ännu mer vill vara vänliga. Men nog är det bra även för mig om jag lyckas trösta någon annan. Det blir en win-win situation som alla mår bra av 🙂 Hoppas du kan hänga med i mina tankar för det här blev nog lite rörigt 😉
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar