Så kan det gå

Jag hade genomgått alla tester, prover, röntgen och samtal och låg och dåsade i väntan på att rullas iväg till operation. Då kom två läkare och såg så ledsna ut och de beklagade att donatorns lever inte visade sig hålla måttet. När någon annan ser ledsen och besviken ut så händer något med mig. Jag tar på mig tröstarrollen. Det gjorde jag nu också. Jag sa att det är klart att jag blev besviken men ingen kan rå för att det blev så här och jag vill inte ha en undermålig lever. Jag framhöll att det är ju tur att det var jag som råkade ut för detta och inte någon vars liv hängde på att få just den levern.

Jag klarar mig. Snart ringer de igen och då är jag beredd. Visst var det jobbigt att behöva åka hem igen men det blir inte lättare av att gräva ner sig. Nu kommer taxin och hämtar mig om drygt två timmar och i natt ska jag sova väldigt gott i min egen säng. Det har blivit ca två timmars sömn totalt sedan samtalet kom.

Bättre lycka nästa gång och lycka blev det när jag fick mat och dryck efter 16 timmars fasta. Ingen mikropaj har någonsin smakat så gott.

 

 

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Åh så konstigt det måste kännas. Men du tar ju det väldigt bra, lite intressant att du tar på dig tröstarrollen. Men du har ju verkligen en underbar och positiv inställning. Då får vi hålla tummarna att det inte dröjer så länge till nästa försök.
    Kram

    Gilla

    Svara

  2. Så tråkigt att det inte blev som tänkt! Bra att du tar det så bra ändå … för visst måste det vara en besvikelse. Nu hoppas vi att du snart får en ny kallelse och att den levern är i bättre skick 🙂
    Önskar dig en fin kväll … antar att Kasper var lycklig när du kom hem 🙂
    Kram

    Gilla

    Svara

  3. Måste vara svårt att ladda upp och att sedan blir det inget, då måste man ju på något sätt varva ner, det måste vara svårt. Jag har dock aldrig varit i närheten av en upplevelse liknande din, så egentligen vet jag inte någonting om känslorna.

    Gilla

    Svara

    • Ja, det var svårt och jobbigt. Jag är tacksam för att jag har förmågan att komma igen och se framåt. Den förmågan har hjälpt mig mycket förr och gör det nu också. Nästa gång kommer jag inte att tro på det förrän jag vaknar upp med min nya lever. Nu är jag tillbaka i vardagen och har haft en härlig morgonpromenad med vovvarna 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. I morse grät mamma och jag glädjetårar. Ikväll stilla tårar för dig du vackra, eftertänksamma, ödmjuka och kloka kvinna. Det finns inga ord vi kan ge dig……
    Du fick ett genrep i alla fall. All kärlek till dig och hoppas du får sova.
    Maud och Ulli

    Gilla

    Svara

    • Nej Ulli, ni får inte gråta för min skull ❤ Jo, glädjetårar är ok men försök att inte gråta ledsna tårar. Jag är självklart jättebesviken men du vet ju att jag hittar ljuspunkter och går vidare efter svårigheter. Det gör jag nu också och just nu är jag otroligt glad för att de inte ringde på nytt i natt. Jag har sovit som jag aldrig har gjort förut. Inte tillräckligt – men med kvalitet 😀
      Kram ❤

      Gilla

      Svara

  5. Alla förhoppningar krusades på en gång men samtidigt vilka underbara läkare som sa sanningen. Tänk om de hade opererat dig ändå … vilken vinst att få åka hem och vänta på en friskare lever. Bra att pajen smakade trots besvikelsen!
    Kämpa på du fina vän/ kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, det var ett djupdyk ner i förtvivlan men väldigt snabbt kom jag upp till ytan igen. Läkarna var bra och empatiska men jag tror att det är viktigt för dem att deras hantverk blir lyckat. Det får inte bli hågra hafsverk och inga undermåliga organ får användas. Det är klart att jag är glad för det och nöjd med att inte bli leversjuk på ett annat sätt än nu. Jag ska ju bli frisk och det är värt att vänta på 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  6. Mycket märkligt, fick nog upp din andra blogg i ”läsaren” och kommenterade där tror jag. Ja ja, det blir tokigt ibland (kanske särskilt när man blandar mig och tekniska prylar). Jag börjar om helt enkelt!
    Vad tråkigt att det inte gick vägen hela vägen, jag hoppas innerligt det gör det nästa gång! Samtidigt så är det ju bra att de är noga, men vilken besvikelse det måste ha blivit för dig. Jag är glad att du tar det så bra som du gör i alla fall!
    Hoppas du fick en god natts sömn efter allt som hänt i alla fall – svängningar mellan hopp och besvikelse på det där sättet brukar ta en hel del på krafterna!

    Gilla

    Svara

    • Hahaha, det var mitt fel och berodde på min vimsighet 😉 Jag skrev inlägget för att det skulle hamna på min ”sjukblogg”. När jag hade tryckt på publicera upptäckte jag att jag hade skrivit det på fel blogg och flyttade det till rätt ställe. Men det hänger kanske kvar på något sätt i alla fall. Men du var inte vimsig på något sätt. Som vanligt var det jag som ställde till det 😉
      Jag var otroligt besviken men kunde tack och lov lyfta mig själv ur det. Jag har sovit bättre än någonsin men känner att jag ändå ligger efter med sömn. Ska snart ta igen lite till. Visst är sova och mat underbara ord 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Okej – jag brukar vara rätt vimsig jag också så jag skyllde på mig av bara farten 😉 (eller på WordPress, det funkar ju också).
        Ja det låter som om du faktiskt lyckats komma vidare på ett bra sätt, något jag inte är så säker på att jag skulle göra. Inte så pass snabbt i alla fall. Men skönt antar jag, inget blir ju bättre av att man gräver ner sig.
        Sova och mat är underbara ord – vilket får mig att tänka på lunch, känns som om det är läge för det!

        Gillad av 1 person

    • Din andra kommentar fanns kvar men gick inte att besvara där den var. Jag tog mig friheten att kopiera över den till inlägget där det finns, på min andra blogg. Hoppas du inte har något emot att figurera även där. Det går inte att klicka sig till dig men jag skrev Anneri som signatur 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar