Goda råd

Vad skulle ni ge för råd till en blivande mamma som aldrig har sett sig själv som mamma och inte känner sig redo men vars sambo är väldigt ivrig? Det dilemmat hamnade jag i på morgonens promenad. En ung tjej, nära 30 år, som jag ofta byter några ord med när vi träffas med hundarna, berättade att hon är i just den sitsen. När hon väl gav med sig gick det alldeles för fort och efter tre månader var hon gravid. Hon berättade om sina känslor. Lite panik och rädsla blandat med en spirande glädje och massor av oro för hur hon ska klara allt. Hon vet inte ens om hon vill ha barn eller om hon genomgår detta bara för sin sambos skull. Tilläggas ska att de har varit tillsammans i många år.

Jag tänkte att här gäller det att gå försiktigt fram och inte komma med massor av råd om mammarollen. Kanske ville hon inte ens ha råd utan behövde bara få prata om sina känslor och sin oro med någon utomstående. Men något måste jag ju säga och jag började med att fråga om hon ville att jag skulle gratulera. Det ville hon och leendet sa mig att hon nog är mest glad i alla fall. Jag berättade att min mamma sa till mig att ”du blir den bästa mamman för just ditt barn” och att ingen kan säga exakt hur det blir eller hur man ska agera som nybliven förälder. De råd jag ändå gav var att vara lyhörd och respektfull mot barnet och naturligtvis alltid överösa det med kärlek samtidigt som det lite senare är viktigt att sätta tydliga gränser. Den dagliga skötseln lär man sig snart och det jag lärde mig en gång stämmer säkert inte idag. Jag sa att alla nyblivna föräldrar är osäkra men man lär känna sitt barn väldigt fort och snart har man hittat sina egna rutiner.

Vi kom in på hur man ska uppfostra sina barn och hur man bevarar en fin relation till  dem in i vuxen ålder. Hon hade många farhågor om världen som den ser ut idag och allt som kan drabba barn. Precis som alla tidigare generationer. Men man ska inte avfärda någon med att säga att ”så har alla tänkt”. Jag ville inte ge några annorlunda råd än det jag sagt tidigare utan höll fast vid respekt, kärlek och gränser. Jo, jag la till öppenhet och att lyssna också. Att vara öppen för barnens kanske avvikande uppfattningar eller vilja att leva sina liv och att aldrig döma deras livsval (naturligtvis inom lagliga gränser). Att lyssna och acceptera dem som de är. Lyckas man med detta så tror jag att det finns bra förutsättningar till att få en bra vuxen relation med barnen.

Jag har inte lyckats helt perfekt i alla situationer med mina barn men jag har lärt mig längs vägen och nu har jag väldigt bra relationer med dem alla tre. Kanske mycket för att vi har kunnat prata om de missförstånd och problem som har varit. Men jag är glad över den respekt jag alltid har visat dem och över att jag aldrig har varit fördömande eller försökt påverka deras livsval och att jag aldrig har haft svårt för att tala om att jag älskar dem. Det är de sakerna jag gärna ger råd om och delar med mig av. Lite visdom får man genom åren.

Har ni några kloka ord som ni skulle vilja ge till någon i den unga blivande mammans situation?

CSC_0101

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Som den kloka kvinna/ mor du är, så tycker jag att dina svar var alldeles utmärkta! Jag läste ditt inlägg … funderade lite och jag kan inte komma på något mer än det du redan sagt.
    Ny fin bakgrund – skön vinterkänsla i den!
    Ha en bra dag!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack snälla Anki 😀 Jag tror att vi är flera ganska kloka personer i vår bloggsfär och att vi med åren har lärt oss en hel del 🙂 Jag har bl a tagit till mig av vad mina barn har sagt att de har uppskattat under sin uppväxt. Vi har pratat om både bra och dåliga stunder och det har varit väldigt givande 🙂 Tänk om man hade vetat då vad man vet nu, då kanske några misstag alldrig hade begåtts.
      Jag tyckte det var dags för lite vinter nu. Det blev nästan ett julmotiv i headern också men jag lyckades hejda mig 😉
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

    • Nu gjorde du det ännu mer intressant och jag satt och funderade en lång stund utan att kunna komma fram till ett svar. Könsroller, så som de har varit, kanske har gett kvinnor ett större ansvar och därför kan vi ha funderat mycket mer kring detta. Men jag tror att du har många tankar kring detta ämne även om du kanske inte har gjort så stor grej av det. När jag och min son har pratat om barn så har jag märkt att han har precis samma tankar som den här unga kvinnan och det kan vara så att det numera är en lika stor fråga för båda könen. Jag kan inte minnas att jag och min man oroade oss eller tvekade. Vi visste vad vi ville och förberedde oss så gott vi kunde. Det tyder kanske på att det inte har något med könsroller att göra utan mer med osäkerhet och lite rädsla för att räcka till. Som du märker så vet jag inte vad jag svamlar om just nu men du satte igång en massa tankar 😉 Jag tror i alla fall att du förstår precis lika bra som alla andra oavsett kön 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

  3. Det är väl just detta med råd som känns svårt, det är svårt för mig att sätta mig in i en relativt ung kvinnas tankar, jag är varken kvinna eller ung, dessutom handlar det ju mycket om personlighet och livssituation.

    Gilla

    Svara

    • Aha, då förstår jag bättre. Men jag tror att om man ärligt utgår från sig själv och det man har insett så spelar det ingen roll med ålder eller kön. Alla som har barn har erfarenheter att dela med sig av 🙂

      Gilla

      Svara

  4. Jag har nog inga kloka råd, du sa väldigt bra saker. Det är nog vanligt att tvivla på sig själv, speciellt den första tiden. Jag hade inte så mycket stöd av min egen mamma, däremot var min exmans mormor klok. Hon sa att de första tre månaderna är jättejobbiga men sen blir det bättre. Det är nog bra att be om hjälp i början. Sen växer man ju in i det. Massor av kärlek till barnen är det bästa!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Det är ett jättebra råd att man ska be om hjälp första tiden. Människor runt omkring blir säkert glada om de kan hjälpa men förstår förhoppningsvis samtidigt att det måste bli på de nya föräldrarnas villkor 🙂 Men det är bra att tänka att man inte är helt ensamma och att stöd finns. Kärlek är nog det absolut viktigaste 🙂
      Kram

      Gilla

      Svara

  5. Kloka råd – det behövs inga fler. Sunt förnuft tänker jag är en god start, att välja sina strider och fråga sig om det är värt stridigheterna eller om det faktiskt, egentligen inte spelar någon större roll. Intressant nog en diskussion vi hade på jobbet härom dagen – att våga välja sina strider. Eller kanske snarare att våga välja bort.

    Gilla

    Svara

    • Ännu ett gott och bra råd. Snart kan vi starta en webbaserad rådgivningsbyrå för blivande föräldrar 😉 Tänk så mycket vishet vi har alla tillsammans 😀
      Det är så lätt att bråka över ingenting och kan man undvika onödiga strider så gynnar det alla i familjen 🙂

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Japp. Orden kom faktiskt från en småbarnsmamma på jobbet – hon är ju mitt uppe i det så jag får tro henne 😉
        Men det var faktiskt min filosofi också – sunt förnuft och att välja sina strider. Som vuxen måste man faktiskt inte bestämma riktigt allt 😉
        Sen jobbar jag i en bransch där det är alldeles tydligt att alla inte besitter ”sunt förnuft” dessvärre. Men vi som har det kan ju passa på att utnyttja det 🙂

        Gilla

      • Sunt förnuft är bra att ta till i många situationer och inte minst när det gäller barn i alla faser av livet. Det finns ingen mall så man måste kunna improvisera och använda just sitt sunda förnuft 🙂

        Gillad av 1 person

      • Japp – om man har den förmågan vill säga. Som tur är har ju de flesta en hel del av den varan.
        Funkar ju på både ungar och vuxna, djur och lite annat också – bra sak att ha tänker jag.

        Gillad av 1 person

  6. Bra råd tycker jag. Själv har jag bara en son och jag försökte vara en rolig mamma. Spelade teater, lekte skaffade djur och var ute på allehanda äventyr med honom men egentligen ville han haft en ”bullmamma” som bara bakade bullar och stod vid spisen så inte är det lätt alla gånger.

    Gilla

    Svara

    • Jag tror nog att din son har väldigt många bra och roliga minnen från sin barndom och uppväxt. Det är omöjligt att vara bäst på allt och om du frågar honom idag så är han säkert tacksam för allt du lät honom uppleva 🙂 Han fick säkert en och annan bulle också 😉
      Vi har gjort så gott vi kunde och vi kanske ska försöka se allt det fina och bra under våra barns uppväxt. Jag tror att det är de sakerna som har präglat dem mest och det som gör att vi är stolta över hur de är som personer nu 😀

      Gilla

      Svara

    • Då är jag ganska nöjd för du har nog ganska bra koll som är mitt uppe i mormorsrollen nu 🙂 Ni kanske inte har haft de frågeställningarna uppe till diskussion och om det inte finns någon oro så är det ju bra 😀
      Kram

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar