En promenad längs med Svartån

Jag hade sällskap hela natten. Pixel och Grixis turades om att vara hos mig och frampå småtimmarna kom de båda två. Strax efter tre var en av dem lite rastlös (jag såg inte vem det var i mörkret) men efter att ha buffat och petat en stund på mig la han sin tass mot min tumme och när jag smekte ovansidan på hans tass med mitt pekfinger så blev han alldeles lugn och somnade. Där låg vi, tass mot tumme, och jag nändes inte ta bort min hand. Det kändes som en väldigt fin stund då vi kom riktigt nära varandra. Kanske som att hålla sitt barnbarns hand 😉

IMG_20171030_053835_993.jpg

Eftersom det är måndag i dag så arbetar både dotter och svärson så jag skjutsade min dotter till hennes jobb för att sedan leta mig fram till Wadköping. Jag hade redan några dagar innan bestämt mig för att ta en promenad längs med Svartån och njuta av ett vackert höstväder. Att det skulle bli sol hade jag koll på hela veckan innan och jag tänkte inte missa chansen den här gången. När det var bröllop, för tre månader sedan, hann jag inte strosa fram och fota och när jag besökte dem i september blev det inte tillfälle för någon stadspromenad. Jag kan vara ganska envis så jag försökte ignorera mina feberkänslor och varmt klädd med mössa, vantar och sjal (både sjal och schal är korrekta stavningar enligt ”ordkollen”) travade jag i väg. Det blåste riktigt kallt så jag var tacksam för att jag hade mössan med mig.

Jag promenerade från Wadköping och mot Örebro slott. En lagom promenad i vanliga fall men jag fick kämpa lite med mig själv för att inte ge upp. Jag vände faktiskt en gång men gick bara några steg innan jag tog fram envisheten igen och bestämde mig för att jag banne mig skulle ta mig till slottet. Det var inte bara plågsamt. Det var även väldigt vackert och jag är glad för att jag kan plocka fram den där lilla extra gnistan när det behövs. På tillbakavägen gick jag genom stadsparken. Inte samma gångväg som när bröllopsföljet vandrade från rådhuset till restaurangen i Wadköping. Jag hittade en annan väg att gå och fick göra nya upptäckter. Här kommer ett litet potpurri av vad jag såg på min morgonpromenad (tomt och konstigt utan hundar).

227229231232240244238237245246247249250251253255257258CSC_0057

Klockan var nästan nio på morgonen när jag kom tillbaka till parkeringen vid Wadköping och det var hög tid för att ta mig hem. Lite trött i kroppen men relativt klar i knoppen efter promenaden, ställde jag in gps:en på Mjölby och krånglade mig igenom Örebro. Naturligtvis blev det även denna gång en liten bensträckare vid Stora Hammarsundet. Det var otroligt skönt att komma hem och landa i min soffa. Min vovve visade inga tecken på att ha saknat mig men Nalle välkomnade mig desto mer. Kasper ligger där han ligger och väntar tills den som kommer in letar upp honom.

Febern blev värre på eftermiddagen men det är nog inte så konstigt efter all aktivitet. Men nu ska jag inte åka någonstans på minst en vecka och jag har inget jag måste göra innan den 9:e nov då vinterdäcken ska på (det lejer jag bort men jag måste ta mig dit).

När jag satt här och var som mest snurrig i huvudet ringde min svägerska. Vi har tidigare pratat om att kanske åka tillsammans till Åre för att utnyttja min andelsvecka i slutet av januari. När vi pratade om det trodde jag ganska säkert att min transplantation skulle vara avklarad och de tre månadernas karantän efteråt slut när det blev dags. Nu verkar det inte så men hon föreslog att vi i alla fall skulle boka tågbiljetter eftersom det just nu är som billigast. Hennes man hade tagit reda på att jag kan antingen få pengarna tillbaka eller överlåta mina biljetter om jag har ett läkarintyg så om jag inte kommer i väg så löser det sig ändå. Enda möjligheten för mig att åka dit är om det dröjer till efter vecka fem med operation. Men då måste jag först få någon slags garanti från Sahlgrenska att jag inte ligger högt upp på den prioriterade delen av listan. Jag vill absolut inte riskera att missa chansen när den kommer.

Jag var, som skrivet, inte så klar i huvudet och hennes argumentation påminde så starkt om hur hennes bror kunde övertala mig till att hänga med på det mesta. Naturligtvis bokade vi biljetter och såg till att vi fick platser bredvid varandra från Stockholm. Min resa tur och retur kostar totalt 550 kr och då är det ca 5 minuters promenad från tåget här hemma och lika långt från stationen till lägenheten i Åre. Smidigt alltså. Väl där uppe kan jag aktivera mig precis så mycket eller så lite jag vill och det finns disk- och tvättmaskin. Dessutom ingår slutstädning. Jag kan alltså bara lata mig om jag vill och ta små korta promenader för att få andas härlig fjälluft. Först efteråt kom min trötta hjärna  på att jag har en hund. Men min syster hade redan för länge sedan skrivit in i sin almanacka att hon ska vara Kaspervakt den veckan. Bara utifall att det skulle bli möjligt.

Jag tror inte att jag kommer dit i vinter. Jag hoppas verkligen att operationen blir av innan dess. Men om inte, då kan den gärna få vänta lite till så att jag kan få komma upp till mitt älskade Jämtland utan att behöva vara orolig att missa ”min” lever när den kommer.

 

Bokmärk permalänken.

En kommentar

    • Tack 😀
      Jag skulle tro att en hel del längs min promenadväg är sig likt från den tiden. I alla fall både slottet och Wadköping 🙂 Ån slingrar sig nog fram likadant fortfarande också men växtligheten är nog lite annorlunda mot då.

      Gillad av 1 person

      Svara

  2. Så härliga foton! Hösten från sin allra bästa sida!
    All din väntan måste vara jobbig, du hanterar det fantastiskt bra måste jag säga. Kanske tur du är så envis som du säger 🙂 Det kan inte vara lätt att aldrig riktigt kunna planera framåt i tiden. Jag hoppas verkligen det är din tur inom kort!
    Sjal skulle jag också skriva – schal verkar lite mer omständligt om än korrekt 😉

    Gilla

    Svara

    • Tack! Det var fint där i morse 🙂
      Det är jobbigt men på något konstigt sätt så skjuter jag oftast ifrån mig tankarna på vad som väntar. Det är så overkligt och jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera när samtalet kommer. Jag väntar nog egentligen inte på själva ingreppet utan mer på när allt är över. Kanske är det därför jag inte känner någon oro eller nervositet 🙂 Det är, som du skriver, jobbigt att inte kunna planera framåt. Ändå försöker jag göra det men utan att kunna säga när jag ska göra något. Kanske får jag fira jul på Sahlgrenska. Jag hoppas i alla fall att jag slipper ha en sommar till i det här tillståndet 😉
      Jag vet ärligt talat inte hur jag har skrivit förut. Kanske har jag inte skrivit det ordet så många gånger eftersom jag mest har använt halsduk. Nu hade jag en sjal och jag blev osäker när jag skrev om det 😉 Undrar om det finns ett samband mellan norrlänning – halsduk och sörlänning – sjal. Vi kanske behövde bättre och tjockare doningar där uppe 😉

      Gillad av 1 person

      Svara

      • Jo jag har förstått att du mer väntar på ”efter” än själva ingreppet. Fullt förståeligt kan jag tycka. Jag har förstått att du väntat en god stund så jag hoppas verkligen att du står på tur snart!
        Det är lite spännande det där med hur ett ord, ett ynka litet ord, kan få en att börja fundera! Kanske du har rätt i att det också, i vart fall delvis, skiljer sig mellan landsdelarna. Kanske du rent av har en poäng i att det behövs rejälare don uppe i norr – i vart fall när det gäller vinterkläder (och skydd mot mygg men det behövs i rejäla mängder här också de år de misslyckas med bekämpningen).

        Gilla

      • Om några dagar har jag väntat i 22 månader förutom tiden innan jag hamnade på listan.
        Jag gillar ju ord och om jag ska vara ärlig började jag fundera på ”omständlig” när jag läste det i din kommentar 😉 Jag gjorde inga stora efterforskningar men konstaterade att du har helt rätt. Tydligen är det vanligast att skriva ”omständig” men det är ett helt annat ord som har med omständighet att göra. Inte samma betydelse alltså men används i alla fall oftast och på ett felaktigt sätt. Jag tänkte inte ta upp det här eftersom det kan bli lite tjatigt med mitt språknörderi men sedan tänkte jag att eftersom du skrev det som var rätt så är det en helt annan sak än om du hade haft fel. Att få beröm är aldrig fel och du är en av de få som skriver det ordet på ett korrekt sätt. Jag vet inte hur mycket jag har använt det ordet men jag har förmodligen skrivit fel 😉
        Kanske har jag rätt i det här med halsduk/sjal eller så är det bara jag som är så omodern så att jag envist har vägrat att ha något annat än en varm halsduk 😉 Men jag vill döda myten om mygg i norr. Där jag bodde såg vi aldrig till några mygg utom möjligtvis på kvällarna, medan släkten söderut ofta klagade på mygg. Men förmodligen var det just det öppna och lite torra landskapet runt Storsjön som vi kan tacka för att det var myggfritt 😉

        Gillad av 1 person

      • Oj det var en god stund det…
        Normalt sett (bortsett från bloggandet) bemödar jag mig med ett korrekt skriftspråk. Inte bara korrekt utan också torrt och tråkigt (byråkratiskt kanske är ett bra ord). Här på bloggen slarvar jag en hel del men vissa ord sitter i ryggmärgen 😉 Men nog slinker det med både stavfel, felaktiga ord och grammatiska felaktigheter här på bloggen där jag – faktiskt – inte lägger så stor vikt vid korrektheten (skönt att ha ett forum där jag kan låta bli det).
        Vi bor ju inte så långt ifrån det berömda Nedre Dalälvsområdet – ökänt för sina mygg. Nu bor jag en bit bort så här är det inga större bekymmer, mer naturliga mängder mygg. Men på sina håll kan det vara helt fruktansvärt de år det inte besprutas eller att besprutningen kommer för sent. Det går liksom inte att föreställa sig utan att ha varit där.

        Gilla

      • Hihi, jag har precis fått tillsägelse från min dotter om att jag måste korrigera namnen på kissarna. Du ser, jag slarvar t o m med namn och kallar dem Grixel och Pixis när de heter Grixis och Pixel. Nu är det i alla fall rättat 😉 Jag släpper igenom många andra fel också men det hindrar inte att jag tycker att det är kul och gärna tar emot kritik så att jag lär mig nytt.
        Vi stannade till någonstans i det värst myggdrabbade området en sommar innan besprutningen hade startat och jag har aldrig upplevt något värre. Vi körde nästan genast vidare med vår husvagn och stannade en bra bit därifrån. Jag har verkligen lidit med alla som måste bo där och som varken kunde vara ute eller bli av med sina hus. Tur att det blev mycket bättre efter besprutningarna.

        Gillad av 1 person

      • Jo det var några år förut som var helt hemska för de som bor i området. Själv bor jag som skrivet några mil bort så vi är inte drabbade av myggplågan men jag minns när jag skulle göra en utflykt dit och det inte gick att andas utan att dra in mygg i näsa och mun – de var överallt. Det sas att inga fågelungar växte upp till vuxna fåglar, myggen tog helt enkelt död på dem. Sant eller inte? Ingen aning.

        Gilla

  3. Många fina bilder från din promenad i Örebro – så vackert där längs med Svartån, särskilt när hösten visar sig från sin allra bästa sida.
    Förstår att du är lite trött efter resan … hoppas du mår lite bättre när det gäller febern och att du orkar gå ut i solen om den skiner lika fint hos dig som hos mig 🙂
    Hoppas du snart får en kallelse till operation så du sedan kan planera mera. Det måste kännas oerhört jobbigt att aldrig kunna koppla av ordentligt, utan alltid ha det i åtanke…
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Ja, det är vackert där och lite kul är det att både jag och mina döttrar har en ”Svartån” som flyter genom våra respektive städer 🙂
      Febern får jag nog stå ut med ett tag. Hur länge får vi se, det kan variera från några dagar till flera månader. Det blir också nästan normalt efter ett tag och så länge jag kan vila mycket går det bra. Den här årstiden kan jag njuta av solen även när jag mår så här men en varm sommarsol undviker jag helst.
      Som du vet så planerar jag massor trots att jag inte vet när planerna kan genomföras 😉 Den här resan till Åre tror jag inte på men det känns ändå kul, nästan lite busigt, att faktiskt ha bokat tågresan 😉 Det är jobbigt att inte veta men, som jag ofta framhåller, jag har det mycket bättre än många andra som kanske måste oroa sig för att inte hinna få ett nytt organ innan det är för sent. Den stressen har inte jag och när jag tänker så är det ganska ok att jag får vänta 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. Så många vackra bilder från din promenad. Bra kämpat och lön för mödan det fick du. Jag har bara varit i Örebro en gång men känner igen väldigt mycket. Just Wadköping och slottet gillade jag verkligen. Här är himlen gråare i dag och blåser det gör det. Som vanligt alltså 😉

    Kram och trevlig tisdag!

    Gilla

    Svara

    • Tack 🙂
      Jag var faktiskt ganska duktig som kämpade på 🙂 men det var helt klart värt det.
      De platserna är nog de mest välbesökta i Örebro. Eller ”Svampen” kanske kommer på första plats men den ska jag besöka en annan gång 😀
      Dagen började med sol men nu har jag nog ungefär samma väder som du.
      Kram och detsamma!

      Gilla

      Svara

  5. Djuren de vackra djuren gör otroliga underverk med oss. Guld att få vara med dessa fina kissekattor.
    Wow vilka fina bilder du har tagit och varenda en *njuter*
    Bra gjort att din resa är bokad och allt runtomkring är ordnat. Tur att du inte visste vad du svarade på 🙂
    Blir kanon detta vad än som kommer att hända och ske med dig *kul*
    Fina bilder säger jag igen/ kram

    Gilla

    Svara

    • Ja, älskar man djur så faller man pladask för dessa fina sötnosar 😀
      Tack! Det är kul att komma bort härifrån och hitta nya fina motiv någon annanstans. I Örebro har jag tillgång till både djur och natur, fast inte på samma ställe 😉
      Haha, jag är fortfarande lite förvånad över att jag fick till biljettbokningen på rätt sätt och att jag bokade samma tåg som min svägerska. Dessutom lyckades jag boka plats bredvid henne. Väldigt skickligt gjort i det tillstånd jag befann mig 😉 Andelsveckan är min oavsett om jag åker dit eller inte så det skulle kännas bra om någon utnyttjar den. Förra året stod den tom och det känns tråkigt.
      Självklart blir det bra i slutändan. Det är den övertygelsen som gör livet ganska bra 🙂
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

Lämna en kommentar