Jag fnissade samtidigt som jag skrev rubriken för jag förstår att den kan ge intryck av att jag är mitt i en livskris och att djupa och livsomvälvande tankar och beslut har intagit min hjärna. Så är det inte. I alla fall inte när det gäller de stora avgörandena. Jag har bara märkt att jag har börjat prioritera andra saker än jag gjorde förut. Kanske kan jag jämföra det med att blivande mammor ofta ”boar” när barnets ankomst närmar sig. Jag gör tvärtom. I alla fall är det så jag tror att det är. Jag längtar efter tiden efter operation och återhämtning. Då, när jag ska göra allt jag inte gör nu. I mina tankar återkommer jag hela tiden till ordet ”fri”. Jag ska vara fri att göra precis vad jag vill och när jag vill. Jaja, jag vet att jag aldrig kan bli helt fri, varken ekonomiskt, medicinskt eller från åtaganden, men jag ska ha så lite som möjligt som hindrar mig.
Successivt har mina tankar fört mig åt det hållet och nu märker jag att även mina handlingar gör samma sak. Väldigt små saker, nästan inget som märks, men ändå så att jag själv funderar över vad som har hänt. Är det här jag eller är det bara en reaktion på min begränsade tillvaro. Den börjar kännas ganska hopplös och jag behöver peppa mig själv med framtidstro och massor av planer. För att kunna förverkliga alla dessa planer (bl a vill jag ha en långsemester på t ex Cypern i kanske tre månader vintertid) måste jag tänka om lite. Helt plötsligt har jag insett att då är det inte bra att ha en massa levande växter som någon måste ta hand om. Jag vill inte slänga dem så länge de är fina men blir de för stora och otympliga eller börjar se ut som om de inte trivs längre, då åker de ut i komposten. Jag är ingen blomstermänniska och har levt efter filosofin att de växter som inte trivs med min behandling ska inte vara hos mig. Men jag har ändå alltid velat ha grönskan och blommorna i mitt hem. Nu har flera växter bytts ut mot konstväxter och långsamt förvandlas min tillvaro till något mindre krävande. Just nu står dessa två växter, som jag inte vet vad de heter men de växer som ogräs, och väntar på att förpassas ut. Förr skulle jag ha tvekat länge innan jag kunde göra något sådant men nu känns det bara skönt. Inte likt mig alls.
Min förändrade livsinställning märks även på andra sätt. Mina tankar om hur jag vill bo håller på att hamna i något jag aldrig trodde skulle hända. Så länge min syster vill bo kvar här vill jag också bo här och dela hus med henne. Hon har varit min räddning och jag har aldrig ångrat att vi blev ”Sysbo”. Jag skulle inte kunna trivas lika bra med någon annan efter att ha blivit änka. Men den dag hon tycker att det är dags att hitta något annat så tror jag inte att jag vill följa med till ett nytt hus med trädgård. Ska jag vara fri så ska jag ha en hyreslägenhet med stor, fin balkong i ett fint läge. Jag ser inom mig hur jag sitter på min balkong på Frösön och tittar ut över Storsjön. Att bo i lägenhet, tätt ihop med många andra, har tidigare känts som en omöjlighet för mig. Nu har jag börjat tänka på alla fördelar och alla krav som försvinner. I en hyreslägenhet, utan levande växter och utan en arbetskrävande trädgård, kan jag ha min bas och därifrån kan jag ge mig ut på äventyr utan att något hindrar mig. Just nu känns det väldigt lockande.
Jag älskar min Kasper och önskar att han kunde få finnas hos mig väldigt länge men om knappt en månad är han 15 år och jag är så realistisk att han inte är med i mina framtidsplaner. Jag vill inte ha en ny hund. Kasper kan inte ersättas och jag ska ju vara fri. En hund ger väldigt mycket annat men är också väldigt krävande och begränsande.
Jag har upptäckt att jag i mina tankar inte är rädd för att ge mig ut på äventyr ensam. Det känns jätteskönt att känna att det inte blir ett hinder. Självklart blir jag jätteglad om mina barn eller någon annan person som jag trivs med vill följa med men det är inte avgörande.
Jag var en stark kvinna förut men nu har jag blivit en målmedveten kvinna och jag har bestämt mig för att göra mitt liv till något som jag själv, utan onödig hänsyn till andra, vill ha. Jag vill inte vara egoistisk och otillgänglig, mina barn får alltid plats i mina planer och jag älskar att ha dem där. Men det får bli väldigt mycket på mina villkor.
Så här ser mina tankar om framtiden ut just nu. Hur det blir kanske blir en helt annan femma. Men det är det här som ger mig styrka när det känns lite jobbigt.
Min morgon såg i dag ut så här. Som ni vet är det också något som ger mig styrka 🙂
Så några helt misslyckade bilder…igen 😉 Båda bilderna har samma motiv men kameran gjorde dem till något helt oväntat. Kanske borde vi lägga ut våra misslyckanden lite oftare. Det kan bli ganska intressanta eller kul bilder.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Även om vi tror att vi känner oss själva så förändras vi ständigt under resans gång. Våra levnadsvillkor förändras också vilket gör att vi kommer in i andra tankebanor. Det märks ju tydligt på dig när det gäller ett eventuellt framtida boende och så vidare. På ett vis är det lite intressant att bli medveten om att man tänker på ett annat sätt och kan tänka sig större förändringar.
Kram
GillaGilla
Jag har nog alldeles för mycket tid över till funderingar 😉 Men det vore konstigt om jag inte förändrades när alla andra delar av mitt liv har förändrats. Du är också mitt uppe i en förändring, en väldigt rolig sådan, och kanske har fler på gång så du vet hur man kan förvåna sig själv med hur man blir. Du kanske redan vet hurdan mormor du kommer att vara men kanske upptäcker du nya sidor hos dig själv 🙂
Mitt boende kommer inte att förändras de närmaste åren men jag förbereder mig på flera andra sätt och jag tycker att det känns roligt 😀 Och visst är det kul att lägga märke till sin egen förändring.
Kram
GillaGilla
Visst är det så att vi själva och våra tankar förändras under resans gång och det är nog alldeles naturligt och samtidigt ett friskhetstecken! Spännande att läsa hur dina tankar går 🙂
Kram
GillaGilla
Det är spännande för mig också 😉 Inte kunde jag tro att jag skulle tänka så här. Jag, som ville bo på landet med naturen som enda granne, tänker mig nu ett liv i en lägenhet i de centrala delarna av en stad 🙂 Men det skulle ge mig friheten att upptäcka massor av andra naturområden så egentligen är det inte särskilt konstigt. Om vi så småningom säljer huset får jag dessutom loss en del pengar som jag inte tänker låta sitta kvar på något konto tills jag dör 😉
Kram
GillaGillad av 1 person
Kloka tankar!
Kram
GillaGillad av 1 person
Åren går och vi förändras med dem, intressant nog beskriver du något jag själv upplever och ”brottas med”. Att jag väljer orden ”brottas med” är nog för att jag egentligen inte känner mig riktigt redo på något sätt, jag sätter mig lite på tvären helt enkelt 😉
Men det är ju som det brukar vara – jag är alltid lite på tvären 😉
GillaGilla
Du är alltså lite på tvären med dig själv just nu 😉 Ta det lugnt. Det är en process och den kan ta lång tid. Till sist kommer du också fram till hur du vill ha det. Men man vet aldrig hur det blir i slutänden. Jag kanske inte alls vill samma sak när det blir möjligt 😀
GillaGillad av 1 person
Ha ha – jag är alltid lite på tvären 😉
Men tankarna är väldigt lika dina – att lätta på ”livet”, låta det bli enklare och mer utifrån mig själv och min vilja och önskan. Inget annat än jag själv som hindrar mig egentligen men jag är ju lite på tvären som sagt 😉
GillaGilla
Kanske blir det så när man har nått en viss punkt i livet. Barnen klarar sig själva och plötsligt har man både mer tid och bättre ekonomiska förutsättningar att tänka på sig själv. I mitt fall är det bara jag själv som bestämmer men jag vet att min man skulle ha varit drivande i allt som jag tänker och vi skulle ha gjort det tillsammans. Det svåra skulle ha varit att lämna vårt drömboende men kanske hade ”friheten” segrat.
Ni kommer nog att fundera mycket och länge innan ni gör något drastiskt och det är klokt att låta tankarna landa. Det är inte lätt att ge upp ett liv man trivs med för något som verkar lockande men som ändå är ganska osäkert. Lycka till med funderandet 😀
GillaGillad av 1 person
Alltså vad jag spådde rätt om dig *skrämmande bra* inte med alla ord som du nu har skrivit men … Kolla mitt svar till dig i mitt inlägg om nuet.
Alltså så uppfriskande inlägg … du har framtidsplaner och har redan börjat att planera *bra*
Hade du bott närmare hade jag hämtat dina två krukväxter.
Mycket bra inlägg … här är en kvinna med framtidstro … bravo/ kram
GillaGilla
Tack, du skriver så snälla ord till mig 🙂 När man väl har upptäckt hur mycket bättre måendet blir om man försöker se möjligheter i stället för alla hinder, då är det inte så svårt att fortsätta så. Jag känner mig uppgiven i bland men det brukar gå fort över. Inget jag själv kan ta åt mig äran för. Jag har bara blivit sådan och det är väl kanske både tack vare mina föräldrar och min uppväxtmiljö 🙂
Du skulle gärna få mina växter om du hade möjlighet att hämta dem. Nu ligger de ute på komposten och det blev mycket ljusare i det fönster de stod i förut 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Jag skriver alltid från mitt hjärta och vad jag själv tycker och tänker … så sträck på dig.
/ kram
GillaGillad av 1 person
Tack, du satte några ord på mina egna tankar, eller de uteblivna tankarna för mig kanske. Jag funderar i liknande banor angående framtiden. Du låter fortfarande som en stark kvinna, och dessutom målmedveten ❤
GillaGilla
Det finns mycket att fundera på när man har kommit en bit in i livet och det har skett förändringar, så är det för oss båda. Jag känner att jag har en fördel jämfört med många andra. Jag vet att jag ska må bättre och därigenom orka företa mig mer. Om jag inte visste att bättre tider väntar så skulle jag inte ha alla dessa planer och livet skulle inte vara riktigt lika roligt. Jag vet att du kämpar väldigt för att du också ska hitta ett sätt att må bättre och med framtidstro kan man nå långt. Jag önskar så starkt att du ska hitta det som långvarigt hjälper dig så att du också kan känna glädjen i att göra upp roliga planer. Du är också en stark kvinna och du sätter hela tiden upp mål. Vi är nog lite lika 😀
Kram ❤
GillaGilla