Jakten på hösten

I går såg jag några små tecken på att hösten närmar sig men jag var väldigt fokuserad på att hitta svamp så jag letade inte så noga efter färgförändringar i naturen. I morse verkade regnrisken vara obefintlig så ”Nikon” fick följa med ut för första gången på länge. Mobilen har fått duga ett tag. Mitt mål var att hitta hösttecken och jag bestämde mig för att inte ta med en enda liten svamp hem.

Jag behövde bara öppna dörren och titta över till grannen för att se det här:

CSC_0052

Jag gick förbi vår närmaste granne, korsade en gata (eller krossade striten, som mina föräldrar brukade säga) och där på trottoaren trampade jag omkring i något som väl måste vara ett hösttecken. Fallfrukt från flera päronträd. Hur försiktig jag än är lyckas jag alltid mosa något päron under skorna när jag går förbi här. När jag kom runt hörnet såg jag att även en del löv har börjat falla och gulna.

 

DSC_0050CSC_0054DSC_0048

När vi kom till skogen såg det fortfarande sommargrönt ut förutom några enstaka gula eller röda löv på marken.’

DSC_0002DSC_0005

 

Men ju längre in i skogen jag gick desto fler höstfärger såg jag. De finns där nu, men de är inte så framträdande ännu.

CSC_0066CSC_0067CSC_0069DSC_0032DSC_0033DSC_0034DSC_0041

Men det finns annat än höstfärger att titta på i naturen. Efter regn kommer hängande regndroppar och de fascinerar mig alltid.

CSC_0068CSC_0065CSC_0062

Ett nypon kanske kan kvala in i kategorin hösttecken. Det har i alla fall rätt färg.

CSC_0058

Den här bilden visar jag i repris bara för att ni ska kunna jämföra med nästa bild. Så här vita och fina är fjälliga bläcksvampar när de är unga och fräscha. Men om man väntar lite för länge…

CSC_0032…så mognar de och ser snart ut så här. Inte lika aptitretande längre. När man ser det här förstår man varför de heter som de gör.

CSC_0060

På marken samlas den kletiga massan och till sist återstår bara en oljig, blöt fläck. Kanske är det därifrån uttrycket kommer 😉

CSC_0061

Hur gick det då med min föresats att inte plocka svamp? Jo, jag lyckades. Jag såg en del fina bläcksvampar och några soppar men jag stod emot frestelsen och för första gången, sedan jag kom hem från stugan i Målsånna, rensas det inte svamp hemma hos mig.

Att lära av sina misstag

Mina misstag ska jag berätta om lite senare men först vill jag visa att hösten börjar komma till Mjölby. Det mesta är fortfarande väldigt grönt men ett och annat höstlöv har fallit ner till marken och om jag lyfter min blick och tittar upp i trädkronorna så ser jag att det är på gång även där. Härliga tid! Snart är alla vackra färger här och det kommer att prassla om fötterna när jag går mina promenader. Stigarna brukar vara täckta av löv i olika färger. Mest gult men även en del röda inslag. Något att se fram emot. Förhoppningsvis visar sig solen ibland också.

 

_20170909_152212_20170909_152619

”Learning by doing” är ett välkänt uttryck och det är precis det jag har gjort. Eller kanske jag ska kalla det ”learning by mistakes” för det stämmer bättre.

I går skrev jag om alla fjälliga bläcksvampar som jag hittade. Någonstans på nätet läste jag att det går att torka den svampen men kanske borde jag ha tänkt till lite extra eftersom det i samma stycke stod ”i en svamptork”. Jag har ingen svamptork, kanske måste införskaffa en sådan till nästa säsong, så jag la ut min rensade svampskörd på en tidning precis som jag brukar göra med svamp som ska torkas. På kvällen, när jag skulle byta ut tidningen (den blir alldeles blöt efter en stund och måste bytas ut) såg jag att mina fina, vita bläcksvampar började svartna. När man rensar bläcksvamp är det viktigt att ta bort alla missfärgade delar så det här kändes inte alls bra. Jag vill inte ha svart bläcksvamp så alltihop åkte ner i komposten. Tråkigt, men jag väljer att se det från den positiva sidan. Nu har jag lärt mig något nytt igen. Man ska absolut inte lägga fjällig bläcksvamp på tork på en tidning. Förmodligen går processen alldeles för långsamt.

DSC_0001

Nästa lärdom blev att låta bli att plocka kremlor. Jag fick syn på dessa kremlor vid stigen och kunde inte motstå dem. Jag vet att smakknepet är bra även här, inte bara när det gäller soppar. Därför tog jag några små tuggor av några av kremlorna. Jag konstaterade att de smakade milt och gott och spottade sedan ut det jag hade tuggat på. När jag kom hem läste jag på om kremlor och allt verkade bra eftersom nästan alla oätliga sorter ska smaka väldigt skarpt. Men inte riktigt alla. Någon sort har först en mild smak som efter ett tag blir skarp och hos en annan sort har foten en mild smak medan skivorna under hatten smakar skarpt. Jag konstaterade att jag måste smaka ordentligt på precis varenda hatt för att vara säker. Dessutom var jag tvungen att tugga ganska länge för att övertyga mig själv. Sagt och gjort. De första svamparna klarade smaktestet men sedan blev jag tveksam till flera andra. De smakade så milt och gott först men efter en stunds tuggande så tyckte jag att jag kände en skarp, lite stickande smak. Jag går efter försiktighetsprincipen när det gäller svamp så alla kremlor åkte ner i samma kompost som den svarta bläcksvampen.

Lite synd att det blev så men jag har, som sagt, blivit lite klokare. Mina visdomsord till mig själv får bli: plocka inga kremlor utan att tugga länge på en smakbit och lägg inte ut fjällig bläcksvamp på en tidning för att torka.

CSC_0003

Jag gjorde något bra också. En lika stor skörd med fjällig bläcksvamp, som den från i går, fick följa med mig hem och den förvällde jag och frös in i burkar.

Jaja, jag vet – ni börjar tröttna på svamp.

Det trodde jag att jag också hade gjort. Efter att ha plockat stolta fjällskivlingar på varje morgonpromenad i över en vecka, kände jag mig klar med svampplockning. Då dök nya sorter upp och det är så svårt att bara gå förbi. Jag trodde att jag hade hittat massor av smörsopp, hattarna såg lika klibbiga ut, men vid lite närmare granskning såg jag att de inte hade någon ring på foten. Jag tog i alla fall med mig bara ett litet gäng svampar eftersom jag ville konsultera svampboken för att vara säker. Kanske mindes jag fel. Men jag hade rätt. Nu gjorde det inget för enligt mina efterforskningar är det här grynsopp och den är en lika fin, trestjärnig matsvamp som smörsoppen.

DSC_0012

Hatten är dock lika slemmig (ännu en slemsvamp) och egentligen ska en svampkniv följa med ut i skogen vid svampplockning. Problemet för mig är mina två svansviftande följeslagare. Det är lättast att bara stoppa ner svamparna i en påse och ta hand om dem när jag sitter hemma i lugn och ro. Det gick bra. Det kladdiga skinnet på hatten hade inte torkat in ännu så jag kunde lätt ta tag i det och dra bort det från hattarna. Inte lika slemmigt som hos citronslemskivlingarna tack och lov. Jag vet faktiskt inte om det är nödvändigt att ta bort skinnet men så lärde min man mig att man ska göra och det känns trevligare att tillreda svamparna utan slemmet.

Jag skulle kunna plocka hur många grynsoppar som helst. Nu växer de överallt. Men de hör inte till mina största favoriter, lite väl svampiga för min smak. De ska blandas med annan svamp i någon slags matlagning så småningom.

DSC_0010DSC_0013

I morse var jag helt övertygad om att jag var färdig med svamp för den här säsongen. Men vad gör man när det helt plötsligt dyker upp ett helt hav (nästan i alla fall) med fjällig bläcksvamp. Det är helt omöjligt att bara strunta i dem. Det var länge sedan jag plockade bläcksvamp så även om jag kände väl igen dem ville jag ändå kolla upp dem lite innan jag helt säkert kan säga att det är just sådana. Det enda som får mig att tveka är en fot. Hatten var som den ska och den växte bland alla andra bläcksvampar, men foten var inte helt slät och vit. Mer forskning krävs innan jag vågar äta min svamp. Jag har en liten förhoppning om att kanske få svar av duktiga och kunniga Anki om vad det är. Foten syns längst ner till vänster på bilden. Jag slängde den men hatten hade trillat av när jag kom hem så jag vet inte vilken hatt som hör till. Om det är något mysko med den foten så slänger jag hela svampskörden.

CSC_0032

Bläcksvamp ska bara plockas om den är helt vit. De små exemplaren brukar vara fina men jag blev lite förvånad när denna lilla bebissvamp såg ut så här på insidan. Inte så kul och om man väntar för länge blir hela svampen en svart, klibbig sörja (därav namnet). Det vill man inte ha.

CSC_0036

Jag kommer förmodligen att plocka ett nytt lass med fjällig bläcksvamp i morgon. Men då kommer jag att vara väldigt noga med att kolla alla fötter så att jag inte riskerar att behöva slänga bort allt.

Som lite omväxling till all svamp kommer här ännu en kvällshimmel från Mjölby.

DSC_0007

Det blev så tyst i bloggvärlden

Jag har själv inte varit aktiv på några dagar och kanske är det därför jag inte har tänkt på hur tyst det har varit från er sida, kära bloggvänner.  I dag har har det dock känts lite tomt och det tog en stund innan jag förstod varför. Många av er brukar vara väldigt snabba med att svara på kommentarer och plötsligt kom jag på vad det var som saknades. Jag har läst era inlägg och skrivit kommentarer men det har inte plingat till som det brukar i min mobil när svaren kommer. Jag kunde inte tro att ni allihop samtidigt har slutat svara på kommentarer eller att alla har varit lika upptagna. Nu har jag precis gått igenom alla inlägg några dagar bakåt i tiden (jag följer er på ”bloglovin” och har en lista där) och jag vet nu att ni har svarat lika snällt som vanligt. Det är något annat som är fel eftersom jag inte har fått aviseringar om det.

Jag undrar om det bara är era svar som inte syns hos mig eller om kommentarer också försvinner eller inte går att få igenom. Om jag inte får en enda kommentar på det här inlägget så måste jag leka detektiv. Det kanske inte är så krångligt och jag borde väl ha tittat i ”inställningar” innan jag skrev det här. Men det är för sent nu så jag gör det efteråt i stället 😉

Livet är ganska händelselöst. Jag plockar svamp (surprise!). Men nu har jag bestämt mig för att inte plocka en enda stolt fjällskivling till. De sista exemplaren fick följa med mig hem i morse men nu vill jag inte ha fler…och ingen annan svamp heller känns det som.

I dag kom jag äntligen iväg och lämnade in min krånglande mobil. Jag är så nöjd med min gamla, spruckna så jag vill egentligen inte ha tillbaka den andra. Men gäller fortfarande garantin så är det dumt att inte utnyttja den och det är ju bra att ha en hel telefon i reserv. Det blev ett besök på Rusta också för att fylla på hundgodisförrådet. Det blev dentasticks (en billigare variant än originalet) och torkade kycklingfiléer. Nu har jag så vi klarar oss i flera månader. Vanliga tuggpinnar ger jag inte min hund. Dels för hans känsliga mages skull och dels för att de är fulla av kemikalier och är restprodukter som inte ens duger till bilsäten. Men torkade kycklingfiléer är både smaskigt för en vovve och bättre för hans mage.

018

Misslyckade bilder

Alla har nog varit med om att de foton man tar inte blir som det man såg i sökaren, eller på displayen. Oftast raderar i alla fall jag de bilderna direkt och försöker igen. Men i går kväll blev det tvärtom. Jag var inte nöjd med de bilder som visade en korrekt bild så jag raderade dem. Men de misslyckade bilderna blev ganska spännande. Suddiga men fantasieggande. Vad är det vi ser egentligen? Jag vet, och ni kan säkert också klura ut det. Men hur en kamera, som hålls så stilla som mina händer klarar att hålla den, kan få till ljuset så här, det kan inte jag förklara. Jag förstår att det har att göra med optik, ljuskänslighet etc. Alla finesser som gör en kamera till en kamera. Jag vet för lite om hur min kamera fungerar för att kunna förklara och för mig är det inte så viktigt. Men nog skulle en bra historieberättare kunna få till något spännande av de här bilderna. Synd att de är så suddiga för annars skulle de kunna vara ganska fina.

CSC_0002DSC_0005

Det här däremot, det är en man som hänger i skogen. En man av plast och förmodligen en figur som många ungar känner igen. Kanske en actionhjälte eller en skurk från samma story.  Han ser väldigt sammanbiten och koncentrerad ut men inte särskilt ansträngd. Han hängde bra där så jag lät honom fortsätta med det. Kanske någon har placerat honom där för att ägaren lättare ska hitta honom.

_20170902_080519

Jag fortsätter att plocka stolta fjällskivlingar på mina morgonpromenader. Men nu börjar det område, som är inom min räckvidd, bli tömt och tillväxten är inte så snabb längre. Kanske var det sista omgången som kom hem med mig i dag. Jag har sett att det finns både kremlor och en del smörsoppar också men de har fått stå kvar. Det var länge sedan jag plockade kremlor och jag måste nog läsa på lite. Jag minns hur jag brukade smaka på dem för att avgöra om de var ätliga. Men det var min man som var svampkännaren och jag litade på honom. Därför vill jag känna mig mer säker på mig själv innan jag börjar fylla mina påsar med just kremlor. Många andra svampar växer också där ute nu men jag skulle aldrig få för mig att plocka något som jag inte är säker på att jag kan äta. Kanske räcker det med svamp nu. Men det är svårt att sluta när man väl har börjat plocka. Ett beroende. Ett kul och bra beroende men ändå, det är lätt att bli väldigt fast.