Självplågeri

Hösten har fått mig att tänka tillbaka, bli lite nostalgisk och minnas höstfärgerna och luften ”hemifrån”. Men inte bara från närområdet där vi bodde utan kanske ännu mer från fjällvärlden. Ovanför trädgränsen, helst högt uppe på en fjälltopp, finns den totala lyckoupplevelsen. Den karga miljön som skiftar i så många färger, den höga och torra luften, alla små rinnande fjällbäckar och den helt ofattbara, fantastiska utsikten. Jag misstänkte att jag kanske förskönar bilden av hur det var och förbättrar mina minnen. Så underbart kan väl inget vara. För att få hjälp att minnas rätt googlade jag på bloggar om Jämtland och jag fann det jag mindes och kanske ännu bättre.

Det var smärtsamt samtidigt som det var helt underbart. Jag tittade på otroligt vackra bilder, en del från platser jag känner igen. Det var verkligen en sorts självplågeri för jag ville stundtals bara gråta för att jag inte längre har tillgång till detta. Två bloggar, där de som bloggar är friluftsmänniskor med kunskaper om både fotografering och natur, hittade jag. Jag tittade på deras foton och jag blev alldeles rörd och kände den välbekanta klumpen av längtan och saknad.  Men mest blev jag glad och bestämde mig för att jag ska dit så fort jag bara kan. Om jag kan få till några foton därifrån som påminner bara lite om de foton dessa duktiga fotografer bjuder på så är det tillräckligt för att de som gillar natur ska tappa andan av hänförelse.

Det finns inget som kan slå upplevelsen man får av att stå på en fjälltopp i klart väder och titta ut över världen. De foton jag har från den tiden är alla tagna med mobilkamera så de ger inte full rättvisa åt naturen. Jag längtar efter att låta er följa med på fjällvandring om något år. Då ska jag förhoppningsvis kunna ta mig dit igen och klara av en lite mer ansträngande utflykt än jag orkar nu. Men kanske kan jag ge er en liten fingervisning så att ni kan förstå mina känslor och min längtan tillbaka.

041,01053059103109114130

På den sista bilden står jag på ett fjäll i Härjedalen och det blåste starka vindar uppe på kalfjället. Men det var inte särskilt kallt och vi frös inte. Det var ändå skönt att täcka ansiktet och ta på vantarna. Är man bara rätt klädd spelar det inte så stor roll om vädret är lite si och så. Det går ändå att njuta av att vara helt ensamma på ett fjäll och känna att man har tillgång till en så stor del av världen.

Bokmärk permalänken.

En kommentar

  1. Helt fantastiska bilder och jag förstår dig. Jag har inte varit i Jämtland men var i Kiruna och Jukkasjärvi för ett antal år sen. Vilken naturupplevelse! Vi körde skoter på älven och såg renar och hundspann och fantastiska fjäll (eller berg?) runtomkring. Det var närmast en religiös upplevelse. Jag kände också likadant efter mitt besök i Japan, detta underbara land, alla fantastiska tempel, underbara artiga människor, rena och trygga land. Jag hade svårt för att titta på bilder efteråt för att jag blev så väldigt berörd. Nu när jag tittar på bilder kan jag inte förstå att jag ska få komma dit igen. Så planera in en fjälltripp! Jag vill så gärna se bilder!
    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Förhoppningsvis blir det ännu bättre och finare bilder när jag får komma dit och använda en riktig kamera 🙂 Fjäll är högre än trädgränsen så om det växer träd på toppen (mer än någon enstaka förvriden liten parodi på träd) så är det ett berg.
      Du förstår säkert mina känslor eftersom du kan känna likadant för Japan. Det ska bli kul att få se alla dina bilder därifrån senare 😀
      Så fort jag har klartecken från läkare och känner att orken är tillbaka så bär det av norrut 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

      Svara

  2. Kan tänka mig att det är en fantastiskt vacker och storslagen natur vilket dina bilder också visar. Själv har jag bara varit i fjällen vintertid men även då var det mycket vackra vidder. Din tid kommer så då ser jag fram emot att få se nya bilder!

    Kram

    Gilla

    Svara

    • Tack! Ja, jag ska upp på ett fjäll så snart orken finns igen och andningen fungerar som den ska 🙂 Men jag börjar nästan ge upp tanken på att komma upp till Åre v 5 för att utnyttja min andelsvecka (jag blev aldrig av med den).
      Kram

      Gilla

      Svara

  3. Det ser så härligt ut! Och du har mycket att se fram emot när orken så småningom återvänder! Mina egna fjällminnen kommer från min barndom så de är nog färgade av både det ena och det andra – kanske dags att jag skaffar mig lite minnen från ”nutid” också 🙂

    Gilla

    Svara

    • Alla längtar inte efter samma sak och om jag ska analysera mig själv så är det naturligtvis mycket saknad efter alla delar av det liv jag hade som gör att jag känner som jag gör. När jag väl kommer dit kanske det mest kommer att kännas tomt utan min livskamrat som bär med sig sin ryggsäck med den sotiga kaffepannan. Men jag behöver komma dit och ta reda på hur det verkligen förhåller sig och innan jag gör det blir jag inte av med denna längtan. Jag rekommenderar verkligen att du besöker fjällvärlden men för dig kanske det är havet som lockar mest. Eller så kan du njuta lika mycket av all vacker natur och det är ju det allra bästa 😀

      Gillad av 1 person

      Svara

  4. Minnen och platser från barndomen och uppväxtåren sitter nog alltid djupt i våra medvetanden. Du har ju dessutom bott i Jämtland större delen av ditt liv så det är klart du längtar!
    Vi har varit en del i fjällen – bara sommartid då ingen av oss är några skidåkare … och bara någon vecka åt gången. Tanken var alltid att när barnen är utflugna, när vi blir pensionärer – då ska vi fjällvandra! Nu ville livet annorlunda och efter Lasses olycka för mer än 20 år sedan så är det inte möjligt. Det kompenseras av att vi har husbilen och kan se den vackra naturen ändå … och jag försöker fota det vackra jag ser från platser dit han inte kan ta sig … men någon fjällvandring blir det nog aldrig.
    Fantastiska bilder! Hoppas du snart kan återvända dit och njuta av de vackra vyerna och den sköna fjälluften.

    Gilla

    Svara

    • Jag började räkna och nej, jag har faktiskt bott utanför Jämtland längre. Men de tjugo år jag har bott där är de år då jag har trivts bäst och verkligen känt mig hemma. Men Jämtland har ändå alltid varit min fasta punkt eftersom vi flyttade en hel del. Somrarna tillbringade jag och min storasyster alltid hos farmor och farfar i den stuga som jag och min man senare renoverade och bodde permanent i. Så eftersom jag är född i Östersund och alltid har haft Optand som en slags trygghet så har det ändå varit den plats som har varit med mig hela livet, även om jag rent fysiskt inte har bott där mer än ca tjugo år.
      Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss, det vet både du och jag nu, men vi gör det bästa vi kan av det och hittar nya vägar för att må bra. Om du vill komma lite högre upp i fjällvärlden så rekommenderar jag att åka vägen över Stekenjokk nästa gång ni far norrut. Fjärde bilden i inlägget är taget från den plats där vi står med bil och husvagn. Det är en helt fantastisk väg att åka och den tar dig upp till fjälltopparna. Det finns massor av ställen att övernatta på också.
      Det som ger mig styrka är alla tankar på allt som väntar och allt jag ska uppleva senare. Självklart ska jag upp och vandra i fjällen. Förhoppningsvis redan nästa år 😀

      Gillad av 2 personer

      Svara

      • Tack för länken. Jättekul att få se dina bilder men så synd att ni inte fick stanna till och titta lite mer. Det har varit ganska mycket skriverier om äggtjuvarna och till sist tog man till denna lite hårda åtgärd. Vet inte om det hindrar de som är oärliga men förhoppningsvis blir det i alla fall svårare för dem.
        Nu, efter en skön morgonpromenad och sedan lite kaffe, ska jag sätta mig och rensa dagens fina skörd av blodriskor 😀

        Gillad av 1 person

  5. Ja du nog är det underligt hur vi människor är. Jag längtar till havet och till stränder och värme och du längtar till Jämtland och fjällen. Fjällen är inget för mig, bara ödsligt blåsigt och oftast kallt. Jag gillar skogen och sjöarna bättre men som sagt., Inte skulle det vara dumt att få åka till Italien och gå omkring på stränderna och njuta av värmen. Det var åtta år sedan jag var iväg och det känns alldeles för länge.

    Gilla

    Svara

    • Det är nog tur att vi människor är så olika för annars skulle det bli ganska tråkigt 😉 Kanske är det så att vi längtar till det som vi inte kan få, i alla fall inte just nu. Jag hoppas verkligen att du kan få komma iväg till Italien igen och vandra på en strand. Eller kanske något annat lika fint land. Det sägs att Kroatien är lika fint men billigare och dit skulle jag vilja åka 🙂 Men först måste jag få komma upp till fjällen och lite jämtländsk natur. Sedan får vi se om det räcker att bara komma dit på besök eller om jag så småningom flyttar tillbaka. Man vet aldrig 😉

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar