Svampögonen aktiverade

Jag hade en liten tanke om att kanske hitta svamp under de här dagarna. Varför jag skulle ha större tur här i norra Småland än hemma i Östergötland vet jag inte. Men jag har fått för mig att det har regnat mer här och då borde skogarna fyllas av diverse svampar. På vår morgonpromenad kom jag och hundarna ganska snart till den här skylten:

DSC_1122

Självklart vek vi av från grusvägen och följde stigen in i skogen.

DSC_1124

Snart fick jag förklaringen till att den kallas för tankarnas stig. Med jämna mellanrum dök det upp skyltar med diverse kloka ord. Jag stannade och läste på några av dem men jag var mest fokuserad på att leta efter svamp så jag slutade ganska snart att bry mig om de kloka texterna.

 

Mitt spanande gav ett ganska ynkligt resultat. Förmodligen är det inte optimalt att följa en väl använd stig när man vill hitta svamp. Det har trampat många svampletare här före mig. Men till sist hittade jag ändå en väldigt liten citronslemskivling. P g a regnrisken var bara mobilen med så texterna ovan och färgerna på svampen är inte av bästa kvalitet. Men skivlingen är gul längs ner på foten och väldigt slemmig på hatten. Jag och min man kallade dem för slemmig citronskivling men jag blev lite osäker och googlade och tydligen är det korrekta namnet citronslemskivling. Nu ska jag försöka komma ihåg det.

_20170825_180155

Jag stoppade ner min lilla svamp i en bajspåse (min speciella svampväska var kvar i stugan av någon anledning) och vandrade lite besviken tillbaka till vårt tillfälliga hem. När jag var precis utanför tomten såg jag dem. I gräset där jag stod växte massor av soppar. Många var så där små och fina som jag helst vill ha dem. Jag kunde inte genast avgöra vad för slags soppar det var men tankarna gick åt björk- eller kanske aspsopp för jag såg att de var prickiga på foten.

Jag gick in och lämnade hundarna för att ha fria händer när jag skördade alla soppar. Vilken lycka. Tänk att jag inte hittade mer än en ynklig liten svamp i skogen och så fanns allt detta precis utanför vår tomt. Så småningom kom jag fram till att det måste vara tegelsoppar. Jag hoppas på Ankis hjälp med det korrekta namnet men jag är ganska säker på att jag har rätt.

 

Här är den skörd jag fick ihop på bara en liten gräsfläck. Kanske måste jag titta lite längre bort i morgon men det känns i axlar och nacke att jag har rensat den här lilla mängden så vi får se i morgon hur det blir. Förmodligen har min syster rätt när hon säger att jag inte kan låta bli.021

Som ni ser så är jag ganska glad när jag tar hand om min svamp. Platsen jag sitter på är inte den sämsta för utanför finns sjön att vila ögonen på ibland.

022

Den färdigrensade svampen förvällde jag först och sedan stekte jag den för att få lite yta och lite mindre svampig känsla. De enda kryddor jag hade var salt och vitpeppar men jag var glad för att jag hade stoppat ner åtminstone de kryddorna i väskan hemifrån. Jag skulle helst ha velat använda citronpeppar för det är väldigt gott på svamp.

023

Sedan bjöd jag min syster på svampmackor. Ingen av oss  hade med oss något bröd som var perfekt för ändamålet men min syster hade fullt godtagbart bröd. I ett av köksskåpen hade någon lämnat kvar vetemjöl så jag kunde göra en stuvning och sedan toppade jag med ost. Det blev gott och ingen av oss mår dåligt ännu så vi får väl hoppas och tro att jag hade rätt om svampsorten 😉

024

Den småländska luften och alla nya lukter i kombination med bad i sjön ger trötta hundar. De turas om att ligga på varandras sovplatser och så här gott sussar Kasper efter dagens aktiviteter.

025

Målsånna

Ett alldeles nyupptäckt ställe med permanentboenden och uthyrningsstugor blandat. Vår lilla stuga, som heter Blåsippan, ligger precis vid Anebysjön och ännu en gång njuter jag av att kunna titta ut över sjön vad jag än sysslar med. Undantaget är mitt sovrum men där ska jag ju i alla fall mestadels ha ögonen stängda, så jag kan överleva utebliven sjöutsikt därifrån.

Jag är väldigt stolt över mig själv just nu. Jag är en teknisk idiot men nu har jag lyckats koppla upp datorn mot min mobiltelefons G4-nät. Min syster hjälte mig en god bit på vägen i går men vi lyckades inte klura ut hela lösningen. Nu, när jag som vanligt är uppe tidigt på morgonen, har jag listat ut det som fattades och kan alltså surfa och blogga med datorn. Jag hade klarat mig med att bara kolla läget på min mobil ibland (gillar inte att skriva på den) men livet blir faktiskt roligare av att kunna ansluta även datorn. Javisst, vi klarade oss utan sådant förr i tiden men nu har vi vant oss vid allt kul nätet erbjuder så varför ska vi avstå från det när möjligheten ges att koppla upp sig.

I går eftermiddag packade vi in oss i syrrans bil och gav oss iväg. Vägarbeten sinkade oss en kvart men vi hade ingen tid att passa så vad gjorde det (förutom att två kontrollfreak, som är inställda på något, har lite svårt att ställa in sina hjärnor på något nytt). Vi kom i alla fall fram till en söt, lite avskavd stuga, som ligger ca 10 m från sjön och det är precis så fint som vi hade föreställt oss. Nalle fick glädjefnatt när han såg att han har en sjö. Det var galopp ut i vattnet, några varv runt stugan av ren glädje och sedan ner och virvla runt i vattnet igen. I vanliga fall lyder han sin matte och stannar på kommando även om något djur springer förbi. Men en sjö är alldeles för lockande för en vattenälskande vovve. Trots bandage fick han hållas tills han var nöjd och det gick inte att låta bli att glädjas med honom.

DSC_1111_20170824_171008_20170824_171114

Min syster satte upp sitt fårstängsel och vovvarna fick hålla sig på insidan av det medan vi packade in alla grejer. Jag hade även den här gången med mig stora kuddar som jag kunde bulla upp bakom bäddmadrassen i min säng och jag fick till det ganska bra. Jag har sovit otroligt gott i natt så min kropp måste ha gillat den väldigt mjuka sängen.

_20170824_170845

DSC_1121

Nu är det dags för hundpromenad så jag avslutar med några bilder från vår tomt och några gäster som besökte oss.

006008009011

Storasyster på besök

Inte bara storasyster utan även två av hennes döttrar kom och hälsade på mig en stund i dag. Planeringen gjordes med hänsyn till mina må-bra-tider och sovtider och intentionen var väldigt god men slutade ändå i att de kom alldeles lagom till min mat-och-sov-stund. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det. Det var ingen fara för jag visste att jag kunde ta det lugnt när de hade åkt och de var fullt medvetna om att hos mig är det inga långa besök som gäller. Min syster såg att jag höll på att somna och då tackade de för sig och åkte.

Som vanligt lever jag upp och blir glad när mina fina släktingar, både på min och på min mans sida, kommer förbi en stund. Jag brukar visserligen oftast vara glad men dessa besök gör mig ännu gladare. Tänk så lyckligt lottad jag är som har så många att tycka om, även om vi inte ses särskilt ofta.

Lite senare hade jag ett avtalat telefonmöte med min kontaktsköterska i Linköping. Efter rapport om provsvar och frågor om mitt mående, frågade jag varför det vid det här provtagningstillfället hade tillkommit ett prov. Ett prov som jag efter googling visste handlade om att kontrollera om jag hade någon alkoholkonsumtion. Läkarna på Sahlgrenska hade hört av sig och undrat varför det provet aldrig har varit med och de påpekade att de ville se svar på ett sådant. Min kontaktsköterska sa till mig att hon, efter att ha haft mycket kontakt med mig, inte ens hade tänkt tanken att det provet behövdes och därför hade det inte blivit gjort. Nu är i alla fall det provet också inlämnat och det visade att jag har skött mig bra. Jag var faktiskt tveksam till att äta av tårtan på min dotters bröllop när jag hörde att det var likör i den. Men så överdrivet noga kan man inte vara så att man inte ens kan ta en liten tårtbit. Och det gav inte heller utslag på blodprovet 😉

Jag kan rapportera att min matlagning redan har utökats med två nya rätter. Inga märkvärdigheter utan mer skåprensning. Jag hittade två recept som jag hade ingredienser till. Först blev det en korv- och broccoligratäng. Jag slängde ner några körsbärstomater i formen också och med lite pasta till blev det väldigt gott. Efter att ha ätit en portion blev det fyra matlådor som åkte in i frysen. I dag har jag gjort en ny kycklingrätt med soltorkade tomater, parmesanost, oregano, timjan och lite annat gott. Den glömde jag fota innan jag hade ätit en portion och fryst in de tre matlådor som blev över.

Ni inser nog också att så här kan det inte fortsätta. Jag kanske måste ändra mitt löfte till att bara göra en ny maträtt i veckan. Med alla dessa matlådor kommer frysen snart att spricka annars och det finns inte en chans att jag hinner äta upp allt. Jag måste kanske passa på att laga min mat de dagar då min syster är hemma och kan hjälpa mig att äta. Jag tror att hon skulle uppskatta det. Vi brukar skämta om att hon är lite besviken för att jag inte lagar en massa god mat åt henne. Hon skulle nog vilja att det var som när hon kom upp till oss i Jämtland en vecka på somrarna och jag serverade nya maträtter varje dag. Den tiden är förbi och kommer inte tillbaka. Men kanske kan jag bjussa på mat lite oftare än hittills.

CSC_0009

I morgon eftermiddag ger jag mig iväg till den lilla stugan, alldeles vid en sjö i en småländsk skog. Jag har ingen aning om ifall det finns wifi där så om ni inte hör något ifrån mig (kanske kan jag i alla fall kommentera era bloggar med mobilen) så vet ni varför. Är det på det viset så hörs vi nästa vecka i stället.

Dagg och sol i kombination

Ibland bjuder naturen på konstverk som man inte ser i vanliga fall. Spindelnäten finns alltid där, det känns när det fastnar trådar i ansiktet på mina promenader på skogsstigarna. Men en solig morgon då daggen inte har torkat bort ännu, då framträder dessa små underverk och plötsligt syns de överallt. Jag såg massor av nät men ingen spindel. Borde de inte sitta där och lura på alla flugor och andra insekter?

DSC_1107

Den här bilden tog jag med min gamla mobil. Den kanske hade blivit ännu bättre med Nikon men jag vet att den bara hade blivit en suddig röra med min nyare mobil. Jag vill verkligen inte byta tillbaka till den. Jag måste väl lämna in den på service men jag tror inte att jag kommer att använda den även om den blir som ny. Eller om jag t o m får en ny i utbyte. I stället får den bli min reservmobil och min gamla ”sony xperia z1 compact” och jag fortsätter att återigen vara kompisar. I alla fall tills ”sony xperia z5 compact” kommer ut på marknaden. Den vill jag ha!

De senaste dagarna har jag emellanåt ägnat mig åt att få ordning i mina receptpärmar. Mängder av utklippta och utskrivna recept låg lösa i en enda röra men nu är de sorterade, klistrade på papper och instoppade i plastfickor som nu sitter bakom rätt flik i pärmarna. Jag konstaterade att jag har massor av recept som jag aldrig har provat. Min matlagning hålls på en minimal nivå sedan jag blev ensam.  Det är inte kul att laga mat. Men jag måste ju äta och då och då gör jag något enkelt som det blir många matlådor av. När jag satt där med alla recept kände jag en liten lust att kanske åstadkomma något lite mer avancerat. Jag har ju tid. Allt behöver inte vara klart på en kvart. Jag bestämde mig för att hädanefter ska jag laga någon helt ny rätt minst två gånger i veckan. Det ska bli mer varierat än min nuvarande mathållning och jag ska bli duktigare på att även äta grönsaker (jag gillar ju grönsaker men är oftast för lat för att göra ens en sallad).

Det låter väl som ett ganska bra löfte till mig själv. När jag skriver att det ska bli mer avancerat än vanligt så betyder det inte så mycket eftersom det jag lever på nu oftast är väldigt simpelt. Det borde alltså inte vara så svårt att hålla mitt löfte och nu ska jag gå och inventera förråden för att se vad jag kan få till. Om inte annat så är det bra att ha några goda färdiga matlådor att ta med när det är dags för minisemester nr 2 på torsdag och över helgen.

 

Saker som kunde ha fungerat bättre

Regnkläder är väldigt bra. Jag har kostat på mig både ett set med jacka och byxor och något som är ett mellanting mellan kappa och jacka. Denna regnkappa når nästan ner till knäna och den är helt underbar när det regnar. I alla fall från huvudet och ner till just knäna. Där den slutar hamnar allt som har runnit av den, ända från luvan. Det innebär att jag kan vara helt torr till knäna men där plaskar det om mina jeans efter en liten stund. Jag kunde förstås ta på mig regnbyxorna men det skulle bli fruktansvärt varmt och klibbigt när det är varmt ute. Det konstiga är att nedanför knäna blir jag inte särskilt blöt. Det är bara ett litet område som fångar upp allt vatten. Det här kan inte vara ett fenomen som bara drabbar mig. Det borde vara känt för regnplaggstillverkare och kunskapen om att deras regnkappor ska vara någon dm längre borde finnas. Om jag någonsin behöver köpa en ny regnkappa så vet jag i alla fall vad jag ska titta efter.

En annan sak, som inte är riktigt som den ska, är min mobil. Den har varit seg nästan från första dagen jag köpte den. Inte så seg så att jag har orkat reklamera den men jag har märkt att den långsamt blir sämre på flera sätt. Nu har gränsen för vad jag accepterar nåtts. Jag kan stå ut med att skärmen låser sig några sekunder ibland och att det emellanåt tar evigheter att få till ett sms. Men när samtal plötsligt bryts och skärmen några gånger har varit helt svart trots att någon ringer till mig (svårt både att svara och att se vem som ringer då), då känns det inte så kul. Inte blir det bättre av oron för att det ska hända just när samtalet från Sahlgrenska kommer.  Jag letade fram kvittot och garantin gäller flera månader till. Ingen panik alltså utan jag kan åka in till Linköping och reklamera den någon dag när orken finns.

Nu har jag plockat fram min gamla, fina, snabba och mycket mindre mobil. Baksidan är krossad och en lucka är lös men vad gör det. Den fungerar felfritt och jag känner hur mycket jag tycker om den. Det är nästan så att jag inte vill reklamera den nya och få tillbaka den. Jag gillar den gamla mobilen mycket mer. Visst, allt blir mindre på den lilla skärmen men den är ju så smidig att stoppa i fickan och ta med sig. Jag får väl hoppas på att min sega mobil måste bytas ut och då kanske jag kan lägga till mellanskillnaden för att få en ny, uppgraderad version av kompaktmodellen.

DSC_0003

Nu är Nalle en väldigt glad vovve igen. Hans ”mamma” kom hem i morse och det blev pusskalas vid dörren och sedan fortsatte de kramas i vardagsrummet en lång stund. Det är tur att hundar inte blir sura för att de blir övergivna. Det är aldrig några bittra känslor utan bara massor av glädje och kärlek vid återseendet.