Jag har avsiktligt avstått från att försöka övertala någon att ta ställning om organdonation. Det är en fråga som jag inte vill tvinga på mina läsare här. Jag står fast vid den tanken och det här är inte någon propaganda utan bara lite information om vad som händer i mitt liv. Precis som det brukar vara.

Ni, som följer mig regelbundet, vet att jag väntar på en ny lever och att jag gör det p g a en genetisk leversjukdom. Den innebär att hundratals cystor täcker min lever och att både de och levern växer. Därigenom påverkas även andra organ och p g a det mår jag inte så bra. Min sjukdom är inte livshotande men ger så stora besvär att jag har blivit godkänd för att hamna på transplantationslistan. Jag har väntat i 21 månader och det är som det ska eftersom de med rädsla för att inte överleva innan de får sin lever måste prioriteras.

Det finns en organisation, MOD (Mer OrganDonation) vars syfte är att synliggöra och informera om behovet av organdonationer. Genom kampanjer och deltagande i olika event vill de påverka människor att ta ställning i donationsfrågan. De har tidigare haft en kampanj under namnet ”Vad väntar du på?” och den fick stort genomslag. Nu ska en ny likadan kampanj snart starta och i den kommer jag och flera andra personer på listan att vara ”fotomodeller”. Hur och när får ni se senare. Just nu väntar jag på att bli kontaktad av en fotograf som har fått info om upplägg av företrädare för MOD.

Det är klart att jag uppskattar om så många som möjligt registrerar sig som donatorer. Jag har själv tagit ställning för många år sedan, långt innan jag visste om mina problem. Nu duger varken mina njurar eller min lever men jag står ändå kvar i registret eftersom jag tror att det finns andra organ som kan användas. Men detta kan vara en känslig fråga och jag vill inte säga till någon hur de ska göra. Möjligtvis kan jag önska att alla funderar och tar ställning för ja eller nej till organdonation. Det kan finnas många orsaker till att några inte vill donera och de skälen måste respekteras. Men det kan också vara så att några aldrig har tänkt tanken men ändå väldigt gärna vill anmäla sig till registret. Då kan det kanske vara bra med en liten påminnelse om det. Mer om mitt deltagande i kampanjen, och naturligtvis även om själva kampanjen, kommer senare. Tänk på att ingen behöver lämna information om sitt ställningstagande om ni kommenterar.

Nu är det ju så att jag inte har mycket annat än svamp i tankarna den här tiden. Jag berättade om mitt fina fynd för några dagar sedan. Stolta fjällskivlingar precis bredvid stigen där jag vanligtvis går mina hundpromenader. Nu har jag plockat lika många av den sorten tre dagar i rad och jag börjar nästan bli rädd för att gå till skogen. Det ploppar upp många nya exemplar hela tiden och i morse fyllde jag två hundbajspåsar. I mitt hem luktar det svamp som torkas och på tidningar och i ugnen finns svamp i olika stadier av torka. Skörden från i morse hanterade jag lite annorlunda. Fötterna ska torkas, de duger inte till annat än att torkas och malas till svampmjöl. Men hattarna rensade jag från de största skivorna och skar i bitar som sedan stektes lite knapriga. Jag kryddade försiktigt med lite salt, citronpeppar och lite vitlök. Det blev riktigt mumsigt och jag tror att jag ska göra en paj med god svampfyllning. Men det är så tråkigt att den stora skörden resulterar i en så ynklig liten färdigtillagad mängd svamp. Titta på bilderna så kanske ni kan förstå lite av min besvikelse. Det är inget nytt. Jag vet ju hur det blir. Men det är ändå tråkigt.

Alla hattar på den första bilden…

…blev till den här lilla mängden stekt svamp. Bara några deciliter.

Jag fortsätter med min utmaning att laga till två nya rätter per vecka. Den här veckan är naturligtvis svamp i fokus och här är något jag aldrig har gjort förut. Jag hade filodegsplattor i frysen och tänkte att jag skulle se om jag kunde få till en god vegansk svamprätt. Jag är inte stolt över utseendet. Till mitt försvar vill jag upplysa om att jag aldrig tidigare har använt filodeg. Jag gjorde som man skulle men de trekanter som skulle bli resultatet uteblev. I stället blev det svampknyten i filodeg som ser ut som klumpar och som dessutom har spruckit och släppt ut en del av fyllningen. Men jag bjöd min syster och hon brast ut i ovationer och superlativer och de blev faktiskt väldigt goda och frasiga. Lite sallad till satt fint och nu har jag gjort min syster glad genom att bjuda på en liten enkel måltid. Nästa gång kanske jag lyckas få dem lite snyggare också 😉