I dag var skogen tyst

Det var en lite underlig känsla. Det var en alldeles lugn, lite kylig morgon och alla ljud hördes väldigt tydligt. Men det var det som var så annorlunda. Jag hörde nästan inga ljud. Något enstaka fågelläte och ett prassel i en buske. Men förutom det hörde jag bara mina egna och Kaspers steg. Jag kände hur jag blev väldigt lugn. Jag och skogen var tysta och trivdes tillsammans i ett slags symbios. Kasper var också lugn. När jag knäppte några bilder la han sig ner och väntade och tittade nöjt på mig. Inte den minsta lilla stress eller otålighet. En skön morgon med en lika skön promenad helt enkelt. Nalle var inte med oss i dag, eftersom han är på husbilssemester, men han skulle också har smittats av lugnet och lagt sig ner under fotosessionerna. Kasper och jag får klara oss själva tills Nalle och hans matte tröttnar och kommer hem igen.

Morgonens bilder från skogen:

586587589590591592593594595596597599601602

Jag hann precis komma hem från promenaden och sätta på kaffebryggaren innan det plingade till i mobilen och följande meddelande kom:

God morgon och grattis! Nu har du varit mamma i 31 år! Gud vad länge det är, och du har gjort det alldeles strålande, vilket jag anser mig vara ett bevis på. Puss på dig ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Jag skrattade högt samtidigt som jag blev både varm i hjärtat och lite rörd. Det är så typiskt av min väldigt gulliga son att vända på de traditionella reglerna och gratta mig innan jag hinner gratulera honom. Jag hade hunnit skriva den vanliga gratulationshälsningen på fb men hade tänkt vänta lite innan jag ringde. Nu hällde jag upp mitt kaffe, satte mig bekvämt i soffan och ringde upp min son. Naturligtvis sjöng jag för honom, det måste man göra. Men den här gången blev det inte ”ekorrn satt i granen”. Den traditionen har vi bara i min ursprungliga familj. I dag skrålade jag ”ja, må du leva” i stället följt av en massa hurra. Jag hoppas att jag inte skämde ut honom inför hans relativt nya käresta, som var där med honom. Men sådant får man stå ut med när man har med den här familjen att göra.

En liten sötnos på besök

Det var inte jag som såg den först. Jag hörde hur Nalle skällde till en gång och sedan såg jag hur han uppspelt hoppade fyrfota med blicken fastnitad vid vår besökare. Den lilla igelkotten rullade ihop sig av rädsla men Nalle gick inte fram utan höll sig på behörigt avstånd för att sedan tröttna och gå därifrån. Men jag blev kvar och jag väntade tills igelkotten övervann sin rädsla och tittade fram.  Jag lyckades få ett ganska bra foto med mobilen, för naturligtvis låg kameran kvar på övervåningen. Det händer lite titt som tätt att vi hittar igelkottar i vår trädgård men det är lika kul varje gång.

DSC_0190

Som ni vet nalkas det bröllop mellan min yngsta dotter och hennes sambo. Jag förväntas hålla tal och det gör jag gärna. Men det är inte så lätt att få till det där perfekta talet så jag blev glad när min syster, den erfarna och duktiga föreläsaren och författarinnan, erbjöd sig att titta på vad jag hade totat ihop. Jag vågade knappt titta på henne medan hon läste men jag blev lite lugnare när jag hörde ett fniss och senare ett litet ljud som uttryckte att hon blev berörd. Jag hade varit nära att förkasta allt och börja om från början men jag blev glad när min syster faktiskt sa att hon gillade mitt tal och att hon  t o m rös och fick knottrigt skinn på armarna. Jag skulle vilja att det vore roligare men nu får det vara som det är. De dagar som återstår till bröllopet ska jag träna in hela talet så att jag kan det utantill. Sedan är det bara att hoppas på att jag inte är alltför påverkad av fejkfeber eller piller just när jag ska hålla mitt tal. Det skulle inte vara den extra krydda som kanske behövs, om brudens mor står och sluddrar med ofokuserad blick medan hon försöker säga något fint till brudparet. Jag är faktiskt inte orolig för jag vet att det går bra.

Som en raket

Så blev jag beskriven i dag. Jag, Kasper och Nalle kom ikapp söta lilla Vera och hennes husse på en skogsstig och när jag konstaterade att de inte heller går särskilt snabbt, eftersom vi lyckades komma ikapp dem, sa Veras husse att han har sett att jag och min syster brukar gå lika snabbt som raketer. Jag blev alldeles full i skratt. Det är tydligt att vi har väldigt olika perspektiv. Jämfört med den takt jag höll innan levern hade blivit så här stor så strosar jag numera fram. Min syster däremot, går ganska snabbt. Men inte riktigt lika snabbt som den takt jag hade förut. När jag har blivit frisk från min PLD så ska Veras husse få se på raket 😉

I dag blev det några trädgårdsbilder. De här fynden gjorde jag i en vrå med ogräs. Den fina liljeväxten ska snarast flyttas till rabatten i stället.

566569570

Ett litet bi på besök i Salvian.

567

Nu har jag letat efter campingstugor nära vatten och helt plötsligt har jag två inbokade minisemestrar framför mig. Semestrar då jag inte planerar in något annat än att sitta och titta ut över en sjö och promenera lite med min hund. Har jag en bra dag någon av dagarna så kanske vi gör en liten utflykt någonstans men det är inget måste. Det blir bara ett ombyte av miljö och kameran kanske kan få knäppa något annat än bara blommor i vår skog. Jag ska inte åka långt. Bilresor är inget jag mår bra av så jag har letat i närområdet.

Andra veckan i augusti har jag bokat in tre nätter i Vadstena. En enkel (det finns i alla fall dusch och wc) liten stuga med fint läge. Där ska Kasper och jag gå längs med stranden och han kan få bada så mycket han vill. Jag har en liten tanke om att kanske, om jag mår skapligt, så ska vi ta oss upp på Omberg någon av dagarna. Men om jag ska vara realistisk så är nog det kanske för jobbigt både för mig och för min gamla hund. Det kanske blir en tur till Alvastra klosterruin i stället.

Nästa minisemester ser jag väldigt mycket fram emot. Jag hittade något som jag tror är ett riktigt fynd. Denna stuga, som hör till ”Målsånna turism och lantbruk”, kostar nästan bara hälften så mycket per dygn som den lilla campingstugan i Vadstena och har mycket mer utrymme och är väldigt mycket bättre utrustad. Läget kan jag inte heller klaga på. Jag skulle kunna bo där hela sommaren. När jag visade bilderna för min syster hakade hon genast på så nu ska vi två och våra vovvar tillbringa fyra förhoppningsvis härliga dygn här i slutet av augusti. Tänk att hitta en sådan pärla. Det ska bli jättekul. Om stugan motsvarar förväntningarna ska vi sedan snabbt boka in en semester där nästa sommar.

Fiskestuga Blåsippan ligger på en strandtomt 5 meter från sjön.

Kul överraskning

Efter morgonpromenaden och den sedvanliga koppen kaffe tog jag itu med den sista delen av garageinfarten. Visserligen är bilden suddig eftersom jag bara hade mobilen till hands men har ni någonsin sett en så snygg och välrensad grusinfart? Det har ni säkert men jag har inte sett en sådan hos oss sedan vi flyttade hit. När jag var klar konstaterade jag lite trött att nu är det dags att börja om från början längst in. Men det ser inte lika illa ut som när jag började och jag ska inte titta på de nya ogräsen än på några dagar. Jag kan ju få känna mig nöjd ett litet tag först.

DSC_0183

I går kväll, precis innan jag la mig för att sova, kollade jag lite snabbt på fb. Jag såg att våra grannar från byn Vattjom (Oviken i Jämtland), där vi bodde i tretton år innan vi flyttade till Optand, befann sig vid Bergs slussar och skulle hälsa på sin dotter i Linköping. Lite snabbt slängde jag iväg en kommentar om att Mjölby ligger ganska nära och att det finns kaffe här. Snart kom en fråga: bor du där? Då sov jag nästan så jag svarade bara ”ja” och la till en glad gubbe. Sedan hände inget mer men strax före kl 11 i dag ringde det på dörren och där stod de. Så glad jag blev. Tyvärr hade jag precis tagit mina starka piller så efter ett tag sluddrade jag lite och hade svårt att hålla mig vaken men det var ändå himla kul att få träffa dem igen. Vi har inte setts sedan begravningen för drygt tre år sedan. Det blev en stund med diverse uppdateringar, lite skvaller från hemtrakterna och annat trevligt prat. Trots att jag var så trött så gav det mig en energikick och ett litet lyckorus. Så härligt att få höra lite jämtländska tonfall och ord igen.

DSC_0006

Lite senare kom min syster och gav mig en bajspåse med några små, söta kantareller (bajspåsar är jättebra till mycket). Jag har själv plockat två stycken förut och de är torkade och väntar på att bli fler. Kanske kan de bli tillräckligt många för att räcka till en svampmacka så småningom. Några fler ska väl någon av oss kunna springa på någon gång innan vintern.

DSC_0007

Vovvar i blåbärsskogen

I dag har vi ätit blåbär, jag och vovvarna. Jag har inte fått behålla så många själv för om jag stoppar in dem i min egen mun så tittar Kasper förebrående på mig. Han tycker att jag ska hjälpa honom i stället och som den väluppfostrade matte jag är så plockar jag åt både honom och Nalle. När jag slutade serva dem med blåbär insåg de att om de ville ha fler så fick de minsann nosa upp och plocka dem själva. Det var de sysselsatta med en stund medan jag fotade.

533534535

När jag såg de  här blommorna så tänkte jag ”luktärt”. De växer i en glänta i skogen och jag vet inte om de kan växa vilt eller om någon har slängt ut dem från en trädgård. Jag vet faktiskt inte ens om det är luktärt men någon slags ärtväxt är jag ganska säker på att det är.

537538

Jag har fått en ny favorit. Jag har haft med den förut men inte helt utslagen och jag visste inte vad det var. Jag kände inte alls igen den och nu vet jag att det inte är så konstigt. Den växer inte norrut. Efter lite googlande vet jag nu att det är vildmorot. Jag är inte så fascinerad av själva blomman (eller den stora mängden små blommor). Det är bladen, som först omsluter knoppen och sedan finns under själva blomställningen, som är det som fångar mig.  Eller det är nog helheten, för utan blomman skulle den inte vara lika fin. Ett litet konstverk som jag är glad att ha upptäckt.

541542543544545

Tack vare två bloggvänner, Anneri och Anki, så vet jag nu att det här är en luktgräsfjäril. Det är så kul att ha likasinnade att dela bilder och kunskaper med (ja, jag insuper mer kunskap än jag delar med mig av än så länge).

548

Tistel, vet inte vilken sort men det skulle kunna vara åkertistel.

550552

Blåklocka, kanske stor blåklocka.

553556

Jag vet inte varifrån namnet Malva dök upp (förutom att jag tänkte på den jättehärliga lilla tjej i släkten som heter Malva). I alla fall så inbillade jag mig att det här är en sorts Malva men efter lite googling är jag nu osäker. Vad den än heter så är den ganska fin.

557559560562

Det här är en Renfana. Ett ganska ynkligt exemplar men den växer nog inte med de bästa förutsättningarna (i springan mellan en trädgårdsmur och asfalten på en trottoar).

563

Något som har blommat färdigt men som inte alls för den skull är fult.

CSC_0082

Nu ska jag ägna en liten stund åt att kolla upp campingstugor inom ett lagom avstånd härifrån. Jag känner att jag måste ha lite luftombyte. Jag kommer inte att företa mig något (om jag hittar någon bra stuga). Bara gå små promenader med Kasper. Men det vore lite roligt att i alla fall göra en liten semestertripp. Kanske en parodi på semester men bara för att komma bort lite. Vi får väl se hur det blir.