När min son berättade att han skulle ta körkort erbjöd jag honom att komma och låna min bil för att fortsätta träna på körningen när han hade blivit godkänd. Det är viktigt att snabbt ge sig ut och använda sig av alla nya kunskaper. I går kväll kom han med tåget och i morse tog han min bil och gav sig iväg hem till sig. En resa på nästan 30 mil. Jag frågade honom om han ville provköra en runda först, bara för att lära känna min bil, men han ville bara ha en genomgång och sedan åka iväg ensam.
Jag är inte ett dugg nervös. Även om lokföraryrket inte automatiskt gör honom till en bra bilförare så har han ändå vanan att framföra fordon och att både köra lugnt och ha koll åt alla håll samtidigt. Jag skulle nog ha varit mer nervös om jag hade suttit bredvid. Så är det alltid när man är van vid att köra själv. Jag sitter och bromsar om jag åker med min syster trots att hon är en väldigt van och duktig bilförare. Det gjorde jag ibland när min man körde också. Det sker omedvetet och jag tror att det är för att det är svårt att släppa över kontrollen till någon annan.
Vi hann ha lite trevlig samvaro, både i går kväll och i morse, innan min son glatt körde iväg. Det är alltid lika mysigt att ha honom här och lånet av min bil medför ännu ett besök. I morgon ska han köra tillbaka hit och förhoppningsvis blir hela äventyret en positiv upplevelse.
Även om jag slumrade ganska mycket medan han var här så hann vi ändå bestämma att vi ska bo tillsammans på ett mysigt litet B&B när vi ska på min minstings bröllop lite senare i sommar. Då kommer min son hit till mig och agerar chaufför så att jag kan vara relativt utvilad när vi kommer fram. Kanske hinner jag vila en stund i vårt rum innan också. Det blir en bra lösning för oss båda. Det är kul att åka tillsammans och att bo tillsammans. Jag får körhjälp och han får mer körträning. win-win alltså.
Så här gick det till när min son skulle ge sig av på sin första biltur på egen hand.
Först en genomgång av hur allt fungerar och var alla reglage finns.
Inställning av förarplats och speglar.
Hmmm, hur var det nu igen?
Nu är jag redo. Hejdå mamma!
Backa ut från infarten med hjälp av backspeglar.
Det här går ju som på räls… 😀
Skogen bjuder på fler och nya blomsterupplevelser och jag delar gärna med mig av några.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det är verkligen viktigt att få körvana när körkortet väl är i hamn. Då lägger man en god grund för sin framfart på vägarna. Vår yngsta dotter körde mycket och fick snabbt rutin medan vår äldsta inte körde lika ofta. Men nu har de köpt bil och då blir det betydligt mer. Jag är säker på att det rullar på bra för sonen din!
Kram och god tisdag!
GillaGilla
Jag låter gärna alla tre ungar köra när tillfälle finns. Tyvärr bor de ju inte så nära så det blir inte jätteofta. Men om jag kan erbjuda en del träning så är det i alla fall bättre än ingenting. Det är dyrt med bil så jag förstår att de vill känna att de verkligen behöver ha en innan de köper en själva.
Min son verkade inte vara ett dugg tveksam själv så då känner jag mig trygg. Men jag vill nog gärna ha en rapport när han har kommit hem 😉
Kram och detsamma.
GillaGilla
Vad trevligt med son som kommer och hälsar på och lånar bil! Känner igen det där med att sitta och bromsa vid sidan om. Jag hänger inte riktigt med att barnen blir äldre, minns att det kändes som att sitta jämte 12-årig dotter när hon körde, kunde inte fatta att hon blivit så stor.
GillaGilla
Den här gången var de ju mest för bilens skull han kom men jag vet att även han tycker att det är kul att träffas 🙂
Jag har känt likadant som du när jag övningskörde med mina döttrar. Nu har jag inte haft möjlighet att köra med min son och han är betydligt äldre (snart 31) så jag har nog länge accepterat att han är vuxen. Men visst går det snabbt och jag tänker fortfarande på dem som mina ungar.
GillaGilla
Även om det är en väldig skillnad mellan att köra tåg och bil så har din son en stor nytta av att han kan köra tåg, det handlar ju om att bedöma såväl avstånd och fart, även om det är en väldig skillnad mellan att bromsa ett tåg jämfört med en bil. Hans utbildning och yrke har även gett honom ett säkerhetstänk som fler på vägarna borde ha.
GillaGilla
Du har säkert helt rätt i det. Jag vet att han är noga med att köra ”sina” tåg mjukt och bromsa så att det blir bekvämt för passagerarna så han har säkert tagit med sig den körvanan till bilkörandet. Han hörde av sig när han kom hem och allt hade gått väldigt bra 🙂
GillaGilla
Precis som du är jag åkrädd även om jag vet att jag har duktiga förare och jag är rädd när jag kör själv också. Jag har jobbat med lastbilschaufförer så jag vet hur dom sitter och fubblar med mobiler och inte alltid är uppmärksamma och så finns det alla möjliga efter vägen som man kan råka ut för. Då har du något roligt att se fram mot. Sommarbröllop låter ju jättehärligt.
GillaGilla
Det är skönt att slippa köra långa sträckor själv men jag har svårt att riktigt lita på andra bilförare. Jag är nästan aldrig rädd när jag kör bil och det är ju bra eftersom jag tror att man nog kör säkrare när man är lugn och avslappnad. Naturligtvis måste man alltid vara uppmärksam också. Men det är som du säger, det finns så många förare som inte har koll och man kan ju inte påverka deras bilkörning.
Det kommer att bli en härlig upplevelse att se yngsta barnet gifta sig men tårarna kommer nog att rinna ordentligt ändå. Det blir ett litet bröllop som slutar ganska tidigt och det är jag ganska tacksam för.
GillaGilla
Ja det är viktigt att öva. Synd att sonen min inte gjort det samma. Jag tror han kom fram till att när prövotiden var över så hade han kört 40 mil – totalt… Sen drog han iväg till Kebnekaise och det lilla problemet var avklarat 🙂
GillaGilla
Jag sitter och tittar på din text och försöker fatta. Visserligen är jag febersnurrig men det känns som om jag borde förstå ändå. Jag har inget emot att framstå som lite dum ibland så nu frågar jag: vad menar du? Prövotid? Måste man köra en viss mängd mil och är det före eller efter att man har klarat uppkörningen? Jag tror att jag förstår att han inte gjorde uppkörningen på Kebnekaise men betyder det att han började övningsköra men inte slutförde? Jag kanske har hört om prövotid någon gång men har i så fall glömt innebörden. Snälla, hjälp en halvidiot att förstå 😉
GillaGillad av 1 person
Äsch det är nog jag som skriver som en kratta, det går fort och blir som det blir ibland.
Nu för tiden har man (en) två års prövotid när man tar körkort. Om man tabbar sig under den tiden måste man börja om från början med körkortet (senare kan du ju få tillbaka det efter en ”strafftid” utan att göra om allt).
Under de första två åren körde sonen ungefär 40 mil, dvs. nästan ingenting. Så det där med att öva för att upprätthålla kunskaperna föll ju.
Sen drog han iväg till Kebnekaise, en tur på ungefär 120 mil enkel resa. Tror han fick övning då 🙂
GillaGilla
Haha OK, då fattar jag lite bättre. Tack för det 😀 Bättre sent än aldrig och den turen gjorde säkert susen 🙂
GillaGillad av 1 person
Så bra att sonen kan låna din bil … jätteviktigt att komma igång med bilkörningen på egen hand när man har nytaget kort. Tror han har bra koll på allt!
Jag sitter också och bromsar ibland – Lasse är en van chaufför med många mil både med lastbilar, bussar och räddningsfordon, men det hjälper inte – jag vill helst ha kontrollen själv 🙂
Du har varit ute en sväng med kameran också – härliga bilder på både blommor och ”kryp” och lite dramatik med den lilla spindeln som fångat sig en middag 🙂
GillaGilla
Jag är glad om jag kan hjälpa mina barn på något sätt och att låna ut bilen är en liten sak jag kan göra 🙂 Resan gick bra och han tyckte att det var jättekul att köra ensam.
Det här med att man bromsar från passagerarplats är kanske mer regel än undantag. Jag bromsar när jag landar i ett flygplan också. Då tar jag i med båda fötterna och händerna håller i armstöden så att jag nästan får kramp 😉
Jag går ju min lilla runda varje morgon och ibland hänger kameran med.
GillaGillad av 2 personer