När jag och min syster köpte vårt hus och installerade oss på varsitt våningsplan, fick vi en trädgård att sköta om också. Jag hade visserligen bott i en lägenhet i sju månader men jag hade ändå tagit med mig en del trädgårdsredskap när jag flyttade från förra huset. Inte en gräsklippare, det fanns för dåligt med utrymme och förråd i min tillfälliga lägenhet. Men en grästrimmer tog jag med mig, en eldriven liten lättviktig sak som hade fungerat bra i ett antal år. Den fick duga när vi kom hit också. Visst märkte jag att batteriet inte var lika starkt längre och jag fick nöta längre på samma fläck än tidigare. Trots det valde jag att kämpa vidare med den. Jag såg det som en fördel att laddningen bara räckte i högst en halvtimme. Mer än så räcker inte jag heller men jag är så envis så jag skulle fortsätta om batteriet orkade längre.

Min syster var bestämd när det gällde vilken sorts gräsklippare hon ville ha. Ingen stinkande, miljöförstörande, bullrande bensingräsklippare skulle komma in på vår gräsmatta. Hon ville ha en muskeldriven, en sådan där utan motor som man bara använder sin egen kraft för att skjuta framåt. Jag konstaterade att en sådan klipper inte jag gräset med och därför har jag skött trimningen och min syster har kört gräsklipparen. En bra arbetsfördelning enligt mig men jag har sett hur slitigt det har varit att klippa gräset.

I år gav hon upp. Inte helt, det är inte tal om att använda något som går på bensin eller diesel. Men en eldriven gräsklippare var hon ganska sugen på och jag hakade på direkt. Jag vill ju inte att min lillasyster ska slita ut sig alldeles. Hon åkte iväg och provkörde några elgräsklippare och hittade en väldigt lättmanövrerad sådan. Det var ett paketerbjudande så plötsligt fick även jag en ny leksak. En stark och effektiv trimmer.

Trimmern visade sig vara mycket större än min gamla och när jag lyfte den sa jag direkt att den orkar inte jag använda. Den var rejält mycket tyngre. Vi funderade på om det måste bli så att vi ska byta arbetsuppgifter så att jag får klippa gräset i stället. Men min lösningsfokuserade hjärna började arbeta och jag hämtade ett spännband från källaren. Det monterade jag i handtaget på trimmern och vips så hade jag ett hjälpbälte som jag trär över huvudet och mina axlar får hjälpa till att bära tyngden. Jag bara styr med armarna. Nu är det jobbigaste momentet att trycka in knappen som gör att motorn sätter igång. Det klarar jag. Kan jag nu bara lära mig att inte trimma lika länge som batteriet har kraft så ska det nog bli bra. Men det är svårt att sluta när det är så roligt och det går så effektivt. Förmodligen kommer vi nu att turas om lite med sysslorna, det är ju kul att variera lite.

Innan vi invigde våra nya maskiner gick jag min morgonpromenad i skogen med hundarna. Jag har inte alltid kameran med mig men när den är med blir det alltid ganska många bilder. En del av dem vill jag gärna dela med mig av till er.

Efter regn blänker det av små droppar överallt.

När jag flyttade hit fick jag ta del av en helt ny flora. Sådant som jag var van vid när jag var yngre men som jag inte tänkte så mycket på då. Kastanjens blommor är något jag är glad att få återupptäcka. Senare kommer frukten och jag har gärna några kastanjer i fickan som jag kan stoppa ner handen och känna på ibland.

Det blir trångt i den lilla smörblomman när hela familjen lus flyttar in (jag tror i alla fall att det är löss).

Vinbergssnäckan (tack Anki för att du gav mig det korrekta namnet) är också en nyåterfunnen bekantskap. Jag såg aldrig några sådana i Jämtland men jag kan inte säga säkert att de inte finns där. Jag trodde att de bara finns i trädgårdar men den här bor i skogen.

Den blå blomman växte som ogräs norrut men jag kan inte namnet. Den andra är ekorrbär.