Stadsnatur

Min syster har åkt till Oslo den här långhelgen för att hälsa på sin dotter. Med sig har hon naturligtvis sin bästa kompis Nalle, som innan resan har genomgått nödvändig avmaskning under uppsikt av veterinär. Pass har han sedan tidigare så det var bara veterinärbesöket som behövde göras.

När jag bara har min egen hund, Kasper, att gå ut med tänkte jag i morse att det var ett bra tillfälle att gå ner mot centrum och se om det fanns något att fota. Det fanns det. Jag skulle gärna gå den rundan lite oftare men den är lite för lång för mig i nuläget. Kasper flämtade också rejält och både han och jag behövde några vilopauser. Vi satte oss i skuggan några gånger och klarade på så sätt av den lite längre promenaden. För Kaspers skull gick vi redan kvart över sex i morse för att undvika värmen men trots att vi höll oss mycket i skuggan hängde tungan långt utanför munnen på honom. Men det fanns massor av nya lukter att upptäcka så jag tror att han var ganska nöjd ändå. Fåglar bryr han sig inte om, inte minsta jaktinstinkt där.

156161163166167170171172173174179180181182183184CSC_0035188

Jag och min syster är väldigt överens om att den här staden inte är ”hemma” för någon av oss. Vi har inga känslor för den men jag kan ändå tycka att den har sina pärlor. Att vi hamnade här beror enbart på att vi hittade ett tvåfamiljshus som uppfyllde de krav vi hade. Vi trivs, både med vårt hus och med att bo tillsammans, men någon gång i framtiden kommer vi förmodligen att följa vår längtan, eller rättare sagt våra längtor, och då hamnar troligtvis min syster på västkusten och jag flyttar hem till Jämtland. Tiden får väl utvisa hur det blir men så går funderingarna nu. Men det ligger en bra bit in i framtiden.

Som den språknörd jag är har jag naturligtvis kollat upp ”längtan” i plural 😉


En kommentar

    • Ja, det är just precis så det är. En helt ok stad att bo i, men inte mycket mer än så. Vi bara råkade hamna här och har inga band hit. Åker jag några mil till Linköping känner jag direkt i magtrakten att jag har mycket mer känslor för den staden. Där gick jag i högstadiet och i gymnasiet och har minnen av mina föräldrar och början på min och min mans relation. Här är det bra men neutralt.

      Gillad av 1 person

      • Det finns mycket fint i Linköping. Norrköping är jag inte så bekant med men det finns mycket vacker natur runt omkring. Jag gillar Linköping men helst vill jag bo på landet utan grannar inom synhåll 😉

        Gilla

  1. Härliga foton! Nej vissa saker blir väl aldrig riktigt ”hemma” även om man trivs ändå.
    Spännande med ordet – längtor har jag aldrig hört förut 😉

    Gilla

    • Tack!
      Man kan trivas ändå och det gör vi. Men båda dras vi åt andra håll.
      Jag hade inte heller hört ”längtor” förut. Först skrev jag det utan att tänka efter men det såg så dumt ut så jag var tvungen att kolla upp det. Jag såg ett förslag på ”längtanden” men jag går på språkrådets linje 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Ser ut som du ändå bor i en trevlig stad … nu vet ja ju inte vilken och jag känner inte igen mig på dina bilder. Det är nog så att man känner sig mest hemma på en plats där man växt upp, eller bott under ungdomstiden. jag bor tre mil från min hemstad … på landet och inga grannar inom synhåll – känns ganska perfekt 🙂 ordet längtor har jag hört och även använt själ. Tycker det är ett fint ord.

    Gilla

    • Det är egentligen ingen hemlighet att jag bor i Mjölby. Svartån rinner här 🙂
      Det är inte länge sedan jag la ut en tidningsartikel om syrrans och mitt boende och då gav jag upp anonymiteten 😉
      Du bor precis så som jag vill göra men som du vet ser jag gärna fjäll och sjö utanför fönstret också.
      Mitt favoritord är hemma men längtor kan bli nummer två 😀

      Gillad av 1 person

      • Det finns en blogg som heter heter ”Det ska vara lätt att leva”, som drivs av Skogssnuvan – tänkte på dig då jag besökte hennes blogg nu senast… hon bor i Jämtland, en mil från Kälarne… inga fjäll direkt, men ändå … kan kanske vara kul för dig att läsa 🙂

        Gilla


Lämna en kommentar