Jag och solen strålade i kapp under dagens morgonpromenad. En helt fantastisk morgon med en helt annan luft än dagarna innan. Förmodligen var det den svaga vinden som jagade bort fukten. Kameran fick hänga med och lite tur hade jag den här gången. Två fåglar, en hackspett och en koltrasthona poserade ganska snällt. Problemet fanns hos mig. Jag hade inte teleobjektivet med mig och dessutom bara en hand ledig (två hundkoppel i andra handen). Då blir händer, som aldrig är helt darrningsfria, lite extra darriga och bildkvalitén blir därefter. Men jag hade ännu mer tur och träffade på några lite mer stillsamma djur som jag kunde komma närmare.

Varje dag händer det något i skogen och det finns alltid nya upptäckter att göra. Jag hade fotoögonen öppna och beredda. Ungefär som när man tar med sig svampögonen under hösten.

En gammal bekant från förra våren får vara med i år igen. Jag går ofta förbi och blir fortfarande helt fascinerad av naturens små underligheter. Jag funderade då på om dessa växter lever i ett kärleksförhållande eller om slingerväxten, som jag tror mig minnas är en vildkaprifol, parasiterar på det lilla trädet. Jag vet fortfarande inte om valkarna på trädet betyder att de har växt ihop eller om slingerväxten har strypt stammen och på så sätt svarvat till den. Hur det än förhåller sig så fortsätter de att leva tillsammans och ser ut att ha det ganska bra.

Tyvärr måste jag medge att mandelkuren mot halsbränna inte fungerade så bra som jag trodde. Vid lindrig halsbränna hjälpte mandlarna men jag märkte senare att när det blev en kraftigare attack så behövdes hjälp av annan medicin. Men då behövde jag bara ta en tuggtablett så lite nytta gjorde mandlarna.

Som en liten bonus ska ni få ta del av det vackraste språk vi har i Sverige 😉 Detta är ett inlägg som vi jämtar gillar och skrattar åt på facebook. Det cirkulerar lite då och då men den här gången delar jag det med er i stället för med mina fb-vänner (några finns på båda platserna så då kanske det blir en repris).